Jag har stått åtta timmar (!) i kyrktältet i Prideparken.
Fantastiskt kul. Spännande samtal med människor i livets villervalla.

Pride park är som ett kärlekens Almedalen – det är i princip samma organisationer som är utställare: politiska partier, samhälleliga institutioner, föreningslivet, människorättsorganisationer, kyrkan.

Jag träffade förresten samma poliser som bevakade Almedalen och som nu upprätthåller säkerheten på Pride. De tackade för vår spontana men välordnade manifestation då Nationaldemokraterna höll torgmöte i Visby.
Kul!

Överhuvudtaget är det roligt med de gamla samhällsinstitutionernas engagemang i HBT- och mångfaldsfrågorna. Några trevliga poliser gjorde vårt lilla kunskapstest i kyrktältet – de hade åtminstone rätt på 7:e budet: Du ska inte stjäla.

Jag har mött flera par som sagt att de tänker gå med i Svenska kyrkan den dagen då vi präster viger samkönade par och kallar allt för äktenskap.
Det är inte långt till den dagen – det är jag övertygad om. Vi är många som längtar dit.
Men faktum är att det just nu är det staten som segar – om bara statminister Reinfeldt kunde få ur sig propositionen om ändrad äktenskapslag så kommer det att ordna sig i kyrkan också.

Fast det vore häftigt om kyrkan ändrade sitt vigselritual innan staten ändrat juridiken – det vore unikt i världen!

Happy Pride!