Har Bruno K Öijers dikter som sällskap just nu.
Han är fantastisk. Har alltid gillat honom.
Ska försöka se honom när han har diktuppläsning på Södra teatern längre fram i höst.

Här kommer en dikt från diktsamlingen ”Dimman av allt”:

”Vi föddes
med en oerhörd saknad
genom ett
rusande tågfönster
om natten
ser du en skymt
av rymdens handstil
omöjlig att tyda
någonstans
i den slingrande väven
av gnistrande bläck
finns förklaringen
till våra liv”

Jonas Morian är en läsvärd bloggare som ofta diskuterar i gränslandet mellan media/informationsteknik och politik.
Här kommenterar han min krönika om politik och PR i måndags.

Och Tvärdrags spännande redaktör Daniel Suhonen gör denna notering.

Jag läser en fin intervju med socialdemokratiska toppolitikern Håkan Juholt i Östran.
Juholt berättar att han som ung gick ur Svenska kyrkan men har alldeles nyligen ansökt om medlemskap.

”Jag tog beslut för två veckor sedan. På min farmors begravning.
– Farmor var en oerhört viktigt person för mig. Under begravningen slog det mig att ”allt det här har kyrkan gjort, de har fixat med hela begravningen och de har gjort ett fantastiskt jobb, de har fört människor samman”, berättar Juholt.

Kyrkan är det enda som kan föra människor samman och främja solidaritet i dagens samhälle, menar Juholt vidare.

Intressant. Jag har hört det från flera håll på senare tid bland människor som kanske inte vill kalla sig troende men som vill stödja kyrkan som solidaritetsrörelse.

I dag varnar jag för att politiken och PR-världen lever i allt för nära symbios.
Fallet Göran Persson och JKL är väl det mest flagranta exemplet.
Här kan du läsa måndagskrönikan.

I eftermiddag drar jag till Skåne. Jag fortsätter min föreläsarturné. Nu är det mitt gamla kära Lunds stifts tur.

På återseende.

Envisa rykten gör gällande att finansminister Anders Borg brukar gå omkring och nynna på psalmen ”Härlig är jorden”.

Om det är uttryck för dödslängtan vet jag inte (det är den vanligaste psalmen vid begravningar). Det går visserligen ganska dåligt för regeringsalliansen men jag vill hellre tolka psalmnynnandet som att Borg tror på ljusare tider.

Fast varför talar han då så märkligt om räntan?

I dag hölls det festmässa i Hedvig Eleonora.
Min vän sen 24 år tillbaka, Sven Milltoft, installerades som kyrkoherde.
Biskop Caroline Krook och domprost Åke Bonnier medverkade bland andra.

För mig kändes det extra fint att kunna medverka som präst.
Vi läste ju teologi tillsammans, Sven och jag, i Lund på 1980-talet och har sen dess följt varandras livsäventyr.

Jag gav honom Mikael Timms biografi över Ingmar Bergman – kan vara bra att läsa när han nu ska vara herde i ”Bergman-land”. I salen där vin och snittar serverades efter högmässan hänger porträttet på kyrkoherde Erik Bergman.

Allt gott önskar jag Sven i hans nya roll.

Gudrun Schyman ägnar sitt program i TV8 i kväll (sänds klockan 21.00) åt Svenska kyrkan och kvinnoprästmotståndet.
Förutom en ganska märklig opinionsundersökning som tv-redaktionen gjort är samtalet riktigt intressant. Biskop Martin Lind får lite orättvist representera maktkyrkan som haft problem med kvinnodiskrimineringen men han klarar det bra.

Grundfrågan handlar om huruvida kyrkan bör be om ursäkt för den diskriminering av kvinnor som pågått och faktiskt delvis ännu pågår. Schyman skrev en debattartikel i Dagen om detta nyligen.
Jag själv skrev på samma tema nyligen i min måndagskrönika i Aftonbladet.
Det är viktigt att den diskriminering som skett benämns och vad jag förstår så innehåller det ritual för de jubileumsmässor som ska firas runtom i stiften just en sådan syndabekännelse som jag efterlyser. Utmärkt!

Alla håller förstås inte med – Svenska kyrkans fria synod som samlingen kvinnopästmotståndare kallar sig vill ju låta påskina att det i själva verket är synd om dem som nu inte kan utöva prästämbetet för att de inte kan tänka sig tjänstgöra tillsammans med kvinnor.

Det mest bedrövliga är dock att kyrkan inte alls i sin tjänstestruktur är särskilt jämställd. Kyrkans tidning skrev om detta nyligen.

Jag var i tisdags kväll och talade i Maria Magdalena församling. I salen hängde alla kyrkoherdar på tavlor: män, män, män.
Det 40-talet personer som kom för att lyssna till mitt föredrag var: kvinnor, kvinnor, kvinnor. Några enstaka män.

Det är söndag morgon och solen skiner.
Mälaren är lugn och glittrar vackert.
Jag är på väg till Hedvig Eleonora kyra där Sven Milltoft installeras som kyrkoherde i dag i en festmässa där bland andra biskopen ska medverka.

I kväll diskuterar jag kyrkan och de prästvigda kvinnorna i Gudrun Schymans program i TV8. Biskop Martin Lind med flera deltar. Jag återkommer i denna fråga.

Som lunchsällskap har jag prästen och jazzmusikern Lars Åke Lundbergs nya bok ”I själens vinterdagar”. i dag. Den är alldeles färsk från förlaget.

Jag träffade Lars Åke och Per Ragnar för sedvanligt middagssamtal i sann luthersk anda på en krog på söder i går kväll. Trevligt som alltid.

Gillar Lars Åkes bok mycket. Han skriver så fint, lågmält men med både humor och vrede. Och som alltid om angelägna ting – om att förlora livsrytmen, om kränkningar och kreativitet, om försoning och om livets utmaningar och uppmaningar – allt i ljuset av hans egen livsresa.

I morse började jag dagen här i Nacka med dopsamtal. Det är fantastiskt att få möta människor när ”livet bränner till”, antingen i den stora glädjen över ett nyfött barn eller i sorgen och förlusten.

Sen har jag haft enskilt själavårdssamtal med en konfident. Det hör till det bästa jag vet som präst. Att få vara medvandrare och lyssnare är en ynnest. Psykoanalytikern Clarence Crafoord skriver i boken ”Människan är en berättelse” om samtalets konst. Han använder just ordet konst för att beskriva att ett äkta samtal är något mer än fråga-svar. Det äkta samtalet bygger på empati och närvaro. Mötet mellan två kan så bli en sorts skapelseprocess – ord kan sättas på kaotiska tankar, känslor kan benämnas och läkande kan ske.

Solen skiner för första gången på länge. Energi!

I helgen ska jag hålla föredrag för kyrkopolitiker och delta i installationen av vännen Sven Milltoft som kyrkoherde i Hedvig Eleonora kyrka.

Däremellan ska jag se Reine Brynolfsson i ”Små äktenskapliga brott” på Dramaten.

Nu ska jag få i mig lite mat. Kan ju inte bara leva av Ordet.

En skön helg önskas alla bloggläsare.

Svenska kyrkan firar i år 50 år med kvinnliga präster.
I dag skriver Kyrkans tidning om hur pass få kvinnor det är som är kyrkoherdar eller domprostar i dagens kyrka. Och endast två av fjorton biskopar är kvinnor.

”Det går ju pinsamt trögt. Samtidigt som kyrkan gläds över och firar jubileet måste man fundera över vad det är som gör att det går så märkligt långsamt”, säger jag bland annat i intervjun.