”Ett sådant politikens förfall som det inneburit att amerikansk finansvärld och storföretagsamhet tagit makten hade väl ingen drömt om. Förfallet har berott på en ideologi, som släppt den enskildes egoism lös utan hämningar och som givit alltför lite rum åt samverkan under samhällets ledning. Bara det nu går att hejda Amerikas förfall innan det drar med sej hela den västerländska civilisationen. Ska vi behöva göra om samma dumheter och samma erfarenheter i vårt lilla land?”
Tage Erlander 1958

”I OROSTIDER
Den kapitalistiska världen syntes ha glömt att dess egen byggnad framtvingar krisen som hånande slutpunkt på dess stolta uppsvingsperioder.
Ända ute bland socialistiska teoretiker förnummos stämmor, som begynte undra om de gamla pendellagarna ännu gällde, eller om möjligen kreditväsendets oerhörda utveckling och de ekonomiska förbindelsernas så ojämförligt starkare än förut sammanflätade nät kanske kunde ha givit hela systemet en elasticitet, som skulle för framtiden betrygga en utveckling under mindre farliga kastningar.
Så kom krisen. Förhärjande vältrade den fram över Amerika, där Upton Sinclairs profetior gingo i nästan bokstavlig uppfyllelse, kastade sig över till England, som åter fick se arbetslöshetens arméer myllra ut ur fattigkvarteren, hälsade på hos den
väldiga tyska industristaten, och så var den här hemma – och här stannade den och slog sig ned riktigt för långsejour.”
Ledare av Hjalmar Branting i tidskriften Tidens första nummer 1908
(tack Mario Matteoni)