Jag kommer just hem från det Internationella caféet i Nacka församling där vi samtalade om HIV/Aids-problematiken i ett globalt perspektiv.

De kunniga gästföreläsarna Åsa Regnér från RFSU och Erik Berggren från Svenska kyrkan gav intressanta perspektiv på frågans många dimensioner.

HIV-smittan ställer verkligen alla frågor om sex, makt, kön, religion, politik, fattigdom, solidaritet osv på sin spets. Alltför länge har en ”tystnadens kultur” rått både i vårt land och i omvärlden. Kyrkans förhållande till HIV-frågan är verkligen också dubbel.
I många länder är det just kyrkornas hälsovårdscentraler och sjukhus som tar emot och vårdar HIV-smittade. Samtidigt har, inte minst den katolska kyrkan med sitt förbud mot preventivmedel, bidragit till smittspridning och framförallt skuldbeläggning.

De högerkristna i USA påverkar också Bush-administrationen att hävda avhållsamheten som en väg i aidsbekämpningen. Så kan diskrimineringen och stigmatiseringen av de HIV-smittade fortgå.

Också Svenska kyrkans hållning har varit grumlig. Åtminstone fram till för ett år sedan då biskoparna skrev ett riktigt radikalt biskopsbrev och gjorde upp med gamla tiders sexual- och kroppsförakt. Och biskoparna utropade: Kristi kropp har HIV – en  utmanande men teologiskt välgrundad tanke.

Så kan tystnadens kultur brytas.
I kväll tog vi ett litet steg i rätt riktning i Nacka församling.