I morse var jag med om en fantastisk högmässa i Nacka kyrka. Många ville uppenbarligen fira 1:a advent. Kyrkan var sprängfylld. Sittplatserna räckte inte. Folk fick stå längs väggarna och i vapenhuset, ja till och med uppe på orgelläktaren.
Över fyrahundra personer var där, enligt vakmästaren Suren.
Fantastiskt!

Nacka kammarkör sjöng underbart under ledning av kyrkomusikern Per Rönnblom,  Jonas Palsten spelade så känsligt på trumpeten,  kyrkoherde Carl Dahlbäck ledde liturgin så vackert, kyrkvärdarna Maria Fernstedt och Margareta Wiklund läste suveränt och diakonen Marie Obrovac hade gjort en jättefin förbön.
Jag hade fått äran att predika.

Jag älskar att predika i Nacka kyrka. Ordet verkligen bärs och tas emot av den lyssnande församlingen. Det blir en sån stämning. Jag kommer att sakna detta sammanhang.

Efteråt var det traditionsenligt kyrkfika men i Nacka församling är det extra gott vid dessa storhögtider för då har kyrkoherdens mor kommit ned från Umeå och bakat alla bullar, kakor och ”pitepojkar” med socker på. Mums!

Glad men något utpumpad kom jag hem och har nu skrivit min måndagskrönika för morgondagens tidning. Den blir i hoppets tecken efter denna helg med klimatmöte i Uppsala och 1:a adventsfirande.

Nu ska jag vila lite inför en ny intensiv vecka.
Glad advent vill jag önska alla mina kära bloggläsare!