Finanskris, industrikris, klimatkris….
och så bombningarna över palestinierna i Gaza… det känns svårt att önska gott nytt år när världen ser ut som den gör.

Men det trotsiga hoppet ger sig aldrig. Alltså: Gott nytt år!

I eftermiddag håller jag Nyårsbönen i Nacka kyrka och Per Rönnblom bjuder på vacker orgelmusik.

Hamas bröt vapenvilan för ett tag sedan då isoleringen av Gaza ändå inte lättades.
Det israeliska svaret har vi sett i går och i dag. Övervåldet är påtagligt. Det väntas ännu flera flygattacker och kanske också en markoffensiv.
Det är förfärligt.

Inte nog med att gazaborna levt som i ett enda stort fängelse, nu bombas deras hus och infrastruktur sönder och samman också. De israeliska bombräderna anses vara en upptrappning inför valet i februari. Cynism är ett begrepp som ter sig alltför milt i detta sammanhang.

Omvärlden fördömer.
Men vad hjälper det? De israeliska ledarna får alltid göra som de vill trots att de bryter mot internationell rätt, FN-resolutioner och mänskliga rättigheter.

När Obama har installerats som president i Vita huset måste han genast visa att han menar allvar med en ny och mer konstruktiv mellanösternpolitik.

Till dess lär den israeliska vapenmakten tyvärr få härja fritt. De ”kirurgiska angreppen” som försvarsminister Barak kallar bombmattorna lär pågå ett tag.

Att någon kan tro att isloering och våld kan leda till frihet och fred. Det är obegripligt.

I går blev en lång dag som började i SVT:s Gomorron Sverige (här är resten av programmet där jag medverkade) och slutade med midnattsmässan i Nacka. Fullsatt kyrka och underbar stämning ackompanjerad av Julnattskören under ledning av Per Rönnblom.
Jag predikade om julen som människoblivandets tid – medmänniskoblivandet!

En del av det jag sa kan du läsa i min juldagskrönika i dagens tidning.

I morgon bitti ska nyhetsåret 2008 sammanfattas i TV 4:s nyhetsmorgon tillsammans med Lena Smedsaas och Hanne Kjöller.

God fortsättning på julen!

I dag har jag varit ledig och gjort alla måsten inför julen…
I morgon ska maten lagas och granen kläs.
Jo jag erkänner, jag är traditionalist och julromantiker. Jag älskar julen!

På julaftons morgon ska jag samtala om julen i morgon-TV (SVT) och på kvällen håller jag midnattsmässa i Nacka kyrka tillsammans med kyrkomusiker Per Rönnblom och hans Julnattskör.

På annandag jul är det dags för ett nytt besök i TV-soffan, denna gång i TV4 – då ska jag diskutera året som gått och spana inför det nya året.

Sen på Nyårsafton har jag en vigsel  och därefter nyårsbönen i Nacka kyrka.

Däremellan ska jag umgås med nära och kära.
Och läsa goda böcker!
Och käka julgodis.

Jag vill härmed önska alla läsare av denna blogg en riktigt god jul och ett gott nytt år!

Några församlingar i Jönköping har ställt ut en krubba med Jesusbarnet i naturlig storlek utanför Stora hotellet. Nu har någon stulit Jesusbarnet – bara ett litet öra av glasfiber ligger kvar i krubban.

”Vi ville få ut Jesus till folket, men inte på det här sättet”, säger Curt Ankarberg, en av de ansvariga för krubban, till tidningen Dagen.

Vi får hoppas att Jesus kommer åter till Jönköping.

Uppdatering 23/12: Reserv-Jesus i krubban.

Jag har tyvärr inte sett så mycket av det omdebatterade Halal-TV denna höst. Jag råkade komma in mitt i ett program när de tre programledar-tjejerna försökte få Sverigedemokraternas partiledare att reda ut vem som är svensk och inte.

Det var väldigt bra. SD:s ihåliga idé om svenskheten smulades stillsamt med effektivt sönder.

I kväll ledde den strålande Eva Beckman tillsammans med Erik Fichtelius ett diskussionsprogram om public service och satsningen på Halal-TV. Det blev ett mycket bra program med högintressant samtal om journalistiken, religionens roll i offentligheten, bilden av Islam osv.

Debattörer som Ozan Sunar, Helena Benouda och Andreas Malm bidrog till ett roligt och problematiserande samtal. Det blev en timma om vår tids verkligt angelägna frågor.
Public service som bäst!

Vaknade till ännu en grådaskig decemberdag.
Dagarna blir allt kortare nu. I morgon är det vintersolstånd, dvs årets kortaste dag.
Sen vänder det!
Allt blir ljusare. Hurra!

Läser i DN om en fascinerande gatukonstnär i London – Slinkachus.
Han gör miniatyrer av vardagshändelser – exempelvis en liten gråhårig gumma som rullar en soptunna på en trottoar i södra London i skala 1:87.

I gryningen eller under sena nätter smiter konstnären ut i staden och limmar fast sina små figurer på gator och invid husväggar. Sen tar han kort på dem.
Så speglar den unge Slinkachus människans utsatthet och litenhet i storstaden.

Fascinerande. Här kan du läsa mer.

För övrigt känns det väldigt spännande att Stefan Eklund blir ny kulturchef på Svenska dagbladet i vår. Han har gjort sig ett namn under sin tid som kulturchef på Borås tidning – inte minst med instiftandet av Borås tidnings debutantpris.

Välkommen till Stockholms mediala arena, Stefan!

Hela Stockholm går runt och hostar och snörvlar. Jag hade tänkt att försöka klara mig det här året. Men icke. Vaknade upp rejält däckad. Suck.
Just som allt ska göras inför julen…

Läs dagens huvudledare om upploppen i Malmö och Åsa Petersens fina fredagskrönika.

Atjooo!

I dag har jag lyckats med konststycket att finnas med i tre artiklar i en och samma tidning – nämligen Kyrkans tidning.

Först har de skrivit med anledning av att jag nu slutar mitt pastorsadjunktsår och återgår till tidningslivet.
Sen har de skrivit om dels biskopsvalet i Stockholm där jag påstås vara en ”joker” (trots att jag inte förekommer på den så kallade samrådsgruppens officiella förslag till biskopskandidater), dels en artikel om att jag tackat nej att lanseras som biskop i Härnösand stift.

Med tanke på alla hätska kommentarer i den här bloggen med anledning av mitt beslut att återgå till min tjänst på Aftonbladet känns det rätt kul.
Ena dagen anklagad av inskränkta präster för att vara en ”låtsaspräst” andra dagen föreslagen som biskopskandidat, fniss.

Livet är absurt.
Ett är säkert: jag återgår till min tjänst som politisk chefredaktör på Aftonbladet den 12 januari.

Har nu firat morgonmässa med medarbetarna i Nacka församling och blivit avtackad (igen!) vid frukosten efteråt. Fick Martin Lönnebos fina frälsarkrans-armband med riktiga vackra stenar av kollegorna. Och många vackra ord.

Det känns vemodigt.

Nu ska jag på lunch med Domkapitlet och sen ska vi pastorsadjunkter utvärdera vårt PA-år tillsammans med representanter för Stockholms stift. Det är det sista obligatoriska i utbildningen.

Var med en vän på Angels of Harlem på Nalen i går kväll – härlig gospel om än något turistanpassad. Men konserten fick mig att minnas den underbara gudstjänsten i Baptistkyrkan i Harlem för några år sedan, där den stora svängiga kören effektivt förstärkte predikantens ord. Häftigt!