Godmorgon kära bloggläsare!
Här är dagens måndagskrönika som har samma tema som bloggnotisen i går.

Det är en ovanligt ljus morgon med aningar om sol över Mälaren. Det var längesedan.

I dag ska jag pusta lite på förmiddagen efter helgens arbete sen har jag en del möten i eftermiddag.

På återseende.

Nu har jag hållit min sista högmässa i Nacka kyrka.

Fullt av församlingsmedlemmar kom och delade detta mitt avsked. Familj och nära vänner fanns där också. Liksom självaste Mona Sahlin som ju bor i församlingen.
Det kändes fint.

Kyrkoherde Carl Dahlbäck sa så vackra ord om mig, och församlingens kärlek bar mig genom denna för mig lite vemodiga 3:e adventsgudstjänst.

Det har varit ett fantastiskt år i Nacka. Jag är oändligt tacksam för att jag fått möjlighet att förverkliga min innersta längtan och dröm som jag burit med mig alltsedan tonåren.

Jag återvänder till mitt arbete som politisk chefredaktör på Aftonbladet  den
12 januari. Det ser jag fram emot.
Jag kommer att på min fritid verka som präst och fortsätter med de spännande samtalen i Seglora smedja i skärningspunkten mellan det existentiella, det kulturella och det samhälleliga.

I den skärningspunkten hör jag hemma.
Jag är nu präst och journalist.
Det känns bra.

Tack alla som möjliggjort detta!

I kväll sändes TV-programmet Annas Eviga, där jag, Dilsa Demirbag Sten och Helena Benouda diskuterar religion och kvinnoförtryck.

Redaktionen hade klippt ned en timmes samtal till 28 minuter. Det gav en rätt god bild av vårt stundtals hetsiga samtal även om jag väl tyckte att vissa väsentliga bitar kom bort. Men så är det alltid med icke-direktsända program.

Jag har redan fått många positiva reaktioner via mejl och sms. Kul!

Om du missade programmet så har du chans att se det tisdag 16 december eller fredag 19 december.

Sen gillade jag det fina Lucia-programmet från Malmö som SVT sände i kväll.

Nu ska jag ta en kopp te och en lussebulle.
I morgon är det högmässa i Nacka kyrka som gäller.

Diaokonerna i Visby stift gjorde nyligen ett upprop mot regeringens socialpolitik.
Nu har diakoner i Västerås stift anslutit sig till upproret.

Diakonerna är kyrkans socialarbetare och deras vittnesbörd utifrån dem som har minst makt i samhället är tungt. Utmärkt att de protesterar när samhället hårdnar mot dem som är mest utsatta.

Lyssnar på en fantastisk Kletzmerskiva som jag fått av vän.
Älskar denna musiks blandning av vemod och kamp – det är kärlek och uppror!

Har ägnat dagen åt predikoskrivande. På söndag håller jag sista högmässan i Nacka kyrka och ska enligt uppgift bli avtackad. Det känns lite vemodigt att pastorsadjunktsåret nu går mot sitt slut.

I morgon, lördag, medverkar jag i livsåskådningsprogrammet Annas Eviga på Sveriges television – Dilsa Demirbag Steen, Helena Benouda och jag diskuterar under rubriken ”Hatar Gud kvinnor”. Ska bli spännande att se hur de klippt ihop vår stundtals heta debatt.

Längtar efter Lucia… det behövs många tända ljus i detta trista decembermörker.

Sveriges radios fantastiska Kerstin Brunnberg går nu med all rätt i pension. Hon ersätts av Mats Svegfors och Cilla Benkö. Det är sannerligen en spännande ledarduo.

Svegfors hör till mina favoritpublicister på den konservativa sidan i svensk samhällsdebatt. Hans stora kunskaper och nätverk i den politiska världen blir en tillgång för radion när public service är omdiskuterat i regeringskretsar.

Tyvärr måste Svegfors nu lämna en del uppdrag bland annat kulturrådet, filmutredningen och Berling Media. Ska bli intressant att se vem som efterträder honom på dessa poster.

I dagarna har Expressens chefredaktör Otto Sjöberg meddelat att han avgår. Han verkar vara färdig med sin tidning efter sju år. Det kan man förstå.
Men det är inte utan att konkurrenten fått stinget tillbaka under Ottos tid – så är han också liksom många andra chefer i mediavärlden upplärd på Aftonbladet.

Sjöberg lär ha ett annat jobb på gång…

Klimatförhandlingarna i Poznan går trögt, enligt Rapport.
I dag har ärkebiskop Anders Wejryd lanserat kampanjen ”Countdown to Copenhagen” – ett initiativ av kristna biståndsorganisationer i Europa.

Nyligen överlämnade Svenska kyrkan, Naturskyddsföreningen och FN-förbundet ett namnupprop – klimatuppropet med 42600 namnunderskrifter – till statsminister Fredrik Reinfeldt.

”Mänskligheten står inför en utmaning vi bara börjar ana vidden av. De rika länderna måste ta ledningen genom att både minska sina egna utsläpp snabbt och samtidigt stödja utvecklingsländerna i en omfattning vi inte tidigare sett. Vi vill bidra till att skapa en folklig opinion för detta”, säger ärkebiskop Anders Wejryd i ett pressmeddelande.

I morgon talar Wejryd inför FN-delegaterna i Poznan. Han ska då lansera det klimatmanifest som antogs vid det stora interreligiösa mötet i Uppsala i slutet av november.

Kyrkan är en viktig påtryckare i klimatkampen. Det gäller att få med sig EU-ledarna nu. Brysselmötet lär bli viktigare än Poznan-mötet.
Och viktigast blir klimatmötet i Köpenhamn då ett nytt Kyotoavtal ska tas fram.

I natt hade jag ett jourprästpass som jag har då och då.
Det är jobbigt men alltid på något förunderligt sätt givande.
Ensamheten är påtaglig.
Och nu inför julen gör den sig extra mycket påmind för många människor.

Alla varsel som duggat tätt denna höst i spåren av lågkonjunktur och finansiell kris oroar också förstås. Tydligen har nu regeringen äntligen bestämt sig för ett krispaket för den svenska bilindustrin. Bättre sent än aldrig.

Det lackar mot jul… och avslutning pågår i mitt liv som präst.
Mitt pastorsadjunktsår i Nacka församling slutar i och med nyårsbönen i Nacka kyrka, snyft. Det har varit en fantastisk tid.

I fredags hade vi julbord alla kollegor och kyrkorådets arbetsutskott. Vi var på Stortorgskällaren i Gamla stan.
Jag satt vid trevliga Sven Esplund, moderat kyrkorådsordförande, och det blev en härlig eftermiddag med god mat och fin stämning.

Överhuvudtaget verkar Nacka församling ha ett osedvanligt bra kyrkoråd där de förtroendevalda verkligen brinner för församlingens bästa och man arbetar konstruktivt över partigränserna.

Jag har nu haft min sista begravning i Nacka, i lördags hade jag mitt sista dop och kommande söndag (3:e advent) håller jag min sista högmässa i Nacka kyrka. Sen är det midnattsmässan på julafton, en vigsel och nyårsbönen på Nyårsafton som återstår innan det är dags att ta farväl.

I och med att pastorsadjunktsåret har fullgjorts är prästutbildningen helt avslutad och jag är fullt ut behörig som präst i Svenska kyrkan. Det känns bra.

Därmed upphör min studieledighet från tidningen. Den 12 januari återgår jag till min tjänst som politisk chefredaktör på Aftonbladet.

Jag kommer som alltid fortsätta att föra ett medborgerligt samtal i skärningspunkten mellan det existentiella och det samhälleliga på olika arenor framöver.

Tack Nacka församling för en fantastisk tid!

Seglora smedjas kväll om hoppet blev strålande.
Poeten Bob Hansson inledde med sin spaning om hoppet på sitt alldeles speciella vis och det blev ett engagerat inlägg för tron på människan och på kärlekens kraft.
Han åkte sen på sin moppe till Allhelgonakyrkan där han skulle predika.

Biskop Caroline Krook och Mona Sahlin gjorde sen sina intressanta hoppet-spaningar och därpå följde ett samtal med dem under ledning av mig och kollegan Ewa Lindqvist Hotz. Det blev riktigt spännande. Mona och Caroline bjöd på sig själva och fann varandra under samtalet. Där på scenen satt två drottningar från politik- och kyrkvärlden och det riktigt lyste om dem.
Häftigt!

– Så skönt det är att få samtala om dessa frågor bortom alla intervjuer i media denna dag, sa Mona Sahlin när jag tackade henne för hennes medverkan.

Efter paus och lite glöggmingel följde ett fint sångprogram med Jeanette Meyer som sjöng och pratade om poeten Nelly Sachs. Sachs dikter och Meyers musik blev tillsammans ett starkt vittnesbörd om svärtan i livet men också om det trotsiga hoppet.

Med andra ord – en underbar kväll i Skånska gruvan på Skansen!