Turerna kring AMF Pension snurrar på.
Styrelsen i vilken både LO och Svenskt Näringsliv ingår anser sig förd bakom ljuset eller åtminstone har de inte förstått det pensionsavtal de beslutat om.
Det är nog bra om saken utreds av oberoende revisorer.

Vi skriver på ledarplats om vikten av att LO orkar stå emot kvartalkapitalismens orimligheter. Det är angeläget att facket är med och äger pensionskapitalet men då måste ägandet vara aktivt och innebära att man sätter stopp för spekulationsekonomin.

Vreden över de orimliga bonusarna och pensionsavtalen är fullt förståelig och rättmätig.
Att LO.s ordförande varit med och beslutat skadar förtroendet för svensk fackföreningsrörelse.
Ändå måste det finnas rim och reson i kritiken.

 Stig Malms inhopp i debatten är inte särskilt imponerande. Parallellerna till hans egen BPA-skandal finns men till skillnad från Wanja Lundby-Wedin hade Malm gjort bort sig i flera andra skandaler tidigare och hade stora problem med förtroendet bland sina egna. Han hade dessutom gjort sig ovän med större delen av den socialdemokratiska partiledningen. Många ville ha bort honom.

Aftonbladets rundringning bland fackförbunden visar att förtroendet för Wanja Lundby-Wedin är grundmurat. Det är bra för hon behövs som LO:s röst i dessa tider men ännu ett ogenomtänkt beslut a la AMF Pension håller inte.

Hon borde nu självkritiskt fundera på om det är så smart att sitta i alla dessa styrelser.

Sen över till nästa bonusbatalj – regeringens beslut att sätta stopp för bonusar och dylikt inom alla statens företag. I stort utspel på DN Debatt skriver bland annat näringsminister Maud Olofsson om det förkastliga med bonusar – samma bonussystem som hon för bara någon vecka ivrigt försvarade och samma bonyssystem hon själv införde för ett halvår sen.
Det är i sanning hyckleri.

Mer om allt detta på morgondagens ledarsida.