Jag är nu åter i bloggosfären efter lite påskledighet.
Vilket fantastiskt vårväder! Solen har verkligen flödat denna påsk.

Annandag påsk är enligt den kristna traditionen dagen då några lärjungar vandrar bedrövade från Jerusalem till Emmaus. De sörjer Jesu död på korset. Plötsligt går en man bredvid och frågar varför de är så bekymrade.
De berättar om vad som hänt och mannen slår följe.
Det är först när de är framme i Emmaus och mannen följer med in och delar vin och bröd som de upptäcker att det är Jesus.

Det är inte i dogmerna utan i delandet som Kristus möter. Berättelsen är något av en portalberättelse för själavården – att vara själavårdare är att slå följe en bit, inte pracka på en bestämd tro utan att finnas där, lyssna, trösta och framförallt dela liv en stund.

I dag skriver jag om Karin Johanissons bok – Melankoliska rum – i min ledarkrönika.