I dag reflekterar jag över Mona Sahlins partajande med Bindefeld i valspurten för kyrkovalet – Inte så smart, Mona Sahlin.

Och som huvudledare diskuterar vi Angela Merkel och det tyska valet – Världens mäktigaste kvinna.

Plötsligt vaknade medierna – oj det är visst kyrkoval! I går blev jag intervjuad i radions P4 Väst, i dag var det P2 och sen SVT:s kulturnyheterna (cirka 11 minuter in i programmet) som ville diskutera kyrkovalet.

I det sistnämnda programmet är det jag och Göran Skytte som ställs mot varandra i synen på hur kyrkan ska styras och om kyrkovalets innebörd. Skytte kör som vanligt sitt politikerföraktande spår och vill helt avskaffa de förtroendevaldas inflytande i kyrkan.

Så talar en sann konservativ.

Du som är medlem i Svenska kyrkan – glöm inte att rösta på söndag!

Enligt TT befinner sig även kyrkominister Lena Adelsohn Liljeroth (m) på Bindefelds fest på Mallorca. Intressant med dessa festdeltagare – alltifrån Mona Sahlin till Carola – där alla är ”nära vänner” till Bindefeld.

Man kan undra vad de egentligen har gemensamt mer än själva kändisskapet?

Mona Sahlin har tillsammans med kändiseliten åkt till lyxsemesterorten Deia på Mallorca för att fira festfixaren Micael Bindefeld som fyller 50 år.

Hon betalar resa och uppehälle själv, förklarar hennes pressekreterare.

Jag har svårt för moralism och upprörda drev mot politiker men i det här fallet begriper jag inte Mona Sahlins bedömning. Hon väljer att festa med Bindefeld istället för att spurta i kyrkovalrörelsen. Det är ett val på söndag som hon själv påstått är ”lika viktigt som de andra valen” och just i år är det många socialdemokrater som faktiskt engagerat sig för den öppna folkkyrkans ställning och inte minst för att se till att Sverigedemokraterna inte får kyrkovalet som språngbräda till riksdagsvalet.

I ett politiskt läge där förtroendet för Sahlin som statsministerkandidat inte heller är på topp bland väljarna är det knappast kändisfestande med Micael Bindefeld och hans sällskap som behövs. 

Sahlin gör klokt i att välja sina sammanhang med bättre omdöme. Hon är inte privatpersonen Mona mitt i en valspurt. Hon är socialdemokraternas partiledare.

Jag har varit några dagar på Åland med tidningsledningen, därav inte så mycket bloggande. I dag deklarerade Aftonbladets ansvariga utgivare, Jan Helin och Lena Mellin att tidningen inte tänker ta in annonser från Sverigedemokraterna.

Det handlar om att ha en publicistisk hållning gentemot de främlingsfientliga krafterna. Sverigedemokraterna ska granskas journalistiskt och kan även släppas in på debattplats om de håller sig till de publicistiska reglerna och inte hetsar mot folkgrupp men vi vill inte vara någon passiv budbärare på annonsplats för ett parti som nu gör allt för att verka rumsrent.

Den aningslösa liberala  och konservativa pressen resonerar annorlunda – Sydsvenskan stoppade i går en annons av Sverigedemokraterna men har inget generellt stopp för deras annonser.

Danmark borde vara ett tillträckligt skrämmande exempel för att få de liberala redaktörerna att begrunda sin hållningslöshet.

Statsminister Fredrik Reinfeldt har just hållit sin regeringsförklaring vid Riksmötets öppnande. Den var värsta sömnpillret – till största delen på grund av att den inte innehöll några nyheter över huvudtaget. Regeringen har ju under de senaste veckorna presenterat sina nya budgetsatsningar lite här och lite där och låtit DN Debatt bli huvudtribunen för sin politiska agitation.

Föraktet för den svenska riksdagen kunde inte bli tydligare.

Reinfeldt gjorde dock en bra markering i Mellanösternpolitiken:

”Israels ockupation och bosättarpolitik måste upphöra, en sammanhängande och bärkraftig palestinsk stat skapas, terrorismen upphöra och Israels rätt att leva inom säkra och erkända gränser respekteras.”

Värre var det med Afghanistan där statsministern påstod att Sverige är med och stöttar utsatta människor… jaha, genom att se till att Nato och USA kan bomba sönder deras byar eller?

Mer om regeringsförklaringen på ledarsidan i morgon.

I dag är det ett år sedan den amerikanska investmentbanken Lehman Brothers kraschade. Paniken på Wall street som följde ledde till en av de värsta globala finanskriser sedan 1930-talet.

Frågan är vad världens beslutsfattare lärt sig? 

Läs Katrine Kielos lysande krönika på dagens ledarsida – Dagen som skakade världen.

Det norska valet blev just den rysare alla hade befarat. Men för första gången på 16 år fick den sittande regeringen förnyat förtroende av väljarna. Den rödgröna segern tillfaller främst Arbeiderpartiet och dess ledare Jens Stoltenberg som gick fram i valet.

På högerkanten var splittringen total. Fremskrittspartiet är skrämmande stort och lyckades öka lite även denna gång och är det näst största partiet i norsk politik. Höyre sällade sig till Siv Jensens skara och gjorde också ett bra val medan mitten nästan raderades ut. Det liberala partiets partiledare avgick i natt.

”Ett historiskt val i Norge” heter det på ledarplats i dagens tidning. I morgon blir det mer reflexion över vad det norska valet kan betyda för svensk del.

Jag noterar att även Expressen skriver kritiskt om regeringens coaching-politik. Krönikören Peter Wennblad skriver ”När flum går före förnuft”.

I går delades Wendela-priset till angelägen journalistik ut vid en ceremoni i Wendela Hebbes hus i Södertälje.

”Alexandramannen, reportageboken om vår tids största nätsexhärva, av Sydsvenskanjournalisten Katia Wagner, fick årets Wendelapris för bästa socialreportage i bokform. Reportaget Ett hus – två världar  av stockholmsjournalisten Elin Ekselius, publicerat i tidskriften Re:Public Service, fick Wendelapriset för bästa socialreportage i tryckt svensk press”, står det i ett pressmeddelande.

Med tanke på dagens nyhet från Ungdomsstyrelsen om att två procent av de svenska ungdomarna har någon gång sålt sex på nätet är just Katia Wagners sociala reportage i boken Alexandramannen viktig att uppmärksamma.