Jag är som läsare av denna blogg redan vet på Kyrkomötet och lyssnar på debatten om äktenskap och vigsel. Kyrkohistoria skrivs dessa dagar. Äntligen tänker kyrkan säga ja till vigsel av samkönade par!

Efter en pizza tillsammans med några kyrksystrar är jag åter på pressläktaren.

Just nu talar Mats Hagelin (M) riktigt bra tillförmån för förslaget att säga ja till ett samkönat äktenskapsbegrepp. Han citerar den store lundateologen Gustaf Wingren och det är ljuv musik för en som läste teologi i Lund under Wingrens tid.

Hittills har debatten hållit en bra nivå och inte blivit alltför vulgär. Tristaste inläggen har biskopar Sven Tidevall och Esbjörn Hagberg stått för. Slingrigare än någonsin försöker de hävda att processen gått för fort, att ekumeniken blir lidande och att det för de homosexuellas skull inte är bra att ta detta beslut nu.

– Blanda inte in oss, hör jag mina prästvänner som lever i partnerskap.

Biskoparna försöker också få det till att ett JA bara skulle vara ett politiskt ställningstagande, inte teologiskt. 

Men herregud, gör teologi då – det är ju det som är ert uppdrag som biskopar.

Biskop Antje Jackelén visade med önskvärd tydlighet att det sannerligen finns teologiska skäl för och det är ingen motsättning till att det finns politiska.