Göran Rosenberg skriver som vanligt läsvärt i en kolumn i Dagens Nyheter i dag: Israels mjuka makt, om antisemitismen som politiskt vapen.

Rosenberg skriver om Goldstone-rapporten som jag skrev om i min måndagskrönika förra veckan.

”… och det finns ingenting i den utförligt dokumenterade rapporten som ger minsta fog för de vilda utfall och anklagelser som Israel valt att beömta den med. Än mindra utfallen och anklagelserna mot Richard Goldstone personligen”, skriver Rosenberg.

”Än en gång tycks dock Israels specifika form av mjuk makt, soft power, ha fungerat; makten att med tillvitelser om otillbörliga motiv oskadliggöra en tillbörlig kritik av Israels politik. Och i detta fall, makten att förvandla frågan om Israels brott i Gaza till frågan om Richard Goldstones brott mot Israel”, fortsätter han.

När staten Israels försvarare hela tiden stämplar varje berättigad kritik mot den förda israeliska politiken som antisemitism urholkas detta viktiga begrepp vilket är djupt beklagligt. Det borde den liberala pressen här i Sverige också betänka när den slentrianmässigt slungar ut anklagelser om att Aftonbladet skulle stå för antisemitism när vi publicerar artiklar om Mellanösternkonflikten.

”Vad finns då kvar att ropa när varjen kommer”, avslutar Rosenberg sin kolumn.

Ja vad ska Sydsvenskan ropa då?