De sju biskopar som stridit emot beslutet om samkönade äktenskap agerar nu som riktigt dåliga förlorare. Ärkebiskop Anders Wejryd har hela tiden framhållit rätten för dessa biskopar att säga sin mening och att också debattera i kyrkomötet. Wejryd har verkligen varit ett under av liberal och öppen ledare för kyrkan – allt för att beslutsprocessen ska bli så lite smärtsam som möjligt.

Också kyrkomötesombuden bidrog igår till att hålla en hög och fin nivå på debatten. Inga personpåhopp eller otäcka utfall. Det ska de ha all heder av. Från majoritetens sida framhölls att också de som är emot är älskade och ska kunna tillhöra kyrkan.

Det var de sju biskoparna som utmärkte sig i debatten. Inte minst för deras flagranta obstruktion mot ärkebiskopen och de förtroendevalda.

När beslut väl har tagits förväntar man sig åtminstone att kyrkans högsta ledare ska respektera demokratin. Men icke. Genast börjar herrar biskopar att knorra och uttrycka sin sorg och besvikelse och oro för splittring och så vidare…

Läs mer i Kyrkans tidning.

De sjus gäng är: Växjö stifts biskop Sven Thidevall, Carl Axel Aurelius, biskop i Göteborgs stift, Esbjörn Hagberg, biskop i Karlstads stift, Lennart Koskinen, biskop i Visby stift, Hans-Erik Nordin, biskop i Strängnäs stift, Ragnar Persenius, biskop i Uppsala stift och Hans Stiglund, biskop i Luleå stift.

Dessa  biskopar har till och med sänt ut ett pressmeddelande, där de ifrågasätter beslutet. Något som upprört de andra i biskopsmötet, enligt mina källor. De hade ju kommit överens om att såna aktioner inte skulle göras.

(Uppdatering: Det lär visst vara biskop Sven Thidevall i Växjö som gjort pressmeddelande av de sju biskoparnas gemensamma uttalande. Här har han lagt ut det på sitt stifts hemsida.)

Biskoparna uppvisar ett omdömeslöst ledarskap och visar förakt för demokratin. Än en gång måste frågan ställas: hur ska de kunna företräda Svenska kyrkan efter dagens beslut och deras agerande efteråt?

Kanske dags att avgå?

Med dagens kyrkomötesbeslut blir Svenska kyrkan det första kristna samfundet i världen som viger homosexuella par.

Ärkebiskop Anders Wejryd är glad för beslutet och för att debatten fördes i så god anda. Lyssna på honom i Ekot.

Jag hörde biskop Esbjörn Hagberg (som varit en av motståndarna bland biskoparna) i lunchekot säga att han  såsom biskop ska verka för att beslutet följs men att han personligen inte tänker viga homosexuella.

Det är en besynnerlig hållning från en kyrkans ledare. Framförallt från en biskop vars stift (Karlstad stift) är för homosexuellas rätt att ingå äktenskap.

Häri ligger ett problem med dagens beslut, nämligen att präster tillåts vägra viga. Nu har det alltid varit så. Präster har av olika anledningar kunnat säga nej till par. En del vill exempelvis inte viga frånskilda.

Det kan förstås av pastorala skäl finnas argument för att säga nej men att ha en principiell hållning mot att homosexuella ska få gifta sig nu när kyrkan i sin ordning accepterar samkönat äktenskap är på sikt inte hållbart.

Om detta diskuterade Stockholms blivande biskop Eva Brunne i radions Studio 1 i går.

Just nu löser kyrkan (och samhället) det så att kyrkan har vigselrätten och därför måste varje kyrkoherde se till att någon i församlingen viger samkönade par. Enskilda präster kan säga nej, men inte församlingen som helhet.

Det är en halvdann lösning som i princip innebär att man tolererar diskriminering på sina håll men förhoppningsvis kommer det med tiden att lösas precis som med kvinnoprästfrågan. Det blir de framsynta biskoparnas sak att driva på för denna utveckling.

Det väller in mejl och kommentarer om den väldiga glädje människor känner över kyrkans beslut att säga ja till homosexuellas rätt att ingå äktenskap.

Just nu håller ärkebiskopen presskonferens. Jag ska inte gå på den utan kurera en dunderförkylning som jag drog på mig under den sju timmar långa äktenskapsdebatten igår på kyrkomötet i Uppsala.

Det är inte utan att jag känner viss stolthet. Aftonbladets ledarsida var tidigt ute och drev de homosexuellas rätt. Vi tryckte på det socialdemokratiska partiet att öppna för partnerskapslagen och sen för en könsneutral äktenskapslag.

Och personligen har jag skrivit spaltmil om vikten av att kyrkan slutar diskriminera och låter såväl homosexuella par som heterosexuella få ingå äktenskap.

Det är en stor dag för alla som kämpat.

Nu gäller det att de biskopar som stretat mot detta beslut tar sitt ledarskap på allvar och accepterar kyrkomötets beslut.

Redan 1 november kan prästerna börja viga samkönade par i en nyskriven vigselordning som i princip är densamma för vigsel av olikkönade.

Svenska kyrkans högsta beslutande organ, Kyrkomötet, har nu beslutat att säga ja till homosexuellas rätt att ingå äktenskap och man har sagt ja till att behålla den kyrkliga vigselrätten.

Det är kyrkohistoria!

Och ett fantastiskt glädjande beslut för alla som i decennier kämpat för rätten att få leva och älska i samkönade relationer.

Det blev en överväldigande majoritet och Svenska kyrkan är därmed en riktig föregångare i världens kristenhet. Det betyder otroligt mycket för miljoner kristna som i sina egna kyrkor inte får lov att leva som öppet homosexuella.

På dagens ledarsida skriver jag om den sju timmar långa kyrkomötesdebatten i går och tar ut segern i förskott – Äntligen JA till homoäktenskap!

Kärleken segrar till slut, skrev jag i måndags i en krönika.

Kyrkomötet gick kärlekens väg. Det är fantastiskt!

Kyrkomötet har beslutat att säga JA till samkönade äktenskap med följande röstsiffror:

JA- 176

NEJ – 62

AVSTÅR – 11

Hurra!

Voteringen om samkönade äktenskap är väldigt krånglig. Jag ser att TT flaschat om att man beslutat om ja till homovigsel men det har man ännu inte utan det man sagt ja till är fortsatt vigselrätt för kyrkan.

Kyrkomötet har beslutat att säga JA till fortsatt vigselrätt med följande röstsiffror:

JA- 178

NEJ – 68

AVSTÅ- 3

Hurra!

Nu drar ordföranden propositionsordningen för beslutet om vigsel och äktenskap. Förslaget har delats ut till alla nomineringsgrupper. Först blir det omröstning om vigselrätten och sen omröstning om samkönat äktenskapsbegrepp.

Men det är en lång radda yrkanden… inte helt lätt att hänga med i. Hoppas ombuden gör det.

Ledamöterna testar knapparna. 249 JA-röster och det blev 249 NEJ-röster.

Det är visst två frånvarande.

En ledamot påpekar att hans röst inte syntes på skärmen men enligt ordförande var den ändå registrerad.

Det är mycket med det tekniska.

Nu provar de AVSTÅ-knappen också.

Nu går ordförande igenom hur omröstningen ska gå till. Just nu är det själva det tekniska knapptryckandet som han går igenom. Verkar rena high-tech – ledamöterna får inte lägga papper över dosan vid sina platser för då funkar det inte.

En provröstning görs nu så att man ser att allt fungerar.