Mona Sahlins öppningstal i går på S-kongressen var långt och kanske inte det retoriskt mest intressanta hon hållit. Men det var entusiasmerande för partimedlemmarna och det var väl just meningen.

Här skriver jag om ”Själavårdare Sahlin” i dagens tidning.

Alla politiska reportrar är nu ute efter den stora splittringen…. som om debatt och åsiktsbrytning inte vore själva poängen med en kongress. 

Jag hoppas det blir betydligt livligare och spännande på S-kongressen än vad den rätlinjiga sega Moderatstämman nyligen kunde uppvisa.

Demokrati är ett samtal, som Bengt Göransson brukar hävda.