Den mediala bilden av Mona Sahlin är alltför ofta den hårt pressade, tilltufsade partiledaren som varken har väljare eller partimedlemmar med sig…. Läs gärna Jesper Bengtssons krönika i ämnet i måndags.

TT:s referat från Mona Sahlins besök i Göteborg i dag ger en annan bild:

”S-ledaren må vara pressad i opinionsmätningar, uträknad och kuschad av motståndarna och även av en del partikamrater. Men när hon kom till den invandrartäta arbetarstaden på tisdagen möttes hon av jubel.

När hon talade på det jättelika köpcentret Nordstadstorget var trängseln enorm runt den uppbyggda scenen och runt henne. Hängivna anhängare skanderade ”Mona, Mona, Mona”.

Flera av dem var kvinnor med invandrarbakgrund. Alla nådde inte fram till Sahlin… men kvinnorna ville att hon skulle höra dem och de skrek: Mona vi älskar dig och vi litar på dig.

Mona Sahlin tog till sig. När hon fick dånande applåder av de kanske 1500 människorna i folkmassan såg tårarna ut att vara nära.”

Just denna Mona känner jag igen efter att följt henne i många år då hon mött medborgare på gator o torg, på arbetsplatser eller i skolor. Kul om vi får se mer av den varan i valrörelsens slutskede.