Jakten på syndabockar är igång – det mest lättköpta efter en valförlust är att kräva partiledarens avgång. I det här fallet tycks dock Mona Sahlin ha ett starkt stöd internt. Hon gör klokt i att sitta kvar och i stället ta ledningen i den självkritiska eftervalsanalys som nu behövs.

Nästa syndabock är det rödgröna samarbetet. Ena falangen vill skylla på Vänsterpartiet, den andra på Miljöpartiet. I båda fallen kommer Socialdemokratins egen förskyllan bort. Det rödgröna samarbetet var och är nödvändigt för att skapa ett trovärdigt regeringsalternativ. Det vore politiskt självmord att splittra upp oppositionen.

Tvärtom är det just i mixen mellan rött och grönt som det moderna Socialdemokratiska alternativet till dagens höger finns.

I stället för att leta syndabockar utanför sig själv är det hög tid för en självkritisk rannsakan inom Socialdemokratin. LO:s förre arbetslivschef Irene Wennemo skriver bra på Aftonbladet Debatt i dag:

”Socialdemokraterna har tidigare klarat att bygga breda samhällsallianser. Arbetarklassen, i snäv bemärkelse, har aldrig räckt som väljarunderlag. Grunden för dessa allianser har varit politiska lösningar som varit attraktiva för många fler.

Nästa oppositionsperiod får inte se ut som den förra. Fokus måste bli att skapa ett fullödigt politiskt alternativ. Socialdemokraterna kan aldrig bli bättre på skattesänkningar än Moderaterna. Den socialdemokratiska politiken måste i stället präglas av en tydlig vision av hur samhället ska se ut. Det har man inte klarat denna gång”, avslutar Wennemo sin artikel.