Det är inte mer än 1,5 timmar tills den stora partiledardebatten i SVT brakar igång. Kvällens debatt betraktas av de flesta som ganska avgörande i en valrörelse där det mediala kommit att spela allt större roll.

TV-mediet kan vara helt förödande för en politiker om han eller hon antingen visar för mycket känslor eller för lite, om han eller hon talar obegriplig teknokratiska eller inte kan svara alls. Dessutom är det inte alls säkert att den som i sak vinner blir vinnaren i allmänhetens hjärta.

Minns debatten mellan Palme och Fälldin, där de som satt i Scandinavium upplevde Olof Palme som outstanding – han utklassade Fälldin och fick ovationer av publiken. Men TV-tittarna hemma i vardagsrummen runtom i landet såg en pressad stackars centerledare som svettades. De fick sympatier för stackars Fälldin.

Jag tänkte på denna effekt i går kväll när jag kollade in partiledardebatten i TV4. Inne i studion upplevde jag Miljöpartiets Peter Eriksson som jättebra när han blev arg och attackerade Centerledaren Maud Olofsson. Men de som såg Eriksson på TV tyckte inte alls att han var bra. Han blev FÖR arg och såg bara sur ut, tyckte de.

TV-mediet kan som sagt både förstärka och förgöra.