Författaren Eduardo Galeano har i dag mottagit Stig Dagerman-priset. Här är hans tacktal. Ord som behövs i dessa tider:

”Käre Stig:

   Måtte vi göra oss förtjänta av din desperata förhoppning.

Måtte vi äga modet att vara ensamma och tapperheten till att ta risken att vara tillsammans, ty utanför munnen är tanden till ingen nytta, inte heller fingret utanför handen.

    Måtte vi klara av att vara ohörsamma, varje gång vi får order som förödmjukar vårt samvete eller kränker vårt sunda förnuft.

Måtte vi vara värda att kallas galna, så som Mödrarna på Plaza de Mayo kallats galningar, när vi begår galenskapen att vägra glömma i den obligatoriska minnesförlustens tidevarv.

Måtte vi lyckas vara så envisa att vi fortsätter tro, trots alla motbevis, att den mänskliga naturen är värd besväret, ty vi är ofullkomliga, ännu inte fulländade.

       Måtte vi vara i stånd att gå vindens vägar, trots fall och svek och nederlag, eftersom historien fortsätter, bortom oss själva, och när hon säger farväl, säger hon: på återseende.

     Måtte vi förmå att hålla vid liv vissheten om att det är möjligt att vara medmänniska och samtida med var och en som lever främjad av viljan till rättvisa och viljan till skönhet, var den än är född och när den än lever, ty utan gränser är såväl själens som tidens kartor.”

(Översättning Tove Sahlin, José Fluxá och Bengt Söderhäll)