I morgon träffar statsminister Reinfeldt och utrikesminister Bildt oppositionsledaren Mona Sahlin för att diskutera Afghanistankriget. Det vore väldigt bra om det blev en bred överenskommelse med alla riksdagens partier som gick ut på att nu börja omställningen från krigsinsats till civil återuppbyggnad och bistånd.

Den svenska regeringen bör göra som andra regeringar i väst – bestämma slutdatum för det svenska deltagandet i det förödande kriget. Det är hög tid att diskutera reträtten!

Mona Sahlin måste stå på sig om detta och hävda de rödgrönas linje i valrörelsen: Låt Kabulkonferensens slutdatum 2013 bli Sveriges och påbörja trupptillbakadragandet nästa år.

Läs intervjun i DN i dag med Svenska Afghanistankommitténs säkerhetsansvarige – ”Sverige måste arbeta på afghanernas villkor.” 

Uppdatering: Kabulkonferensen talar om slutdatumet 2014, inte 2013. Se bloggnotisen här ovan.

Enligt en nygjord Sifomätning vill majoriteten av svenska folket nu att soldaterna tas hem från Afghanistan. Nästan varannan svensk tycker det är nog med krigande.

Folket är klokt. 

Vore bra om regeringen också kunde tänka klokt och lämna prestigen på hyllan. Slutdatum sätts i land efter land. Till och med Obama-regeringen i USA har bestämt att trupperna ska dras tillbaka med början nästa år.

Men ännu har den svenska regeringen inte börjat ta i frågan om tillbakadragande. Det är huvudlöst.

Gör upp med de rödgröna om ett slutdatum, Reinfeldt!

I går skadades ytterligare två svenska soldater allvarligt i Afghanistan. Läget har förvärrats markant i norra delen där svenskarna befinner sig. En konsekvens av de amerikanska angreppen i söder. Talibanerna och kriminella grupper söker sig till nya områden.

Flera militära bedömare talar också om ändrad svensk taktik som gör uppdraget betydligt farligare. Det som för tio år sedan bedömdes som ett normalt fredsbevarande uppdrag i FN-regi (dock tvetydigt då USA slog till mot Afghanistan utan FN:s sanktion – det var först i efterhand som FN uttalade sitt stöd) har utvecklats till medverkan i regelrätt krig.

För vad? För en genomkorrupt president Karzai? För den bushska idén om ett krig mot terrorismen? För det afghanska folket som i årtionden, ja århundraden utsatts för övergrepp från stormakter? De civila offren är tusentals i detta hopplösa krig.

När Obama i USA tydligt börjat tala om en tidsplan för att dra tillbaka trupperna. När Kabulkonferensen enades om att 2013 skulle de afghanska styrkorna själva ha kommandot. När flera västländer redan beslutat om att dra tillbaka trupper och inlett tillbakadragandet…

Ja när allt detta faktiskt sker är det väl inte för mycket begärt att även den svenska regeringen börjar diskutera reträtten ut från ett krig som alltmer börjar likna Vietnam?

Läs dagens ledare i Aftonbladet – Säkerhetspolitiken får inte bli en cirkus.

Gör upp med oppositionen om ett slutdatum, Reinfeldt!

I helgen kom så ännu ett tragiskt besked från den svenska militärbasen i Afghanistan – en ung soldat miste livet då den stridsvagn han körde sprängdes av en hemmagjord bomb. Kenneth Wallin blev 22 år.

Kriget i Afghanistan har pågått länge. Sverige har deltagit i tio år nu. Och inget tyder på att militarismen leder till fred och utveckling i detta ett av de fattigaste länder på jorden. I land efter land diskuteras och sätts nu slutdatum för den militära närvaron. Till och med USA:s president Barack Obama har sagt att USA tar hem sina trupper med början nästa år.

Det är snart bara den svenska regeringen som inte diskuterar hur den ordnade reträtten ska se ut. Alltmedan läget förvärras för de svenska soldaterna och det ”fredsbevarande” uppdraget utvecklas till regelrätt krig.

I början av november ska regeringen lägga sin proposition angående den svenska truppens framtid i Afghanistan. Det är nu hög tid att tydliggöra en omläggning av afghanistanpolitiken från krig till bistånd, från amerikansk militarism till fredsbygge i FN:s regi.

De rödgröna enades inför valet om en hållbar strategi med slutdatum utsatt – denna borde regeringen Reinfeldt kunna göra upp om. Före detta försvarsminister Anders Björck, moderat partikollega till Reinfeldt har krävt att regeringen sätter ett slutdatum och börjar diskutera trupptillbakadragandet.

Lyssna på honom: Ta hem soldaterna!

Afghanistan behöver Sveriges närvaro i form av biståndsorganisationer, Svenska Afghanistankommittén och civilt stöd under lång tid framöver. Ju längre tiden går och svenska soldater blir alltmer indragna i det amerikanska kriget mot terrorismen försvåras biståndsarbetet och civilbefolkningen blir lidande.

Dessutom ökar risken för terrorattacker mot Sverige. Så kriget som pågår kan knappast påstås vara i nationens intresse.

Läs mer på ledarsidan i dag – Ett krig som måste sluta. 

I dag skriver jag om privatiseringarna och upphandlingskulturen inom offentlig sektor som riskerar att leda till korruption. Exemplen är numera många.

Det är illavarslande för demokratin.

Läs mer här. 

Jag befinner mig sen några dagar tillbaka i min barndoms och ungdoms stad Lund. Här har solen värmt skönt och vindarna varit milda alltsedan i tisdags. Just i dag regnar det dock.

I går kväll hamnade jag på jazzkonsert med Victoria Tolstoy på hotell Lundia. Riktigt riktigt bra. 

Efter lunch bär det av mot huvudstaden igen och ikväll ska jag bli avfirad (för vilken gång i ordningen?) av mina närmsta kollegor på ledare- och kulturredaktionerna på Aftonbladet. Ska bli kul att träffa gänget.

På söndag ”debuterar” jag som kolumnist på ledarsidan.

På återseende!

Denna söndag blev ingen vilodag för mig. Började dagen med städarbete tillsammans med grannarna i bostadsrättsföreningen. Denna gång var vi fler än antalet sopborstar, konstaterade en av styrelsens ledamöter. Fint blev det!

Sen var det dags att fixa med båten som ska upp för vinterförvaring. Tyvärr ser Mälaren hemsk ut just nu – en grön sörja. Övergödningen och miljöförstöringen är ett faktum. Så sorgligt!

Och så i kväll har jag fixat med att försöka skapa en kontorsplats här hemma när jag nu ska vara min egen. Det stora problemet är att få plats med alla böcker. Hm.

Tog en paus och njöt av Olle Svennings bitska söndagskrönika om Tony Blair som kan ha ett och annat att lära Fredrik Reinfeldt.

Nästa söndag (17/10) debuterar jag som söndagskolumnist på ledarsidan!

I dag har jag medverkat i radioprogrammet Människor o Tro (P1). Den konservativa debattören Carl Rudbeck och jag diskuterade Eva Brunnes predikan och Sverigedemokraternas uttåg ur Storkyrkan.

Vi var rörande ense om att Brunne gjorde det som varje kristen predikant har att göra – hon värnade människovärdet och tog avstånd från främlingsfientligheten. Predikan är i den meningen politisk – det handlar om att tolka evangeliet in i vår tid och då rör det nutidsmänniskan och samhället.

Det innebär inte att predikan är partipolitisk. Men den är och har alltid varit politisk i vid mening.

Att predika är att ta ställning och det behövs många präster och biskopar som gör likt Eva Brunne: predikar kärleksbudskapet så att mörkret skingras.

Jag säger som det står på Stig Sjödins gravsten: Det är genom att beskriva kärleken som vi gör rädslan maktlös.

Jag har haft några sköna dagar på vackra Sigtunastifelsen och påbörjat mitt bokprojekt. Skönt för själen! 

Nu är jag åter i Stockholm. I kväll ska jag och min prästkollega Ewa hålla en Tankemässa i Sofia kyrka – en mässa för livsmod och människovärde. Vi får väl se om några Sverigedemokrater tågar ut.

Underbara prästen och musikern Lars Åke Lundberg medverkar. Hans rubrik för predikan är:  Om du måste stanna och knyta skosnöret, gör det här.

Det blir jazz, blues och gospel med Lars Åke och Sofia gospelkör.

Varmt välkommen kl. 18.30 ikväll i Sofia kyrka på söders höjder.

Stockholms biskop Eva Brunne predikade i Storkyrkan vid Riksmötets öppnande i dag. Hon pratade om det hoppfulla i de många demonstrationerna mot främlingsfientlighet som hållits runtom i landet och hon markerade mot rasistiska idéer.

”Den rasism som säger att du är inte lika mycket värd som jag. Du ska inte ha samma rättigheter som jag. Du är inte värd ett liv i frihet. Och detta av en enda grund – att vi råkar vara födda i olika delar av vår värld. Det är inte värdigt en demokrati som vår att göra skillnad på människor”, sade biskop Brunne i sin predikan.

Då reste sig Sverigedemokraternas riksdagsledamöter och tågade ut ur Storkyrkan.

Så visade de tydligt att de just är de rasister som de försökt påstå att de inte är.

Och som S-Kvinnors ordförande Nalin Pekgul sa efteråt till Aftonbladets reporter: De påstår att vi troende muslimer har svårt för att anpassa oss till det svenska samhället. Men det är de som inte kan det. Vi satt i kyrkan, många av oss muslimer. De gick ut ur kyrkan.

Biskop Brunne gjorde det alla bör göra: hon tydliggjorde människovärdet och nästankärleken och stod upp mot främlingsfientligheten.

Heja!