Så blev det till sist en uppgörelse mellan oppositionen och regeringen, nja inte hela oppositionen. Lars Ohly och Vänsterpartiet meddelade i morse att de lämnade förhandlingarna med regeringen. Det var fullt förståeligt. Vänsterpartiet har precis som Aftonbladets ledarsida från dag 1 varit emot kriget i Afghanistan och ifrågasatt det svenska truppdeltagandets moraliska och legala grunder.

Socialdemokraterna och Miljöpartiet har däremot varit för att skicka svensk trupp till Afghanistan. På senare tid har dock anti-krigsopinionen inom båda dessa partier växt sig allt starkare. I valet gjorde de rödgröna till slut upp om en plan för ett trupptillbakadragande. Tyvärr höll de rödgröna inte fast vid denna efter valnederlaget.

Nu har (S) och (Mp) enats med regeringen Reinfeldt om en ”ny inriktning” på Afghanistanpolitiken. Så värst ny känns den ju inte. Men om man ska vara snäll så har regeringen åtminstone förflyttat sig såpass mycket att man nu äntligen börjar tala om att ta hem trupperna. Något som flertalet västländer redan börjat planera liksom president Obama.

Den nya trollformeln för dagen lyder: Från stridande till stödjande.

Det låter fint men är till intet förpliktigande. Det enda positiva är att tonvikten nu mer läggs på de civila insatserna än på de militära. Vid presskonferensen lät Reinfeldt som rena fredsduvan. 

Nja, det kanske är att ta i men ändå.

Opinionen mot kriget växer i västvärlden liksom här hemma. Mona Sahlin (S) och Peter Eriksson (Mp) tolkar överenskommelsen som att svensk trupp kan komma att börja tas hem 2012.

Det återstår att se.

Till dess får vi i anti-krigsopinionen fortsätta att hävda biståndets väg före bombernas.

Läs kulturchefen Åsa Linderborgs utmärkta bloggnotis i ämnet i dag: Land efter land drar sig ur – utom Sverige.