Wikileaks avslöjanden av amerikanska diplomaters korrespondens visar en utrikespolitik på skvallernivå. Det är i sig skrämmande. Den så kallade diplomatin som ska befrämja freden ägnar sig åt att befästa stereotyper och fördomar. Pinsamt.

Samtidigt är läckorna ett tecken på att med den nya informationsteknologin kan varken diktaturer eller demokratier hemlighålla någonting. Det är i sig bra för demokratin. Men IT-optimisternas väldiga tro på att världsfreden ökar med hjälp av Wikileaks är något naiv. Faktum är att i konflikthantering måste också förtroende och förtroliga samtal kunna ske. Att den amerikanska säkerhetstjänsten läcker som ett såll gagnar inte den fredliga diplomatin.

Det är dock inte Wikileaks eller de internationella mediernas fel. De tar ansvar för vad de publicerar utifrån gällande publicistiska normer.

Däremot borde USA fundera på det smarta i att ha alla hemliga dokument i ett och samma militära intranät – det gör att hundratusentals personer redan i dag på laglig väg kan komma åt det. Att tro att inte det skulle läcka är om något väldigt naivt.

I morse fördes en intressant debatt mellan Piratpartiets Rick Falkvinge och yttrandefrihetsexperten Nils Funcke i radions P1 morgon.

Falkvinge hade onekligen en poäng när han lite skadeglatt konstaterade att alla de beslutsfattare som ivrigt hejat på utvecklingen att vi alla ska avlyssnas och få vår e-post kollad osv. nu är så upprörda över att vi medborgare får ta del av vad makthavarna pysslar med…

Läs också huvudledaren i dagens Aftonbladet – Världens värsta skvallerbyttor. 

För övrigt ser jag fram emot att äntligen få läsa vad som hände i fallet med den svenska utvisningen av Egyptierna. En affär vi skrev mycket om på min tid på Aftonbladets ledarredaktion.