Aftonbladet kan i dag som enda svensk tidning avslöja en del av de hemliga ambassaddokument som kommit ut via Wikileaks rörande Sveriges relationer till USA. Den braskande rubriken rör Mona Sahlin som skulle ha varit för Afghanistan-kriget strax före den rödgröna uppgörelsen om truppåtertagande.

Det är inte särskilt förvånande uppgifter. Socialdemokratin har ju från dag 1 tillstyrkt detta krig och satt i regering när första beslutet togs om att Sverige skulle medverka militärt i Afghanistan på Natos sida. Vi som drivit en anti-krigslinje har gjort det i opposition mot partiledningen men haft en stor del av den interna s-opinionen med oss liksom svenska folket i stort.

Däremot är avslöjandena om den utrikespolitiska talesmannen Urban Ahlin mer pinsamma om än inte heller så förvånande. Att han påstås själv betrakta sig som höger och Nato-vän är vi ju många som länge ansett att han är.

Det gör inte saken mindre besvärande för Socialdemokratin. Att dess utrikespolitiska talesman så flagrant driver en USA- och Nato-vänlig linje i en tid då kriget mot terrorismen håller på att sätta hela världen i brand är milt sagt upprörande.

Hur vore det om Socialdemokratin återupptog sin långa tradition av radikal internationell solidaritetspolitik, där FN och inte Nato är ledstjärnan?