Just hemkommen från Agenda. Det var trevligt att träffa Ardalan Shekerabi från den socialdemokratiska kriskommissionen. Det är en klok kille.

Samtalet i studion med Christer Isaksson blev väl ganska småmysigt men tyvärr fanns inget utrymme att prata om vad det är Socialdemokratin egentligen bör fokusera på för framtidsfrågor. Alla – medier, partiföreträdare, debattörer – tycks nu fastna i frågan om ny partiledare.

Det är stor risk att valet blir precis som förra gången  – man väljer en ledare utan att ge honom eller henne ett politiskt mandat. Den slutna valprocessen befrämjar just den personfixering som valberedningens ordförande Berit Andnor lite föraktfullt kallar Idoltävling då hon polemiserar mot dem som kräver en öppnare process. 

Om inte kandidater kan få kliva fram och ge sina politiska analyser och programförklaringar kommer valet av partiledare just att handla om yttre ting såsom förmåga till medialt genomslag, kön, ålder, bakgrund osv. istället för om politisk inriktning.

Tycker att Ulf Bjereld och Björn Fries skriver bra om detta på Aftonbladet Debatt i dag.

Sen finns det något märkligt i samtalet om svensk politik just nu – utgångspunkten är visst alltid att om opinioner inte går med en så ska man byta politik. Moderaternas omsvängning liksom nu Socialdemokraternas krisdebatt påminner mer om hur företag förändrar sitt produktsortiment och paketerar sina varor på annat sätt för att få fler kunder.

Är det verkligen så politik ska bedrivas? Finns det inga djupgående värderingar eller nån ideologi kvar?