Äntligen är det dags för Pridefestivalen för min del (jo jag vet att den redan pågått flera dagar men jag har som sagt semester). Tänkte kolla in Pride Park i eftermiddag.

På fredag och sen i lördagens parad ska jag delta som präst för att markera att ”störst av allt är kärleken” och den kan aldrig gå ihop med diskriminering.

Regeringen Reinfeldt segar på vad gäller förslag till könsneutral äktenskapslag. Det påstås att det ska komma en proposition i höst men än så länge finns det inte någon sådan med på listan över kommande propositioner. Kristdemokraterna håller som bekant emot.

Tänk om Svenska kyrkan kunde gå före och på höstens kyrkomöte säga JA till samkönade äktenskap och införa vigsel för homosexuella likaväl som för heterosexuella…
Kan katolska Spanien så borde väl lutherska Sverige kunna!?

Kvinnoprästmotståndaren Dag Sandahl hetsar i sin blogg mot vår manifestation mot Nationaldemokraterna under Almedalsveckan. Också biskop Lennart Koskinen får sig en åthutning av herr Sandahl.

Att präster inte skulle vända ryggen mot rasismens företrädare är för mig en fullkomligt obegriplig hållning. Anser alltså Dag Sandahl att Tyska kyrkans krypande för Hitlermakten under andra världskriget var rätt? Skulle präster som Dietrich Bonhoeffer med flera inte ha bildat motstånd?
Sanslöst!

Men det förvånar inte – de extrema möter förr eller senare varandra. Att kvinnoprästmotståndet går hand i hand med extremhögern är som sig bör.

Jag vänder gärna ryggen mot dem båda.

Våra samtalskvällar i Visby Domkyrka mynnade ut i firandet av en enkel mässa. Det var intressant att se hur delandet av bröd och vin faktiskt blev en manifestation av politikens essens – nämligen fördelning, fördelning av makt och av bröd.

Intressant nog deltog väldigt många ovana kyrkobesökare och säkert en hel del som nog inte skulle anse sig som särskilt religiösa. Varje kväll fick politikern hålla en korg med stearinljus där församlingen kunde få ett ljus att tända i ”livets träd” som de fina ljusbärarna i domkyrkan föreställde.
Där stod Lars Ohly, Birgitta Ohlsson, Mona Sahlin, Maria Wetterstrand med flera och gav ljus åt folket. Bilden av politikern som ljusspridare var riktigt vacker. Så blev kyrkans bidrag till Almedalen ett slags hyllning till demokratin!

Länge har nattvarden betraktats som något svårt och oåtkomligt för den religiöst ovana – mässan har inneburit en tröskel snarare än en välkomnande port in till kyrkan.
Men med en avskalad liturgi (och den kan nog bli ännu enklare än den vi hade i Visby) med egentligen bara de nödvändigaste orden blev plötsligt mässan en gemenskapsbildare – ett gestaltande av solidariteten, det gemensamma delandet.

Folk dröjde sig sen kvar i kyrkan och stod och småpratade trots att klockan började närma sig 23.30 på natten – domkyrkans prång blev som små torg för vidare samtal om livet och politiken.
Just så borde religionens roll vara – en fördjupare av demokratin.

Jag är nu åter i civilisationen, dvs hemma i Stockholm igen efter några underbara veckor i Västerviks skärgård.

Jag började dock semestern med att åka till Gotland då det var Almedalsveckan. Som läsare av denna blogg redan vet skulle jag och prästkollegorna Mikael Mogren och Ewa Lindqvist Hotz hålla samtal med politiker varje kväll i Visby domkyrka.
Det blev succé! Trots att samtalen inte började förrän klockan 22.00 och ingick i en mässa kom det aldrig under 100 personer. När Mona Sahlin var där var domkyrkan knökfull – cirka 400 personer kom dit. Och när Maria Wetterstrand var där kom cirka 200 personer. Häftigt!

Det blev intressanta samtal i skärningspunkten mellan det existentiella och det samhälleliga. Politikerna bjöd på sig själva och verkade uppskatta att få samtala, inte debattera eller bli utfrågade av medier som kräver sekundsnabba svar.
Jag återkommer med reflexioner om dessa samtal.

En annan rolig grej under Almedalsveckan var vår spontana manifestation mot extremhögern. Nere vid Hamnplan i Visby hade Svenska kyrkan ett tält. När jag, Mikael Mogren och Ewa Lindqvist kom dit en dag höll Nationaldemokraterna på att sätta upp sina fanor och högtalare. De skulle hålla torgmöte alldeles invid kyrkans tält. Smart – skulle se snyggt ut med Svenska kyrkans logga i bakgrunden…

Några lokalt aktiva från kyrkan funderade på att ta ned kyrkans logga under Nationaldemokraternas torgmötestid.
– Nej, kyrkan ska inte retirera utan visa vad vi tycker om rasisterna, sa Mikael Mogren och så började vi arrangera en tyst icke-våldsdemontration.
Vi frågade polisen som stod där om det var okej att vi bildade led där vi vände ryggen till Nationaldemokraterna. Det var helt okej.
Sagt och gjort, vi ställde oss med ryggen till och samtidigt gick ungdomarna för Fair Trade och bjöd på rättvisemärkt kaffe och choklad till alla som ställde sig med ryggen till. Alltfler anslöt – unga, gamla, kyrkliga, icke-kyrkliga, kändisar, icke-kändisar.
Snart stod ett helt torg fullt av folk med ryggarna till extremhögern.

Plötsligt såg jag Mona Sahlin komma på gatan. Hon var på väg till ett seminarium.
Jag rusar fram och berättar om vår manifestation och undrar om hon vill ansluta.
– Självklart vill jag det, sa Sahlin och ställde sig med ryggen till och hela hovet av journalister följde efter. Där var Rapport och TV4. Jag intervjuades, Mona Sahlin intervjuades, Mikael Mogren intervjuades.
Och det skojigaste av allt – en kille från Humanisterna stod där och blev intervjuad.
– Ja, vi brukar vara emot kyrkan men i en sådan här manifestation är det självklart att vi ställer oss sida vid sida med kyrkan, sa han.
Kul!

Så föddes ”vänd ryggen till rasismen”-rörelsen. På ett annat torg lite högre upp höll Sverigedemokraterna möte och folk började då spontant att bilda led med ryggarna till.
Kyrkans manifestation i Visby kan bilda modell för församlingarna runtom i landet när Sverigedemokrater och Nationaldemokrater intar det offentliga rummet.

Intressant är att Nationaldemokraterna blev så oerhört provocerade av vår tysta manifestation att de polisanmälde oss och började skrika i högtalarna om ”kyrkans förfall och om att den enda sanna kyrkan är Missionsprovinsen”, dvs de extrema kvinnoprästmotståndarna.
En som tycks hålla med är kvinnoprästmotståndaren Dag Sandahl som i sin blogg tycker att jag och Mikael Mogren borde anmälas för Domkapitlet för präster får inte vända ryggen åt människor. Suck.

Kyrkan fick hederpris av PR-byrån Westanders för sin spontana manifestation.
Kul!

Det regnar och åskar i Stockholm.
Min semester har börjat… hm.
Nåja, det är skönt att vara ledig ändå.
Och i morgon blir det sol!

Nu tar den här bloggen sommarledigt. Nästa vecka är jag i Almedalen. Tillsammans med prästkollegorna Ewa och Mikael ska jag samtala med partiledarna i Visby Domkyrka varje kväll klockan 22.00 efter respektive partis tal i Almedalen.
Det blir samtal i skärningspunkten mellan det existentiella och det samhällleliga.

På söndagkväll börjar vi med folkpartiet. Sen kör det vidare parti för parti. Har just fått veta att Mona Sahlin tackat ja. Henne samtalar vi med på tisdagkvällen, den 8 juli!

Välkommen till Domkyrkan om du råkar vara på Gotland.

Ha en underbar sommar så ses vi i bloggosfären, i tidningsspalterna och i predikstolen i augusti igen.

I dag var det även grande finale i Nacka kyrka. Våra konfirmander konfirmerades.
Det var konfirmation klockan 11 då jag var huvudansvarig och sen klockan 15 då min kollega Ylva var huvudansvarig men vi körde ihop under båda gudstjänsterna – tillsammans med alla ledarna.

Kyrkan var knökfull vid båda tillfällena.
Och syret höll på att ta slut.
Men det blev jättefina konfirmationer och ungdomarna var jätteduktiga när de framförde sina dramatiseringar och läste texter.
Det känns riktigt vemodigt att lämna alla fina ungdomar men vi ses på återträffen till hösten.

Föräldrar kom fram och sa att de aldrig hade varit på en så fin konfirmation och att de nu verkligen skulle börja gå i kyrkan. Kul!

Nu är det äntligen dags för semester!!!!

Spanien har just vunnit fotbolls-EM efter en underbar insats mot Tyskland.
Klart man hejar på Zapateros land.
Grattis Spanien!

Vid ett extrainkallat fullmäktigemöte den 18 juni beslöt ett  enhälligt fullmäktige i judiska församlingen i Stockholm att säga JA till att anställa rabbin Chava Koster från New York.
Det är ett historiskt beslut. Om Koster accepterar blir hon den första kvinnliga rabbinen någonsin i  Sverige.
Häftigt!

Chava Koster lär vara mycket ekumeniskt sinnad och kan tala åtta språk.
Det verkar lovande. Religionsdialogen hör till vår tids mest angelägna fråga.
Min farfars far Gottlieb Klein som var rabbin vid sekelskiftet 1900 hade som sitt stora intresse just dialogen mellan judendom och kristendom. Hans bästa kompis hette Nathan Söderblom som blev en av Svenska kyrkans mest profilerade ekumener.

Marcus Ehrenpreis som efterträdde Gottlieb fortsatte på den dialogiska vägen.
Chava Koster har ett rikt arv att föra vidare.

Tänk om det kunde komma en progressiv kvinnlig imam till Stockholms moské vid Medborgarplatsen också. Då kunde religiondialogen bli riktigt intressant…

I kväll har vi grillat korv med konfirmanderna vid Nacka kyrka i Finntorp. Det andra gänget som varit på seglarläger deltog också så med alla ledare var vi närmare hundra personer. Kul!

Först lyssnade vi till Ulla-Britta Palm, radiojournalisten som startade ett biståndsprojekt för kvinnorna och barnen som levde på sopberget i Ecquador. Fantastisk story berättad av en fantastisk kvinna!
Sen firade vi mässa i kyrkan, där en ung student, politisk flykting från Burma Soe Welldone berättade om vikten av att försöka bevara hoppet.

Det internationella engagemanget står högt i Nacka församling.
I höst startar de internationella cafékvällarna igen, dit bland andra Jan Eliasson kommer som gäst.

”Ett enda bröd, en enda mänsklighet”, som vi ber i nattvardsbönen…

Lägret förra veckan gick fint.
Konfirmanderna kom hem i torsdags kväll och därefter har vi haft ledigt för midsommarfirande.
Det var en välbehövlig paus.

I dag har vi startat tredje veckan med hemmaläsning i Nacka kyrka. Vi har pratat om allvarliga frågor såsom döden, förlust och sorg. Det blev fina samtal i grupperna.

Kul att se ungdomarna och ungdomsledarna igen.
På söndag är det konfirmation så nu drar det ihop sig att börja forma själva redovisningen som kommer att bli i drama- och musikform.

Här kan man läsa mer från konfirmationsbloggen.