Jag har aldrig varit något större fan av Carola. Hennes Livets Ord-pinsamheter har varit too much… men ikväll känner jag faktiskt sympati för Sveriges enda schlager-diva.
Hon och Andreas är ju de enda som kan sjunga, höll jag på att säga. Men i jämförelse med stentrista Nordman… herregud!

Nästa helg ska jag hålla på bröderna i rött och på upp-och-hoppa-tjejen från Skåne.

Komjust hem från en trevlig kväll på Scala-teatern där Henrik Dorsin hade nypremiär på sin ståupp-show. Läser på Aftonbladets nättidning att ett  förfärligt våldsdåd utförts mot en judisk skola i västra Jerusalem.
En grupp som kallar sig Imad Mughniyeh och Gaza-martyrerna har tagit på sig attentatet. Minst åtta människor har dödats och 35 skadats. Det handlar främst om oskyldiga högstadieungdomar.

Ännu ett utbrott av det meningslösa våldet i en konflikt som skulle kunna lösas om vapnen lades ned på båda sidor och Israel upphör med sin ockupations- och bosättningspolitik och två livaktiga stater bildas som lever sida vid sida med respekt för varandras gränser och rätt att existera.

Drömmen om fred ter sig alltmer avlägsen.

Phu, jag är lite matt. Blev väldigt sjuk av mat som jag åt så jag kom tyvärr aldrig till Malmö i går. Fick ställa in både TV-inspelning och föredrag. Trist.
Men på så sätt blev min lediga dag åtminstone ledig.

I dag har jag varit på benen igen. Vi hade ett trevligt samtal i präst- och musikerkollegiet om gudstjänstens utveckling. Och på eftermiddagen har jag haft grupphandledning med mina kära prästvigningskamrater. Vi gillar och respekterar varandra i våra likheter och olikheter.
Den här typen av handledningssamtal är verkligen en förmån – nog egentligen något som alla med någon form av ledaransvar borde få.

I morgon ska vi präster i Nacka diskutera postmodern teologi – det blir kapitlet om Derrida och synen på döden (vi följer boken Postmodern teologi av Ola Sigurdson och Jayne Svenungsson). Spännande! Det är häftigt att man väljer att dryfta innehållsfrågor snarare än sammanträdesplanering på dessa kollegium.

Bäst att jag läser på…

Ps. Det amerikanska valet är verkligen oliiiiiiidligt spännande. Hillarys framryckning gjorde ju inte saken sämre… fast jag är Obama-fan.

Svensk-palestinska Rawia Morras blogg är också mycket läsvärd.
Just nu återockuperar Israel Gaza. Stridsvagnarna rullar in.

När ska Sveriges utrikesminister Carl Bildt agera och få med EU i att stoppa bojkotten mot palestinierna och i stället verka för att fredsförhandlingarna återupptas där Hamas ingår?

Mohammed Omer, 23 år är en student som bor i Rafah på Gazaremsan.
Han tar bilder och skriver om situationen – Rafah Today

Så här stod det på hans webbsajt i söndags:
Note from the webmaster: Mohammed is in grave danger today. Please pray for him.

Den amerikanske journalisten David Rose skriver initierat i senaste numret av Vanity Fair om hur Bushadministrationen försökte få den palestinska Fatah-rörelsen att kuppa bort den demokratiskt valda Hamas-ledningen för Gaza och Västbanken.

USA:s plan var att sätta igång ett inbördeskrig i Gaza mellan Fatah-anhängare och Hamas-anhängare och med militära medel stötta Fatah så att de kunde överta det palestinska styret.
Detta misslyckades. I stället blev resultatet förutom allt mänskligt lidande ett totalt maktövertagande av Hamas genom en våldsam kupp i Gaza.

När jag intervjuade Hamas-ledarna i juni 2006 efter det palestinska valet (i januari) talade de ofta om den korrupte Muhammad Dahlan, Arafats och sen Abbas närmste man, chef för de palestinska säkerhetsstyrkorna. Hamasledarna menade att Dahlan var köpt av USA/Israel och var ute efter att omintetgöra valresultatet som givit Hamas den politiska makten.
Jag såg det mest som vilda konspirationsteorier. Det gick mycket rykten. Det var uppenbart att Fatah gjorde allt för att obstruera mot valresultatet och de fick tyvärr västvärldens stöd. Men att det var ett så nära samarbete mellan Bushregeringen och Dahlan kunde jag inte riktigt tro.

Nu är det exakt detta som Vanity Fair avslöjar – David Rose har kommit över hemliga dokument inifrån Bushadministrationen som bekräftar storyn.

Skrämmande läsning här.

Har just kommit hem från en trevlig kväll med mina ”kyrksystrar” Ankan, Cia, Anne och Mari på Pressklubben i Stockholm.
I morgon har jag min lediga dag och åker då till Malmö för att träffa min väninna Marie, spela in TV (Eftersnack i Sydnytt) och hålla föredrag på kvällen på en restaurang – om religionernas roll i dagens samhälle.
Hög tid att parallellställa sig som min gamle far brukar kalla detta att gå och lägga sig.

Det är utmärkt att socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin äntligen insett att Hamas måste vara med i samtalen om hur freden ska uppnås mellan Israel/Palestina.

Läs dagens ledare i Aftonbladet.

Jag har visst satt igång en liten lyckospiral…
Min bloggnotis om lycka där jag efterlyste läsarkommentarer togs upp av kollegan
Åsa Petersen och därefter har andra hakat på, exempelvis Alexandra Pascalidou.
Och så här skriver Maryam Yazdanfar om lycka.
Kul.
Fortsätt filosofera om vad lycka är för just DIG!

Sjukvårdsdebatten mellan Mona Sahlin och Filippa Reinfeldt i Agenda i kväll var mycket bra och visade tydligt skillnaderna i svensk sjukvårdspolitik.

”Det är inte hus eller bostadsområden som är sjuka. Det är människor”, sade sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt och menade att ”resurserna följer patienten”.

Men i områden med stora sjukvårdsbehov minskar resurserna när Vårdval Stockholm nu införts.

”Jag trodde att de nya moderaterna visste vad konsekvenserna av utanförskapet är”, svarade Mona Sahlin och ifrågasatte varför vårdcentraler som Tenstas och Rågsveds får neddragningar medan vårdcentraler där läkarna bor såsom i exempelvis Danderyd får ökade resurser.

På vägen hem från Fisksätra kyrka i kväll såg jag en affisch som manade till kamp för vårdcentralen där.

Sjukvårdsdebatten lär fortsätta.