Ännu en lång dag går mot sitt slut.

Har haft en inspirerande dag på PIUS. Förmiddagen hölls av några kurskamrater som i påskas reste till Jerusalem/Västbanken. De berättade om sitt möte med Palestina under ockupation. Oerhört starka berättelser – allt inramat i en mässa med en sorts golgatavandring med sju stationer som satte in Jesu lidandes historia i den palestinska vardagen.
Tårarna gick inte att hålla tillbaka.
Jag återupplevde alla möten med kämpande palestinier som jag haft under mina resor till Israel/Palestina.
Fyrtio år av ockupation är sannerligen nog!

På eftermiddagen övade vi konfirmation och efter skolans slut sammanträdde jag med min programgrupp som håller i skojigheterna på utsparksfesten nästa vecka.
Det kommer att bli en häftig fest i Monty Phytons anda – Monty Pius.

Bäva månde lärarkåren som vi driver med, fniss.
Allt med en stor portion kärlek förstås.

Nu är det Kristi Himmelsfärdshelg och vi är lediga – jag slipper gå upp 5.30 och pendla till Uppsala – jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!

I april föreslogs jag till att bli ledamot av Karlstad universitets styrelse.
Regeringen har nu i maj utsett mig och andra ledamöter.
Det känns hedrande.

Jag slogs en gång i tiden för att Örebro högskola skulle bli universitet.
De nya och mindre universiteten är viktiga att värna – ofta är de mer spännande och nytänkande än de gamla lärosätena som tenderar att gro igen.
Heja Karlstad!

Flera bloggläsare har hört av sig och undrat om jag inte kan lägga ut mina predikningar på nätet. Just nu har jag ingen möjlighet till det, men jag håller på att via teknisk expertis på Aftonbladet klura ut hur det skulle kunna bli möjligt.

Sen är det inte alltid som jag tycker att det talade ordet ska läsas.
I bland kan det dock gå bra att dela med sig även av det.
Så någon gång i framtiden lär jag publicera en predikan här i bloggen.

Jag har sett att man i vissa frikyrkliga sammanhang kan ladda ner predikningar som mp3-filer. Kul idé.
Inte heller det kan jag tekniskt lösa för närvarande.
Men kanske att jag någon gång startar en prediko-pod-radio…. då kan det talade ordet få vara just talat.

Apropå predikan – Bo Larsson som är en intressant teolog och tänkare i rikskyrkan har just kommit ut med en ny bok – Gestalta möjliga världar, predikostrategier för 2000-talet.
Jag fick den av honom på seminariet i dag.
Den verkar mycket bra.

I dag har två bra kvinnor valts till viktiga poster i vårt samhälls- och medieliv.
Radioveteranen Kerstin Brunnberg har utsetts till VD för Sveriges radio – i går meddelades att hon skulle bli tf efter Peter Örns avgång, men i dag har det klargjorts att hon blir ordinarie VD.
Utmärkt val.

Min företrädare som politisk chefredaktör på Aftonbladet, Yrsa Stenius, har i dag utsetts till ny PO – Pressombudsman. Det är helt rätt. Är det någon som kan dryfta publicistiska och etiska spörsmål så är det Yrsa Stenius.

Tisdag 15 maj blev en bra dag för alla som tycker det är angeläget med kvinnligt ledarskap och att även äldre kvinnors erfarenheter tas till vara.
Härligt!

Oj, vilken lång intensiv dag. Den började sedvanligt med uppstigning i ottan (05.30) för att ta tåget till Uppsala vid 7-tiden. På PIUS höll jag och min kurskamrat Stefan i morgonandakten.
Jag reflekterade över temat om bönen och läste Birger Normans underbara diktstrof om hundnosen (ser i kommentarerna att många gillar den). Stefan bad en bön av Gustaf Wingren.
Vi fick god respons från våra kamrater och lärare.

Därefter lämnade jag PIUS för att delta i en seminariedag med kyrkoledningen, dvs med alla biskopar och de förtroendevalda i kyrkostyrelsen. Temat var kyrkans framtid.

 Professorn i systematisk teologi, Werner Jeanrond, från Lund höll en inledningsföreläsning och därefter fick jag möjlighet att respondera och ge min vinkel på kyrkans framtidsutmaningar.

Det blev sen ett spännande samtal mellan Werner och mig och seminariedeltagarna.
Werner är en fantastisk teolog med bakgrund i katolska kyrkan men väldigt ”fri i anden” och kritisk mot mycket inom både kyrka och teologisk forskning.
Tyvärr ska han lämna Lund för Glasgow vid årsskiftet.
Det blir tomt. Svensk teologi behöver Werner Jeanrond.

Efter en hel dag med biskopar och kyrkostyrelseledamöter åkte jag tillbaka till Stockholm där jag träffade Kyrkans tidnings chefredaktör, Dag Tuvelius. Vi tog oss en öl på Pressklubben och planerade ett seminarium om kyrkan och journalistiken som vi ska hålla nästa vecka.

Phu, är det enda ordet jag har kvar efter denna dag.

Jag släpade mig till morgonmässan i Uppsala Domkyrka i morse – mest av systerlig solidaritet. Min gruppkamrat Gunilla skulle predika. Det gjorde hon fint och poetiskt.

Sen hade vi en dag av diskussioner om nattvard och konfirmation. Min grupp är så underbar – vi kan tycka väldigt olika men har stor respekt för varandra och gillar varandra – därför blir samtalen ofta mycket givande.
Läraren Tina verkade vara nöjd med oss.

I kväll har jag lagt i en boj i Mälaren – det gick bra! Det blev en fin kväll med sol och lugnt vatten.

Och nu ska jag ställa samman mina synpunkter på framtidens kyrka som jag fått äran att framföra inför alla biskopar och kyrkostyrelsen i morgon. Kommer alltså inte kunna vara på skolan.
Jag ska dock börja dagen med att hålla en morgonpredikan om bönen på PIUS först.
Det lär handla om en hundnos…

Nu är jag hemkommen från en trevlig eftermiddag vid Uppsala högar.
Jag predikade i Gamla Uppsala kyrka, där prästen Kristin Windolf som jag känner sen ungdomstiden celebrerade mässan.
Gudstjänsten var sammanlyst med Österledskyrkan, missionsförsamlingen, vars trevliga pastor Anders Jonåker också medverkade. Han visade sig vara en Dietrich Bonhoeffer-entusiast, vilket jag också är. Kul!

Jag predikade över evangelietexten då Jesus lär lärjungarna att be Fader Vår.
Temat denna söndag är bönen.
Min utgångspunkt var Birger Normans fina lilla diktstrof ur dikten Nollpunkt:

Ӏr det politik att bedja?
Nej, det är inte politik.
Det är inte ens moral.
Att bedja är att bli
en hundnos i världen.”

Prästen Lars Åke Lundberg tipsade mig om Normans dikt och jag höll predikan utifrån detta ”hundperspektiv” – en hundnos är det känsligaste som finns, det kan registrera det mesta som händer och sker runtomkring, en hund nosar omkring på marken – det gäller för den bedjande att se vad som händer längst ned i samhället – att vara en hundnos i världen är att ständigt ha ett underifrånperspektiv.

Nu är det snart dags för den galna amerikanska TV-serien Six feet under – också ett slags underifrånperspektiv, fniss.

I morgon börjar pendlarlivet till PIUS igen.
På återseende.

Godmorgon kära bloggläsare!
Debatten rasar förstås om melodifestival-fiaskot.
Vi svenskar får nog leva med att den europeiska schlagerscenen inte längre är som förr.
Serbiens låt är jättefin.

I dag ska jag predika i Gamla Uppsala kyrka klockan 15.00.

Först knäckte Kanada Sverige i hockey.
Sen kom Sverige inte ens med bland de tio bästa i melodifestivalen.
Det är synd om svenskarna, skulle Strindberg sagt.

Fast arkarna spelade åtminstone som de kungar de är.

Jag har haft ont i huvudet hela dagen. Det känns inte bättre i huvudet efter att ha genomlevt Melodifestivalen…. hm. Vissa sångnummer skar genom öronen….
Och stackars the Ark.

Den västerländska självbilden av att äga kulturutbudet i Europa krackelerar för varje ny eurovisionsfestival – det är östländerna som har greppet.

Jag gillade Serbiens låt.
Tänk att en lesbisk kamplåt kan vinna européernas hjärtan. Det är ändå stort på något sätt.

Och än en gång såg vi hur grannar röstar på grannar. Danmark, Norge och Finland gav förstås Sverige poäng. Precis som de baltiska staterna röstade på varandra och balkanländerna och rysslandsgrannarna och Spanien och Portugal och så vidare.
Geografiska grannar är uppenbarligen kulturella syskon.

Och så väntar jag mig en fly förbannad Bert Karlsson som dömer ut hela tävlingen i morgondagens tidning….

Heja Serbien!