Alex Voronov heter en klok kille som är politisk redaktör på liberala Eskilstuna-Kuriren.
Han skriver i dag i Aftonbladet om Leijonborg – en smitare.
Han ifrågasätter ledarskapet i folkpartiet och undrar om Leijonborg verkligen kan betraktas som en tillgång som partiledare.

Det har Aftonbladets ledarsida undrat länge.

Herrar Lars Adaktusson och Janne Josefsson drabbade samman i SVT:s morgonsoffa i morse. Tala om tuppfäktning.
Det som utlöste bråket var Adaktussons krönika i Svenska Dagbladet där han ifrågasatte den grävande journalistik som Josefsson gör i Uppdrag granskning.

Två självutnämnda kungar i svensk journalistik bråkar som barn i sandlådan.
Underhållande.
Men ganska tröttsamt.

Medans flera toppolitiker som tillhört folkpartiets ledning nu står inför rätta passar folkpartiledaren Lars Leijonborg på att ta semester.
Han hänvisar till att ”det där som hände” är utrett inom partiet – nu är det bara en fråga för rätten. Jaha. Bara?

Läs Åsa Petersens utmärkta krönika om ansvarslösa Leijonborg.
En sådan partiledare är inte ens folkpartiet förtjänt av.

I dag har jag ägnat mig åt präststudier hela dagen. Kändes riktigt kul att vara tillbaka i Uppsala på Pastoralinstitutet, träffa alla härliga kompisar och lyssna till spännande föredrag.
Framförallt rektor Hillerts föreläsning om kontextuell teologi var inspirerande. Det var som att åter sitta på teologen i Lund och lyssna till professorn i tros- och livsåskådning, Per Frostin. Frostin, som tyvärr gick bort alldeles för tidigt, var min favoritlärare. Han tog in befrielseteologin till Sverige – främst från Södra Afrika och har inspirerat många att tänka kontextuellt i Svenska kyrkan.

På lunchen ringde P3 Kvällspasset och intervjuade mig på temat om ”kristna är förföljda i Sverige”. För mig en något märklig diskussion, men den grundar sig väl i den debattartikel som Bitte Assarmo skrev i Svenska Dagbladet under påsken.

Nej, jag tycker inte alls det är särskilt synd om oss kristna. De mest utsatta i vårt land och i hela västvärlden är muslimerna. Som kristna borde vi hävda rätten att vara muslim i tider av utbredd islamofobi.

Det är inte svårt att vara kristen. Det är svårt att vara människa.

Just nu pågår den så kallade spionrättegången – om folkpartisternas dataintrång i socialdemokraternas interna nätverk under valrörelsen.
Med tanke på att flera höga fp-toppar både kände till intrången och uppenbarligen hade skapat en kultur som uppmuntrade den typen av olagliga handlingar är det en gåta att folkpartiledaren Lars Leijonborg sitter kvar.

Vi får väl se hur det går efter rättegången.
Läs dagens huvudledare om partiet som havererade.

Så har det normala livet kommit igång efter påskveckans ledighet.
Fast för mig är det just nu inte helt normalt. Har ägnat mig åt anhörigvård i dag i stället för att åka till Pastoralinstitutet i Uppsala. På schemat stod att vi skulle få lära oss mer om kyrkans ungdomsrörelse och om konfirmation.

I min ungdom var jag oerhört aktiv i kyrkans ungdomsrörelse som på den tiden hette RKU (Riksförbundet Kyrkans Ungdom). Som 17-åring (tidigt 1980-tal) kom jag in i RKU:s förbundsstyrelse och var aktiv på riksplanet under många år. Det var på den tiden då Ingemar Söderström var ordförande (han blev sedermera rektor för Pastoralinstitutet i Uppsala men är nu kyrkoherde i Örebro).

När det gäller konfirmationsarbetet var jag huvudledare tillsammans med prästen Tommy Qvennerberg på ett av Lunds stifts populära konfirmationsläger – Olsängslägret – under en period på över tio år. Har hjälpt till att konfirmera ungefär 500 lundaungdomar –  några av dem har jag stött på senare i livets villervalla, bland andra komikern David Batra.
(Han var rolig redan som konfirmand)

Så viss erfarenhet av kyrkans ungdomsarbete har jag. Det hindrar inte att det hade varit lärorikt att vara på PIUS i dag. Men vården om nära och kära får ibland gå före.

I morgon ska jag dock med intresse lyssna till rektor Hillerts föreläsning om kontextuell teologi.
I dag läser jag Wingrens luthertolkningar – inte minst Luthers syn på äktenskapet som en helt civilrättslig institution borde dagens Svenska kyrka ta på allvar.

Såg i dag Lars von Triers senaste film – Direktören för det hele.
Fantastiskt kul!
von Trier är en skön galning som driver med det mesta i vårt samhälle.
Jag kan rekommendera denna svarta komedi å det varmaste.

Jag har tillbringat några påskdagar i Sigtuna.
Vi tog in på lilla fina Sigtuna Stadshotell. Har njutit av underbar utsikt över Mälaren, promenerat i solen, gått till Mariakyrkan, läst böcker (Wingren!), diskuterat politik och religion, ätit gott och bara tagit det lugnt….
Precis vad jag behövde.

Mellan anhörigvårdandet passade jag på att testa en för mig ny erfarenhet – att handla på antikvariat via nätet. Jag var på jakt efter Gustaf Wingrens gamla böcker som inte finns nyutgivna.

Wingren hör till Sveriges största teologer och är en av mina absoluta favoriter. Som ung teolog i Lund var det en ynnest att få lyssna till Gustaf och Greta (Hoffsten) i kryptan i Lunds Domkyrka.

Jag letade upp Bokbörsen på nätet och sökte efter Wingrens böcker. De fanns lite varstans i Sverige och jag kryssade i dem jag ville ha. Automatiskt fick jag efter ett tag orderbekräftelser från antikvariat i Småland och på Österlen.
Och i går droppade det första bokpaketet in genom brevlådan – det var sänt från antikvariatet Lyktan på Österlen.
Fantastiskt!

Godmorgon kära bloggläsare!
Påskveckan är inledd och jag har för första gången på länge Påsklov – ingen undervisning på PIUS den här veckan!
Men det är förstås en massa att läsa och pm som ska skrivas och så vidare….

I dag skriver jag om långsamheten…. i min krönika på ledarsidan.
Läs också huvudledaren om Leijonborgs svek.

Nu ska jag ut och njuta av det fina vårvädret.