Bloggaren Karin Långström Vinge (präst i Svenska kyrkan) har hittat en underbar satir på temat varför en man inte borde få bli präst.
Läs och le!
(tack för tipset Kulturbloggen)

Jag tillhör de som ofta försvarar reformatorn Martin Luther mot vår tids felsyn som skyller allt trist på honom (att vi bara jobbar, att vi har Systembolag, att vi känner oss som syndare osv).
 Luther var radikal och stred mot sin tids allehanda kyrkliga och politiska förtryck.
Han älskade livet och kallades för ”fläsket i Wittenberg” för sin njutningsfulla livsstil.
Framförallt ville han befria människor från prestationsångesten.
Något vi borde lära av i dagens prestationshetsande samhällsklimat.

Jag läser just nu en bra liten skrift som vi har inom ämnet kateketik (lärande, undervisning) på Pastoralinstitutet – Undervisningens teologi. Det är Lunds stift som beskriver sitt pedagogiskt-teologiska projekt där sex församlingar ingått.
Klart intressant och modernt i sin pedagogiska och teologiska grundsyn.

Jag fastnar för en bön av Luther som citeras i boken:

”Detta liv är därför inte rättfärdighet
men växande mot rättfärdighet,
inte hälsa men helande,
inte varande men blivande,
inte ro men övning.
Vi är ännu inte vad vi skall bli
men vi växer i riktning mot det.
Rörelsen är inte avslutad, men fortsätter.
Detta är inte slutet, men vägen.
Allt lyser ännu inte i härlighet, men allt är på väg att renas.”

Via Kyrkans tidning får jag reda på att författaren Maria Küchen börjat blogga.
Jag gillar henne. Hon brottas med det existentiella på ett spännande sätt.
I sin blogg som tydligen startade i fredags beskriver hon Stockholms sjuka bostadspolitik.
Ska följa hennes blogg med intresse.

Miljödebattören och författaren Stefan Edman har utsetts till 2006 års Kommunikatör.
Med tanke på att vår tids stora fråga är just den som Edman i decennier försökt få makthavare att begripa – klimatet och vikten av att skapa en långsiktigt hållbar utveckling – känns utmärkelsen mer än rätt.
Grattis, Stefan!

God förmiddag kära bloggläsare!
I dag missar jag lektionen om hur man dukar ett nattvardsbord. Trist.
Men min handledare i höstas, kyrkoherde Anders Ekhem i Farsta, var en hejare på dukning så vi gick igenom det ganska väl.
Hade inte skadat att få en påminnelse dock. Jag får intervjua studiekamraterna när jag förhoppningsvis återser dem nästa vecka.

Nu ska jag fortsätta läsa den spännande kurslitteraturen. Har fastnat för en amerikansk bok om predikan – Preaching as weeping, confession and resistance. Mycket intressant!

Läs ledarsidans utmärkta texter i dag.
Huvudledaren – Processen mot Lars D
Tommy Svenssons krönika – Kosovos svåra väg till självständighet

Måste säga att jag tycker den mediala hetsjakten mot Lars Danielsson mist alla proportioner. Det är bra att katastrofkommissionen åter granskar märkligheterna så att klarhet kan bringas men att redan nu påstå massa saker om Lars D känns inte seriöst.
Hans liv och yrkeskarriär har redan slagits i spillror. De många som dog i Tsunamin kommer inte åter bara för att han krossas än en gång.
Jag gillar inte att slå på den som redan ligger.
Dessutom, som DN:s politiske redaktör Niklas Ekdahl, så vist har påpekat har ju ministrar avgått och regeringen Persson förlorat makten – vad mer kan göras av ansvarsutkrävning?

I dag har jag på grund av hostan missat spännande lektioner på Pastoralinstitutet – bland annat en om liturgisk sång. Den snälla läraren Lennart har dock lovat mig en specialövning under någon lunchpaus när jag är på benen igen.

Har hört från studiekamraterna att han är fantastisk på att få folk att våga sjunga.
Kan behövas i mitt fall.
Det där med den liturgiska sången i prästens tjänsteutövning hör till det jag har mest ångest för.

Jag älskar visserligen sång och musik men bävar för att stå där själv med min allt annat än skolade sångröst…. hm. Stackars församling.
Kanske dags att rota fram den gamla knappen som vi tryckte upp i Kyrkans Ungdom en gång i tiden: Stoppa plågsamma gudstjänsbesök!

Tidningen Kommunalarbetaren hör till de piggare inom fackförbundspressen.
Den har nu startat en blogg där en gästskribent bloggar varje vecka.
Just nu är det LO-ordförande Wanja Lundby-Wedin som delger läsarna sina dagliga funderingar. Kul idé.
Wanja borde skaffa en egen blogg och ta upp den fackliga kampen i bloggosfären.
Kan Carl Bildt kan väl Wanja Lundby-Wedin?

Bloggaren bakom Kulturbloggen Rosemari Södergren, till vardags webmaster på LO kommer i dagarna ut med boken ”Alla kan blogga”.

Alla har något att berätta – din röst behövs på internet – det är utgångspunkten för författaren till denna handblok i bloggandets konst.
Ett utmärkt initiativ. Just så – folkbildning och bloggande behövs för en folkrörelsedemokrati på 2000-talet.

Jag ser fram emot att läsa den när den kommit från tryckpressarna (fredag 9 februari sägs det).

Jag har just plockat hem (lagligt laddat ned/köpt från Itunes) Norah Jones nya CD – Not too late.
För oss som är Norah-fans är den ett måste.
Den hjälper mig att stå ut i influensan.
Vad vore livet utan musik?

Ledarsidan startade Europabloggen förra året. Mats Engström höll i den.
Nu under hans tjänstledighet vikarierar Tommy Svensson.
Tommy som följer EU-politiken har återupptagit bloggen.
Häng med i Europa-debatten och läs Europabloggen!