Det är märkligt, men just nu omges jag av nostalgi. Dels damp ett brev ned som var skrivet av en gammal vän från Skåne som jag inte hört ifrån på över 15 år. Vi var väldigt nära vänner inom Kyrkans Ungdom i Lunds stift.
Sen fick jag ett mejl från en kvinna som jag också träffat under KU-tiden. Vi känner inte direkt varandra men har setts på ”representantskap”.
Alla gamla minnen från tiden i kyrkans ungdomsrörelse rullar upp inom mig. Det var en lycklig tid. Jag lärde mig enormt mycket – att tala inför publik, att leda möten, att argumentera och skriva, att spela teater, skriva poesi och spela gitarr och inte minst fick jag vänner över hela Sverige.
Och de dyker nu upp lite varstans på olika kyrkliga och samhälleliga positioner.
Folkrörelseengagemang är ovärderligt.

Behövde den här lilla nostalgitrippen i min kamp mot hostattackerna.

Eva Moberg skriver bra i dag om en kärnkraftslobby på offensiven och om varför motståndet mot kärnkraften måste återupptas med full kraft.
Läs kultursidorna i Aftonbladet!

Jag tittar på Uppdrag granskning om incidenten i Forsmark i somras som i efterhand visade sig vara ytterst allvarlig. Så nära har en härdsmälta aldrig varit i Sverige.
Gång på gång har SKI ifrågasatt Forsmarks säkerhetsrutiner.
Hur kunde det hända som inte skulle kunna hända?

Säkerhetskulturen tycks vara satt på undantag.
Den befinner sig på ett ”lutande plan” står det i en intern rapport från Forsmark, som Uppdrag granskning fått ta del av.
Forsmarks ledning borde skämmas.
Än en gång ser vi att kärnkraftssamhället inte är långsiktigt hållbart.
Avveckla!
(här kan du läsa min bloggnotiser om fallet Forsmark och den farliga kärnkraften)

Olof Palme-priset 2006 går till FN:s förre generalsekreterare Kofi Annan och till
Mossaad Mohamed Ali, advokat och människorättsförsvarare i Nyala, South Darfur i Sudan.
De får priset därför att båda har bedrivit ett engagerat och hängivet arbete för mänskliga rättigheter, fred och säkerhet. Prisceremonin hålls i maj.
Utmärkt.

Utrikesminister Carl Bildt har startat en ny blogg – på svenska. Alla dessa dagar, heter den. Titeln är knyckt av Kjell-Olof Feldt.
Spontant tycker jag att det är utmärkt att ministrar bloggar.
Det ska bli spännande att följa Bildt på svenska (hans gamla blogg har varit på engelska).
I sitt senaste inlägg uppmärksammar Bildt att Olle Wästberg, chef för Svenska Institutet, tänker öppna en virtuell ambassad i något som kallas Second Life.
Ja, ja, tillvaron blir alltmer surrealistisk.
Men jag är som sagt intresserad av allt som har med ny teknik att göra.
Ska ta mig an min lilla bärbara PC nu (se tidigare bloggnotis).

I natt har jag hostat hela natten. Det är ett helvete för att uttrycka det milt.
Har bestämt mig för att stanna hemma i dag. Känns oerhört trist för jag tycker det är så kul att delta i lektionerna i Uppsala.
Men i bland har nöden ingen lag….
Får ta en läsdag i stället.
Läs förresten dagens huvudledare om Forsmark och Åsa Petersens krönika om Fi.

Andra veckan på Pastoralinstitutet i Uppsala har inletts.
Förfärligt kallt i morse när jag skulle ta tåget. Gjorde faktiskt ont att andas.
Och hostan blir ju inte bättre…

Ja, ja. Kul är det hur som helst med studierna.
I dag hade vi fantastiskt intressanta lektioner och samtal om själavård – det goda samtalet. Själavårdsläraren Cia Wadstein är en klippa.

På förmiddagen lekte vi. Jo, faktiskt. Kateketiklärare Ann-Katrin och homiletiklärare Tina fick oss att släppa loss och använda fantasin. Kul.
Jag har i min ungdom sysslat mycket med teater så jag kände igen en hel del.
Det är alltid nyttigt att våga släppa sina invanda roller.

På vägen hem träffade jag Ardalan Shekerabi, SSU:s förre ordförande. Han pluggar sista terminen på juristlinjen och pendlar också. Han är alltid lika intressant att samtala med.

Nu ska jag försöka få ordning på min nyinköpta lilla bärbara PC (lever nu både i tidningensvärldens Macmiljö och studie-och kyrkvärldens PC-miljö).
Eftersom jag är ett teknikfreak känner jag mig lycklig som ett barn.

I väntan på att jag ska återkomma i bloggosfären kan du läsa min krönika i dagens tidning – Fyrtio år är nog!

Jag såg andra delen av dokumentären om Feministiskt initiativ. Tycker den har varit riktigt sevärd. Klart intressant att se kampen och bildandet av ett parti inifrån.

Mest tagen blev jag av den unga skärpta Devrin Mavi som fått utstå både hot och trakasserier från män som inte klarar starka kvinnor – i synnerhet inte starka ”svartskalle-kvinnor”.
Jag känner igen det.

Sen är det alltid lika kul att se Gudrun Schyman i aktion. Hon saknas verkligen i den politiska debatten i riksdagen. Få kan sätta gubbsen på plats som hon.
Politiken har blivit tristare utan Gudrun.
Men Mona kanske kan rätta till den saken?

Förkylningen hänger sig kvar. Jag har nu hostat i tre veckor, suck.
Helgen har därför gått i lugnets tecken. Jag skulle ha sett Noréns båda dramer, Natten är dagens mor och Kaos är granne med Gud i dag på Stadsteatern men orkar inte.

I dag skriver Bitte Hammargren bra från ockupationens Palestina i Svenska Dagbladet. (Kan tyvärr inte hitta den på nätet)
Jag har ägnat min måndagskrönika åt samma tema – fyrtio år av Israelisk ockupation är nog!

Nu ska jag dyka ned i de pastoralteologiska studierna.
Och dricka te.

I dag har jag varit ”ledig” dvs sluppit pendla till studierna i Uppsala.
Däremot har jag haft fullt upp här i Stockholm.
På morgonen var jag på stiftskansliet och träffade den utmärkte David Kindbom för att få handboken och misale – det är alltså böckerna med de liturgiska ordningarna, både texter och de sjungande partierna.
Känns stort på något sätt att få dessa fina böcker.

Sen träffade jag den fantastiska prästen Lars Åke Lundberg på ett fik i Gamla stan. Hans engagemang för missbrukare och människorna i samhällets utkant är starkt och inspirerande att ta del av. Han representerar det bästa som kyrkan har.

Sen åkte jag till Sveavägen 68 – partihögkvarteret, fniss – och träffade S-kvinnors Nalin Pekgul. Det var kul att komma in på 68:an – redan i entrén mötte jag personer som uttryckte sin glädje och beundran över att jag gör klart min prästutbildning.
Kul.
Det märks redan att ett partiledarskifte är på gång – stämningen är väldigt uppåt.
Särskilt bland kvinnorna.

Dags att ta helg.
På återseende.