Mona Sahlin förklarade att hon redan på måndag börjar att resa runt i landets olika partidistrikt för att samtala och lyssna på vad ”partiet” vill. Hon börjar med att åka till Skåne.
Med tanke på att kritiken mot henne är som starkast där är det nog klokt.

Mona Sahlin passade på att göra en liten programförklaring vid presskonferensen. Hon ser framförallt tre områden som socialdemokratin aktivt måste föra kamp inom:

– Klimatpolitiken
Här handlar det både om samhällsförändringar men också om livsstilsförändringar.
Sahlin plockar upp Göran Perssons vision om det gröna folkhemmet.

– Jobben
Förnya arbetsmarknadspolitiken så att den når alla dem som står utanför men värna a-kassesystemet och arbetsrätten.

– De ökade klyftorna
Att alltid slåss mot orättvisorna. Här finns både etniska och könsmässiga orättvisor att slåss emot.

– Jag älskar politik, sade Sahlin.

Det verkar lovande.

Just nu håller socialdemokraterna presskonferens. Valberedningens ordförande Lena Hjelm-Wallén har sagt att en enig valberedning föreslår Mona Sahlin att bli ordförande för partiet.
Mona Sahlin började sitt tal med att tala om sina känslor inför detta förtroende.
– Jag känner oerhörd stolthet om jag får bli socialdemokratins första kvinnliga ordförande. Samtidigt känner jag sorg över att det inte är Anna som står här.

Jag måste erkänna att mina ögon tårades.

I går på Aktuellt kunde man se hur statens representant i valberedningen på Telias bolagsstämma vägrade förklara varför man byter ut flera kompetenta styrelseledamöter.

– Nej, vi kommenterar inte ägandet,  förklarade näringsdepartementets Jonas Iversen.
Nähä. Där ser man. Regeringen förvägrar oss medborgare insyn i ett av de viktiga infrastrukturbolag som vi faktiskt är med och äger.

Det hade enligt rapporterna gått hett till på bolagsstämman i går. De fackliga företrädarna och Aktiespararnas representant försökte förgäves få någon att förklara varför majoriteten av styrelsen byttes ut.
Men icke. Staten och kvartalskapitalet teg ihop.
Upprörande.

Mona Sahlin blev socialdemokratins första kvinnliga partisekreterare på 1990-talet och nu blir hon dess första kvinnliga partiordförande. Det är stort.
Det ryktas dessutom om att Marita Ulvskog skulle sitta kvar som partisekreterare – då är plötsligt den högsta ledningen helt kvinnodominerad.
Socialdemokratin byter ansikte.
Spännande.

Läs dagens ledare i Aftonbladet.

”Med politikens allt tydligare personifiering ställs nu frågan: Hur klarar Sahlin debatter mot Reinfeldt? Etiketterna är ganska lätta att ge: det folkliga mot det teknokratiska. En god utgångspunkt för Sahlin”, skriver ledarsidan.

Men tillägger att, ”den närmaste tiden måste hon ägna åt att bygga sitt parti, hålla samman det och skriva en effektiv oppositionspolitik”.

Socialdemokratin måste börja samtala om samhället igen.

Socialdemokraternas valberedning håller presskonferens i dag klockan 14.
Då ska Lena Hjelm-Wallén presentera det som alla redan vet – att Mona Sahlin föreslås bli ny partiordförande.
Det är historiskt. För första gången på över hundra år ser det stora partiet ut att kunna få en kvinna som ledare.
Äntligen!

Göran Hägglund (kd) frågade i dagens partiledardebatt var det socialdemokratiska opponerandet varit under regeringens första hundra dagar. Det var en rättmätig fråga att ställa.
Jag håller med Hägglund om att det varit förödande tyst från socialdemokratins sida efter valet. Inte märkligt eftersom allt fokus legat internt på spelet om en ny partiledare.
Den ena kandidaten efter den andra har kommit fram men ingen har tillfrågats om hans eller hennes politiska profil.

Inte heller Mona Sahlin som nu blir valberedningens förslag har fått utstå någon politisk prövning.
Det är en milt sagt konstig process.

Varför kan inte svensk socialdemokrati göra som fransk eller dansk – utse några huvudkandidater, fråga ut dem i offentliga TV-sända seminarier och låt deras politiska profiler komma upp i dagsljuset och låt sedan medlemmarna rösta.
Så hade ett politiskt vägval kunnat gå hand i hand med partiledarvalet.
Nu vet vi ett: Sahlin blir s-ledare.
Men vart går (s) i framtiden?

Socialdemokraternas valberedning sammanträder i kväll. Enligt Ekot har Mona Sahlin redan sagt ja till valberedningen.
Det var väntat.
Redan den 2 januari berättade jag i denna blogg att Ulrica Messing sagt nej och att Mona Sahlin kommer att svara ja.
Aftonbladets ledarsida har under lång tid drivit att nästa partiledare efter Göran Persson måste bli en kvinna. Efter 118 år med män är det hög tid för ett kvinnligt ledarskap.
Vi trodde länge att Margot Wallström var given.
Men i höstas när valberedningen skulle sätta igång skrev vi på ledarplats och bad Wallström att tydligt deklarera om hon var en kandidat eller inte.
Direkt svarade Wallström med att skicka ett pressmeddelande om att hon inte var en kandidat till partiledarposten.

Till skillnad från många andra förståsigpåare inom den politiska journalistiken trodde vi på hennes ord. När Margot säger nej, menar hon nej.
Då valde vi att driva frågan om ett verkligt generationsskifte – vår kandidat blev Carin Jämtin. Många socialdemokratiska partidistrikt pläderade för henne liksom fackförbund och in i det sista såg det ut som om hon var med i spelet. Men plötsligt deklarerade hon att hon inte var en kandidat.
Det var både trist och lite märkligt.

Ändå är det, som vi hela tiden skrivit på ledarsidan, ett faktum att det finns väldigt många bra kandidater som skulle kunna axla Perssons mantel: Mona Sahlin, Ulrica Messing, Annelie Hulthén, Wanja Lundby-Wedin.

Nu har frågan gått till Mona Sahlin och hon blir av allt att döma nästa s-ledare.
Det känns spännande. Hon har gedigen erfarenhet men är samtidigt oprövad som ledare med det yttersta ansvaret.
Ett är säkert: ledarstilen kommer att bli en annan och förhoppningsvis går socialdemokratin in i dialogens och öppenhetens kultur med Mona i spetsen.
Det är nu hög tid att börja prata politik.
(Läs gärna Olle Svennings krönika från i söndags om Mona Sahlin)

Jag håller på att skriva en recension av biskop Marin Linds utmärkta bok om den tyske teologen och antinazisten Dietrich Bonhoeffer.
Bonhoeffers modiga teologi är inspirerande. Han hör till mina absoluta favoriter.
”Kyrkan är kyrka endast då den finns där för andra”, skrev Bonhoeffer inifrån nazisternas fängelse.
Läs Linds ”Dietrich Bonhoeffer – tankar om en 1900-talsmartyr” (Cordia).

Jag är fortfarande däckad i influensa men i dag känns det lite bättre. Blev uppiggad av partiledardebatten. Men mest energi gav beskedet från Pastoralinstitutet att alla intyg som behövts har inkommit och att jag nu är antagen för studier.
Underbart.
På måndag drar jag till Uppsala.
Ska bli spännande!