Riksåklagaren har beslutat att inte gå vidare med brottsutredningen angående Carl Bildts optioner. Han finner ingen grund för mutbrott.
Det var väntat.
Mutbrottsdiskussionen har varit ett stickspår bort från det väsentliga. Det handlar inte om juridik utan om moral, om förtroende. Att Sveriges utrikesminister är djupt involverad i ryska gasaffärer och i oljeaffärer i Sudan skadar förtroendet för svensk utrikespolitik.
Det borde en klok person som Carl Bildt inse.

På söndag är det prästvigning lite varstans i landet, bland annat i Västerås domkyrka.
Då prästvigs s-bloggaren Marta Axner.
Nästa vecka börjar hon sin församlingstjänst i Köping.
Kul.

Phu, förkylning är en tung sak och jag känner mig mer död än levande.
Men jag släpade mig trots allt till ett heldagsseminarium som Stockholms stift anordade för oss prästkandidater (och även diakonkandidater och blivande församlingspedagoger) – om det svåra samtalet.
Det ångrar jag inte.

Den erfarne sjukhusprästen och själavårdaren Lars Björklund föreläste om mötet med människor i kris. Mycket intressant!
Han har skrivit en fin liten bok som heter ”Modet att ingenting göra” – det är just det som är storheten i riktig själavård, att faktiskt inte göra så mycket mer än bara vara där för den andre, att lyssna, att bekräfta.
Så uppstår ett möte. En relation kan skapas. Och är det något som bär oss genom sorg och kris är det relationen – kärlekens relation.
Mer än svar söker människor närvaro, menar Björklund och han kallar sin teologiska hållning för ”närvarons teologi”.

Efter en heldag om det svåra mötet gick jag till Café Gråmunken och träffade en nära vän. Hon hade just köpt en bok om konsten att tänka positivt och säga ”ja” i stället för nej till livets utmaningar.
Vi kom att diskutera de två olika hållningarna.
 I ”positive thinking”-kulturen kan man säga: Mitt hus brändes ned men nu kan jag se månen bättre… Det handlar allltså om att försöka se allt från en positiv synvinkel, också det svåra.
Det kan vara ett sätt att hantera det svåra, men jag ser en risk i att det bara innebär flykt, flykt från det som gör ont, från det mörker som vi alla förr eller senare måste igenom.

Den kristna trons livshållning ser det annorlunda. Det handlar om ”genom död till liv” – vi kan inte gå runt vårt mörker. I stället måste vi våga möta det och hantera det och ta oss igenom det. För det kan vi behöva hjälp – framförallt hjälp med språk för detta.
Det nutidsmänniskan lider brist på är ord, ord att uttrycka den existentiella krisen.
Här kan religionen fungera som språk – precis som poesin eller dramatiken eller musiken.

Det här blev långt.
Men det är så när man är inspirerad.
Fortsättning följer förmodligen framöver.

Så har det än en gång bekräftats att den så kallade liberala pressen som anser sig själv vara så oberoende i själva verket är rena pravda – för borgerlig politik.
 
”Aldrig tidigare har en borgerlig statsministerkandidat skildrats så positivt. Aldrig tidigare har heller en socialdemokratisk statsminister skildrats så negativt. De borgerliga fick också i större utsträckning än samverkanspartierna framträda på de sakområden de själva önskade”, skriver medieprofessor Kent Asp på DN Debatt.

Mest gynsam behandling fick den borgerliga alliansen i Expressen och DN, enligt den stora medievalundersökningen.
Mest balanserad valbevakning hade Aftonbladets och Göteborgs-Posten, enligt samma undersökning.

Väcktes av att mobilen ringde. TV 4 ville ha med mig i en morgonsoffa om Mona Sahlins kandidatur. Jag är dock alltför däckad i förkylning så jag har tackat nej.
Läsa ledarsidans text om moderaternas dubbelspel i EU och Tommy Svenssons krönika om amerikansk politik.

Jag har ägnat dagen åt att vårda min förkylning. Jag har läst Martin Linds intressanta lilla bok om min favoritteolog, den modiga prästen Dietrich Bonhoeffer som avrättades av nazisterna i koncentrationsläger under kriget.
Och så har jag lyssnat på en skiva jag köpte i Berwaldhallen nyligen – den kinesiske pianisten Lang Lang som spelar Mozart, Chopin, Schumann och Liszt.
Underbart!

Nu i kväll såg jag tredje och sista delen av den spännande dokumentären om Wallenbergfamiljen. Klart intressant att höra gamle Peter ”Pirre” Wallenberg hylla industrialisterna och varna för spelarna som blåser upp resultateten – typ Percy Barnevik i ABB en gång.
”Om näringslivet skulle bestå av bara Barneviktyper skulle vi snart inte ha något näringsliv”, hävdade Wallenberg.

Kanske något för företagsförsäljare Mats Odell att tänka på innan han alltför mycket tjusats av gamblers som Christer Gardell?

Jag vaknade upp däckad i förkylning så i dag blir det inte mycket bloggande från mitt håll. Det blir sängen och böcker.
Och så ska jag se sista avsnittet av den utmärkta Wallenberg-dokumentären som går i repris i eftermiddag.
Läs ledarsidans Olle Svennings krönika om Carl Bildt i dag.

Har just kommit hem från firandet av årets Liffner-pristagare – Svenska Dagbladets fantastiska Cordelia Edvardson.
Det blev en fin fest med många spännande kulturpersonligheter förutom Cordelia själv: Göran Rosenberg, Anders Ehmark, Bosse och Margareta Strömstedt, Maria Schottenius, Madeleine Grive, Åsa Linderborg, Olle Svenning, Åsa Petersen, Nisha Besara, Bengt Göransson, Torsten Kälvemark och många många fler.
Fullt ös med andra ord.
Nu är jag trött.

Har äntligen fått mina böcker som jag köpte på Barnes & Nobles via nätet.
Bland annat en från demokraternas stjärnskott i USA, Barack Obama. Ska bli intressant att ta del av hans tankar. Han har varit mycket tydligare i ”nej till Irak-kriget” än Hillary Clinton.
Nu ska jag snart fira journalisten Cordelia Edvardson som i kväll tilldelas Aftonbladets kulturpris – Axel Liffner-priset.

Utrikesminister Carl Bildt har kallat till presskonferens klockan 16.15.
Aftonbladet är förstås på plats så följ det hela på nätet.
Han har en del att förklara.

Det är som sagt inte bara ryska gasoptionerna som är besvärande.
Fick ett intressant läsarmejl som påminde om att i Christian Aids rapport ”The Scorched Earth, Oil and War in Sudan” pekas Lundin Oil ut som ett av de bolag som bidrar till en utökad konflikt.
Det är paradoxalt. Den förre utrikesministern, Jan Eliasson, gör nu allt för att medla i Sudan-konflikten på FN:s uppdrag.
Medan den nye utrikesministern Carl Bildt tjänar pengar på den.
Skamligt.