Att döma av de ilskna kommentarerna i den borgerliga pressen håller utrikesminister Carl Bildt på att bli ett rejält sänke för regeringen Reinfeldt.
Den som tror att kritiken handlar om någon sorts socialdemokratisk konspiration mot den stackars utrikesministern får läsa på bättre.
Läs dagens ledare i Expressen exempelvis.

Carl Bildts trovärdighetsproblem rör inte bara hans affärer med ryska gasindustrin utan också i högsta grad hans djupa engagemang i Lundin Oil som är en aktör i krigets Sudan.
Förutom från politiskt håll har Bildt kritiserats för sina oljeaktier av  människorättsorganisationen Human Rights Watch och Svenska kyrkan.

Jag (här och här exempelvis) och ledarsidan har ett flertal gånger påpekat att Carl Bildts gasaktieaffärer skadar förtroendet för svensk utrikespolitik. I går fick utrikesminister Bildt ett utbrott i TV4.
Nu har överåklagare Christer van der Kwast beslutat utreda om det förekommer mutbrott i  affären.
Oavsett om det gått juridiskt rätt till kan Bildt inte komma ifrån att förtroendet för honom som utrikespolitiker allvarligt skadats. Åke Wredén, som en gång i tiden var politisk redaktör på liberala Nerikes Allehanda, skriver bra i Expressen om detta.
Socialdemokraternas utrikespolitiska talesman, Urban Ahlin har också skrivit mycket om Bildts optioner – senast i går i Svenska Dagbladet.

Det börjar bli alltför pinsamt, Bildt.

Godmorgon gråa måndag!
Jag är som sagt tjänstledig från tidningen, men studierna på Pastoralinstitutet har inte börjat ännu så det blir några lediga dagar till.
Ledig och ledig, nåja jag skriver krönikor och ska läsa en del böcker och gå på några seminarier, Men ändå.

I dag skriver jag om samhällsplaneringen i Liljeholmen – som bara tycks ha konsumismen för ögonen.
Har redan fått en rolig kommentar från Heidi Avellan, politisk chefredaktör på Sydsvenskan, som håller med om att det krävs något annat än konsumism.

Varför trivs folk i Gröndal/Liljeholmen, frågar Heidi som är en gammal gröndalbo.
Jo:
 ”För att man känner sina grannar, för att allt är småskaligt, många för kyrkans skull, vi hundtokar för att Vinterviken är ett veritabelt paradis både för de fyrbenta och oss i andra ändan av kopplet. Och för kulturarbetet med filmklubb och målare och sångkörer som alltid funnits här.”

Allt detta står på spel när shoppingen byggs ut, menar Heidi Avellan.
”För självfallet är det lätt och frestande att fastna i en galleria i stället för att hitta på något att göra själv”, avslutar hon sitt mejl.

Faktum är att de kommunala planerarna tidigare tänkt på medborgarnas behov av rekreation och kultur – ”hälsans stig” runt sjön Trekanten är ett utmärkt exempel på god samhällsplanering.

Nu är jag inte på något sätt emot shopping – tvärtom tror jag det är jätteviktigt med levande lokala centrum så att vi inte alltid måste ta bilen ut till stormarknaderna utanför stadskärnorna.
Det jag saknar är en helhetssyn – att det måste tänkas in något för själen också….

I morse såg jag TV-gudstjänsten som sändes från Farsta församling, där jag gjorde min prästpraktik i november/december.
Det var roligt att återse vännerna i Söderled.
En mycket fin högmässa. Sara Nybergs sång var underbar!

I höstas skrev jag om att Svenska Dagbladets mellanösternkorre Cordelia Edvardson bestämt sig för att komma hem till Sverige och trappa ned sitt skrivande.
I morgon får Cordelia Aftonbladets fina kulturpris – Axel Liffner-priset.
Det är hon sannerligen värd.
Hon är bland det bästa svensk journalistik har.
Jag hoppas hon orkar fortsätta skriva länge till.

Precis som de flesta andra uttalade jag några nyårslöften. Ett sade jag tyst för mig själv: få upp konditionen. Hm.
Så nu har jag ryckt upp mig och börjat gå till vårt lokala gym.
Plågsamt, men trots allt härligt.
Det värker i alla avdomnade muskler.

På vägen in till gymlokalen hade kommunens samhällsplanerare hängt upp ritningar över nya centrum. En stor fin shoppinggalleria ska stå klar 2009, utlovar ritningarna.
Det slår mig att dagens samhällsplanering nästan heltigenom är konsumistisk.
Ingenstans planeras det för en ny biograf, eller en konsertlokal eller en teater.
Var finns kulturen i samhällsplaneringen?
Om detta skriver jag i min måndagskrönika på ledarsidan i morgon.

I går ägnade jag mig åt kultur hela dagen. Tillsammans med vännerna från Örebro besökte jag Millesgården där KF:s fina utställning – Konsten åt folket – pågår.
Mest fascinerande var de gamla Konsum-affischerna – de säger så mycket om en svunnen tid.
Sen på kvällen gick vi på Södra teatern och såg Shakespeares Rikard III. Rikard Wolff gör en magnifik rolltolkning som den förfärlige despoten. Föreställningen var heltigenom  en stark upplevelse.
Vad vore livet utan kultur?

Den nye FN-chefen, sydkoreanen Ban Ki-Moon har börjat dåligt.
Enligt SVT:s nyheter tar han inte avstånd från dödsstraffet med anledning av hängningen av Saddam Hussein.
Sydkorea är ett av världens 68 länder som fortfarande har dödsstraff.
FN:s officiella linje är dock att vara emot dödsstraffet. Vore bra om nye generalsekreteraren kunde hålla sig till den linjen.
Annica Tiger bloggar bra om detta.

Blev intervjuad av Aktuellt i Politiken av den utmärkta Ulla Richter. Hälsade på självaste chefredaktören Eric Sundström som just kommit hem från sitt champagnedrickande och politikdiskuterande med sina amerikanska vänner i Frankrike. Phu.

Jag skrämde upp Mona Sahlins man Bosse Sahlin när jag kom upp på AIP Media, när jag påstod att det var dags för husförhör. Bosse var tvungen att läsa på katekesen, meddelade han.

Efter intervjun gick jag och min man på bio. Vi såg Little Miss Sunshine. Kul men väldigt amerikansk.