Jag vet, det är lite löjligt men jag älskar att titta på Nobelfestligheterna. Har just sett prisceremonin och blev som vanligt rörd över att vårt lilleputtland högt upp i Norden kan spelar en så stor internationell roll. Nobelpriset är nog den bästa marknadsföring Sverige kan få.

Sen vore det förstås bra om akademiledamöterna blev lite bättre pedagoger så att även en lekman kan förstå vad priset i fysik eller kemi går ut på. Bästa talare var i år Svenska Akademiens Horace Engdahl som beskrev Orhan Pamuks litteratur och avslutade sitt tal på turkiska.
Häftigt.

Nu börjar banketten snart….

I morse predikade jag i den lilla fina Farstastrandkyrkan, en omgjord konsumbutik.
Prästen Susanna och jag höll i högmässan. Det var fullt av folk. Psalmböckerna tog slut.
Den lilla barnkören sjöng.
Efteråt var det kyrkkaffe och Farstas hembygdsförening höll föredrag.
Mannen som i Gokväll i torsdags gjorde om sig, Olle, och hans fru kom till mässan.
Kul!

Mina fyra veckor som prästpraktikant är nu över. Det känns vemodigt. Jag har haft en fantastisk tid i Farsta församling och mött underbara människor som lärt mig mycket.
Jag har mött en kyrka mitt i förortslivet som står för öppenhet och människovärde.
Jag beskriver något av detta i morgondagens krönika i Aftonbladet.

Tack och farväl, Farsta.
På återseende.

I kväll ska jag och min man se Mozarts härliga opera Cosi fan tutte på Orionteatern tillsammans med vännerna Håkan och Anette.
Ska bli skönt att få lyssna på fin musik.
Bra för själen.
Ha en fortsatt skön helg!

Runt sjuhundra personer slöt upp på Södermalmstorg, där vi lyssnade till flera bra talare. Mona Sahlin kallades upp ur publiken och fick spontantala. Hon gav mig sin handväska som jag fick passa under tiden. Trots att Mona kommit dit utan att vara anlitad som talare höll hon förstås ett lysande tal om vikten av att respektera varandra.

Vänsterpartiets Lasse Ohly var också där. Vi diskuterade hans far som är högkyrklig präst och kvinnoprästmotståndare. V-ledaren hade koll på att jag höll på att utbilda mig till präst. Jag gillar Lasse även om jag inte alltid håller med honom. I mellanösternfrågan är vi dock totalt eniga.

Sen började det lilla demonstrationståget att röra sig mot Medborgarplatsen. Polisens hästar bajsade flitigt så vi fick hoppa mellan dynghögarna, men annars var det gemytligt. Många stod vid sidorna och applåderade. Så visade de sitt stöd i kampen mot rasismen.
På Medborgarplatsen anslöt några fler och det blev en riktigt stor folksamling på torget. Jag och den före detta polisen Michael Lundh talade från scenen.

Jag hoppas att vi blir ännu fler nästa år.
Kampen mot främlingsfientligheten måste ständigt föras. Värnandet om människovärdet får aldrig upphöra.

I dag klockan 13.00 samlas människor från olika delar av folkrörelse-Sverige på Södermalmstorg vid Slussen för att tåga till Medborgarplatsen.
Det är en manifestation mot rasism och främlingsfientlighet.
Jag och Bengt Westerberg ska tala, bland andra.
Medan mörkerkrafterna marscherar i Salem samlas vi andra för att värna människovärdet.
Kom du med!

Predikan är klar (om den nu någonsin blir klar?).
I morgon ska jag tala vid en demonstration mot nazism och rasism i Stockholm. Jag och Bengt Westerberg bland andra.
Mängder med organisationer- alltifrån centrum mot rasism, Röda korset, kyrkan och fackföreningsrörelsen inbjuder till demonstration kl. 13.00 på Södermalmstorg.
Sen vid Medborgarplatsen ska jag tala.

Kom dit och manifestera din kamp för människovärdet – mot främlingsfientlighet och rasism!

I morse mötte jag medarbetarna i Söderledskyrkan. Flera av dem hade sett mig på TV i Go´kväll. Vi tjoade och tjimmade. Det är ett härligt gäng!
Prästen Hans gav mig ”fyra plus” för tv-framträdandet, fniss.

Sen hade prästen Kristina och jag begravning tillsammans med organisten Margareta och vaktmästaren Ola. Det blev en fin högtidsstund tillsammans med de sörjande.
Kristina höll ett mycket fint griftetal.

Många av tanterna i begravningssällskapet hade sett mig på TV och det uppstod små trevliga samtal vid kyrkoporten.
Vid kaffet efteråt hamnade jag vid brorsdottern till den avlidna. Hon visade sig vara domare vid Europadomstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg.
Vi talade om de mänskliga rättigheternas ställning i denna tid av krig mot terrorismen. Hon berättade också om mål i domstolen som handlade om hur de mänskliga rättigheterna sätts på undantag i Ryssland, inte minst vad gäller behandlingen av tjetjenerna.
Begravningskaffen innebär ofta underbart spännande möten med människor.
Just möten hör till prästens privilegium.

Nu ska jag kämpa vidare med min predikan som ska hållas på söndag – andra advent. Temat: Guds rike är nära.

Rolf Jansson, som en gång var chefredaktör på Örebro-Kuriren och som ofta medarbetar i Aftonbladet, har förresten skrivit en fin krönika om mig och jazztrombonisten Nisse Landgren.
Den är publicerad i Karlskoga-Kuriren i dag.

I går antog kyrkostyrelsen ordningen för välsignelseakt för homosexuella som ingått partnerskap. Äntligen kan man utropa.
Ändå känns det som en halvmesyr.
Jag kan fortfarande inte förstå varför inte homosexuella som älskar varandra ska kunna vigas likaväl som heterosexuella. Att upprätthålla två ordningar (som man också gör i nuvarande samhällslagar om äktenskap och partnerskap) är i grunden diskriminerande.

När samhället antar en könsneutral äktenskapsbalk är det dags för kyrkan att acceptera ett könsneutralt äktenskap.
Välsignelseakten är ett steg på vägen och kan förhoppningsvis medverka till att de kyrkliga fördomarna mot homosexuella försvinner.

Före detta utrikesminister Jan Eliasson ska gästforska vid instiutionen för freds- och konfliktforskning i Uppsala efter årsskiftet. skriver UNT.
Vore kul att få Eliasson som pendlarkompis, fniss.
Skämt å sido. Det är helt rätt att ta vara på Jan Eliassons oerhörda kunskaper om internationell politik. Bravo, Uppsala universitet!

Nu har jag varit i Norrköping och medverkat i TV-programmet Go´kväll.
Det var riktigt trevligt. Programledaren Joachim Vogel var en bra samtalare. Det är inte alltid det blir samtal i TV, men i kväll tyckte jag att det kändes meningsfullt att medverka.

Sen var det kul att träffa mannen som ville göra om sin frisyr – Olle Reinson, snickare från Farsta. Hans fru och två söner var med också. Det visade sig att de kände till den lilla Farstrandkyrkan som jag ska predika i på söndag.
– Då ska vi komma, sade fru Reinson.

Flera av TV:s medarbetare där i Norrköping var gamla SVT:are från Örebro som jag träffat många gånger. Kul!

Jag har inte själv sett så många Go´kväll-program (lite för tidigt på kvällen – sällan jag har kommit hem från arbetet så tidigt) men det lär ligga 3:a på ”programtoppen” med sina 850.000 tittare – häftigt!

Nu håller jag tummarna för Fuglesang….