Huvudvärken har släppt och jag har arbetat enligt schemat för min praktiktjänstgöring.
I dag har jag varit hjälp-präst till Maria i Sköndal. Vi har haft två dop och en vigsel.
Så ser också en prästs vardag ut. Egentligen är det nog just i dessa så kallade kyrkliga handlingar som dop, vigsel och begravning som det mest genuina i prästyrket utövas förutom vid söndagsgudstjänsterna förstås.
Ofta är det vid dessa förrättningar som man möter de lite mindre kyrkvana. Det är spännande och viktiga möten.

Prästen Maria är mästerlig i sitt befriande enkla och naturliga sätt gentemot dopfamiljer och bröllopspar. Plötsligt blir det som kanske bara är tradition och ceremoni för många något mer, något med djupare mening.

I morgon ska Maria och jag leda högmässan i Stora Sköndals kyrka.
Det ska bli spännande. I synnerhet som vaktmästaren Janne upplyste om att den ena bärbara mikrofonen inte fungerar.
Vi får se hur vi löser det.
Dags för lite lördagsvila.
På återseende.

Jag läser alltid Cordelia Edvardsons krönikor i Svenska Dagbladet. Hon är en av de bästa som svensk journalistik har. Hennes betraktelser från Mellanöstern berör och upprör. Hennes röst är livsnödvändig.

I går skrev hon att hon nu tar paus i samtalet. Efter trettio år som korre i Jerusalem flyttar hon hem till Sverige. Hon tvingas göra detta av hälsoskäl. Det är sorgligt men förståeligt.
Jag hoppas innerligt att Cordelia fortsätter att skriva.
Det blir mycket tomt utan hennes ord.

Jag fick se att biskopen i Härnösand stift Tony Guldbrandzén (som nyligen skrev en liten kommentar i min blogg med anledning av att han som före detta kyrkoherde i Farsta församling gillade att läsa mina praktikerfarenheter) har börjat blogga.
Hälftigt.
Fler biskopar och präster i bloggosfären skulle öppna upp kyrkan för 2000-talets människor.

I dag vaknade jag upp med världens huvudvärk och halsont så det var bara att stanna hemma i sängen. Trist för nu missar jag en massa spännande saker i Farsta som jag skulle ha deltagit i.
Nåja, jag ska försöka bli kry till helgen då jag ska arbeta både lördag och söndag tillsammans med prästen Maria i Sköndal.

I går tillbringade jag större delen av dagen på Kornet, diakonicentret jag tidigare skrivit om. Lika kul och intressant som vanligt. Spännande möten med människor.
Husvärden Andreas lagade en jättegod soppa som vi hade till lunch.
Prästen Ingemar och jag höll i  den lilla lunchmässan i kapellet.

I går kväll var jag på Stadsteatern och såg Jösses flickor – återkomsten. Fullsatt – publiken bestod av mest kvinnor. Såklart.
Det var en kul revival i första akten och en något deprimerande andra akt som är den nutida betraktelsen. Pjäsen är för lång (fyra timmar!) men klart sevärd.

Nu ska jag vila.

I går gick Aftonbladets ledarsida ut och förordade Carin Jämtin som ny partiledare för socialdemokraterna. Det satte igång debatten rejält.

Skåne-distriktet och Stockholms stad har redan deklarerat att Jämtin är deras kandidat. Morgan Johansson från Skåne är den som först var ute och föreslog Jämtin. (I morse på radion var han lysande i debatt mot den alltmer gnälliga och inskränkta Widar Andersson.)
Göteborgs starke man, Göran Johansson, deklarerade i går sitt stöd för Jämtin.
Och i dag skriver Aftonbladet om att Margot Wallström håller fast vid sitt nej men gärna ser Jämtin som ny ledare.
Kul.

Den som hörde Ekot och P1 morgon i morse hörde att Aftonbladets ledarsida nu bestämt sig för ett namn i det socialdemokratiska partiledarvalet – Välj Jämtin!
Den alltid så kloka Heidi Avalan på liberala Sydsvenskan hade full förståelse för detta.
Förstås.
– Hon var den enda minister som klarade hanteringen av Tsunamin, påpekade Avalan i radion.

I morgon, torsdag, uppvaktar en bred delegation från kyrkor och kyrkliga organisationer Sveriges nya biståndsminister Gunilla Carlsson (m).

”Biståndet har nyligen höjts till en procent av BNI, men samtidigt kommer rapporter om urholkning av biståndet genom att det används till andra ändamål än fattigdomsbekämpning. Något som kyrkorna inte accepterar, och som även går emot regeringens löften om ökad kvalitet i biståndet”, skriver bland andra företrädare för
 Sveriges Kristna Råd, Diakonia, Svenska missionsrådet, Life & Peace Institute och Lutherhjälpen/Svenska kyrkan i ett pressmeddelande.

Kyrkorna kommer också att ta upp konflikten mellan den ökande svenska vapenexporten och riksdagens Politik för global utveckling (PGU) som anger att alla politikområden ska bidra till fattigdomsbekämpning.

Heja!

TV4 Nyheterna berättade i kväll om att tunga socialdemokratiska partidistrikt som Stockholm och Malmö nu driver Carin Jämtin som partiledarkandidat.
Alldeles utmärkt.
Jämtin skulle kunna ge socialdemokratin den framtidstro och förnyelse-kick som den såväl behöver. Hennes kombination av starkt internationellt engagemang och klassiskt folkrörelseengagemang är oerhört värdefullt.
Jag håller tummarna för att Jämtin blir den som får utmana Fredrik Reinfeldt om makten.

Phu, en lång dag går mot sitt slut.
Det har varit en inspirerande och lärorik dag i Farsta församling. Jag började förmiddagen med att närvara vid kyrkoherdens möte med kyrkomusikerna. Vi förde ett spännande samtal om relationen mellan präst och organist, båda spelar en central roll i gudstjänstlivet.
Körverksamheten är stor – det är intressant med alla dessa körverksamma medborgare runtom i landet – en av de stora växande folkrörelserna i dag. Här har kyrkan en otrolig kontaktyta med svenska folket. Jag vet många som valt att gå in i kyrkan som medlemmar bara för kyrkomusikens skull.

Större delen av dagen tillbringade jag sen i Sköndal – Stora Sköndals kyrka som ligger inne på Sköndalsstiftelsens område. Härliga människor som arbetar där. Husmor hade bakat en jättegod saffranskaka som vi fick provsmaka – mums!
Prästen Maria är en underbart trygg och erfaren präst som jag hade stor behållning av att få samtala med. Vi gick igenom en del liturgi, planerade helgens dop och vigsel samt söndagens högmässa, där hon ska predika och jag hjälpa till med det liturgiska.
Jag fick lära mig att duka nattvardsbordet. Hjälp, vad är en predikan mot att vika alla dukar rätt?!

Satt på orgelläktaren vid en begravning som Maria höll. Vi resonerade efteråt om detta att möta människor i sorg – något av det viktigaste i en prästs arbete, att närvara i det svåraste och mörkaste och försöka förmedla hopp.

Sen tillbaka till Söderledskyrkan i Hökarängen, där den internationella gruppen träffades på seneftermiddagen för att gå igenom kommande stora insamling till Svenska kyrkans mission och uppmärksammandet av världsaidsdagen.
Frivilligkrafterna är fantastiska.

Och så avslutades denna dag med kvällsmässa i Ansgarskapellet, där jag och kyrkoherde Anders höll i mässan. Riktigt många gudsjänstfirare. Jag lät Aftonbladets starka serie om mobbing möta Ordet om den skapande Guden som känner oss, ser oss och älskar oss som vi är… Tron manar oss att se vår nästa och ständigt bekämpa det som förtrycker och förtrampar människovärdet och skapa ett samhälle där tolerans och respekt för den andra råder.
Särskilt glad blev jag av en kvinna som kom fram efteråt och berättade att hon läst i min blogg om vad jag skrivit om Kornet (den diakonala verksamheten). Hon själv hör till Kornets besökare och har fått enormt stöd av kyrkan i kampen för att komma åter i livet och få en tro på sig själv.
– Just det du sade om att få bli sedd och känna sig älskad betyder allt, sade hon.

Ja, det här blev lika långt som min arbetsdag. Sorry.
Nu ska jag dricka te och varva ner. Är lite trött måste jag tillstå. Oerhört många intryck att bearbeta och reflektera över.

Det är verkligen mörkt och höstruskigt nu.
Vi kom att prata om energi i Kornets lilla kapell i morse. Flera av de tunga missbrukarna var där. Diakonen Peter tog upp energin ur ett mer jordiskt perspektiv, nämligen energibolagens hutlösa prissättning. Då blev det fart på diskussionen.
Många vittnade om att de inte hade råd att betala elräkningen längre.
På frukosten efteråt fortsatte diskussionerna. Någon var upprörd över att enhetstaxan på tunnelbanan skulle tas bort.
I diakonin möts jord och himmel på ett förunderligt sätt. Här finns de människor vars liv är riktigt tilltufsade, människorna på samhällets skuggsida. Varje människa har en historia att berätta.
I mötet växer människovärdet.
Evangelium kan vi teologer kalla det.

Efter lunch samtalade jag med församlingspedagog Marita. Oj vilken enorm folkbildningsverksamhet kyrkan bedriver – ur alla möjliga vinklar, för både kroppen och själen!
Faktum är att Söderledskyrkan är byggd som ett slags Folkets hus och används av hela föreningslivet i Farsta. Här spirar folkrörelsedemokratin.
Gudomligt.

Nu ska jag textredigera församlingsinstruktionen på kyrkoherde Anders uppdrag.
En gång redaktör, alltid redaktör.