Seglora smedjas kväll om hoppet blev strålande.
Poeten Bob Hansson inledde med sin spaning om hoppet på sitt alldeles speciella vis och det blev ett engagerat inlägg för tron på människan och på kärlekens kraft.
Han åkte sen på sin moppe till Allhelgonakyrkan där han skulle predika.

Biskop Caroline Krook och Mona Sahlin gjorde sen sina intressanta hoppet-spaningar och därpå följde ett samtal med dem under ledning av mig och kollegan Ewa Lindqvist Hotz. Det blev riktigt spännande. Mona och Caroline bjöd på sig själva och fann varandra under samtalet. Där på scenen satt två drottningar från politik- och kyrkvärlden och det riktigt lyste om dem.
Häftigt!

– Så skönt det är att få samtala om dessa frågor bortom alla intervjuer i media denna dag, sa Mona Sahlin när jag tackade henne för hennes medverkan.

Efter paus och lite glöggmingel följde ett fint sångprogram med Jeanette Meyer som sjöng och pratade om poeten Nelly Sachs. Sachs dikter och Meyers musik blev tillsammans ett starkt vittnesbörd om svärtan i livet men också om det trotsiga hoppet.

Med andra ord – en underbar kväll i Skånska gruvan på Skansen!

Så är det då klart. Oppositionspartierna har äntligen kommit överens.
I dag deklararerar socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet att de är beredda att bilda koalitionsregering ihop efter valet.
Utmärkt!

Mona Sahlin skulle eventuellt bli lite sen till Seglora smedja i kväll.
Nu förstår jag varför.

Jag började 2:a advent med panelen i Godmorgon Världen.
Mina meddebattörer var i dag Widar Andersson från Folkbladet och Sanna Rayman från Svenska dagbladet. Trevligt som alltid under god ledning av programledaren Caroline Salzinger.

Nu ska jag förbereda kvällen i Seglora smedja om hoppet där Caroline Krook, Mona Sahlin och Bob Hansson är gästtalare och sångerskan Jeanette Meyer ska sjunga och spela Nelly Sachs poesi.
Varmt välkommen till Skånska gruvan klockan 17.00!

I går kväll njöt jag till en underbar jazzkonsert med den legendariska pianisten Herbie Hancock på Stockholms konserthus. Vilka musiker han hade med sig!
Alla spelade som gudar och jag blev särskilt tagen av Grégoire Maret som spelade munspel så osannolikt häftigt.

Herbie var på strålande humör och 68-åringen spelade i tre timmar utan paus. Det var nästan så att publiken inte skulle ha klarat många minuter till, fniss.

Professorn i teologi vid Karlstad universitet, Cristina Grenholm, har utsetts till ny chef för Svenska kyrkans enhet för teologi och ekumenik.
Det är ett strålande val.

Som ledamot i Karlstad universitetsstyrelse sörjer jag förstås att universitetet mister en fantastisk forskare men Cristina Grenholm behövs verkligen inom kyrkan nu. Hon om någon kan tillföra ny teologisk spänst och energi.

Grattis kyrkan!

Allting faller.
Börserna faller, bankerna faller, bilindustrin faller.
Regn faller.
Mörkret faller.

Det är verkligen dystra tider. Regeringens handlingsförlamning vad gäller insatser för svensk bilindustri är verkligen bekymmersam. Vår Gud är oss en väldig borg, gäller knappast finansminister Borg.
Näringsminister Maud Olofsson har antytt viss möjlighet till lånegarantier, alltid något men det räcker inte. Läs dagens ledare i Aftonbladet.

Var finns hoppet. Vem gestaltar hoppet i dag? Hur kan vi hålla hoppet vid liv?
Om detta spännande ämne ska jag och prästkollegan Ewa samtala på Seglora smedja nu på söndag kväll.
Vi har bjudit in tre spännande spanare som ska ge oss sina spaningar om hoppet:
biskop Caroline Krook, poeten Bob Hansson och partiledaren Mona Sahlin.

Kvällen avslutas med ett musikprogram av och med Jeanette Meyer som sjunger och pratar om Nelly Sachs poesi.

Varmt välkommen till en spännande kväll i hoppets tecken på Skansen.
Vi börjar klockan 17.00 och håller till i Skånska gruvan (Rosendalsvägen 14).

Grå och mörk måndag morgon…

Här kan du läsa min krönika i dagens tidning.

Nu ska jag snart ha ett samtal i Nacka inför en begravning jag ska hålla om en vecka.

I dag behövs många stearinljus för att skingra mörkret.

I morse var jag med om en fantastisk högmässa i Nacka kyrka. Många ville uppenbarligen fira 1:a advent. Kyrkan var sprängfylld. Sittplatserna räckte inte. Folk fick stå längs väggarna och i vapenhuset, ja till och med uppe på orgelläktaren.
Över fyrahundra personer var där, enligt vakmästaren Suren.
Fantastiskt!

Nacka kammarkör sjöng underbart under ledning av kyrkomusikern Per Rönnblom,  Jonas Palsten spelade så känsligt på trumpeten,  kyrkoherde Carl Dahlbäck ledde liturgin så vackert, kyrkvärdarna Maria Fernstedt och Margareta Wiklund läste suveränt och diakonen Marie Obrovac hade gjort en jättefin förbön.
Jag hade fått äran att predika.

Jag älskar att predika i Nacka kyrka. Ordet verkligen bärs och tas emot av den lyssnande församlingen. Det blir en sån stämning. Jag kommer att sakna detta sammanhang.

Efteråt var det traditionsenligt kyrkfika men i Nacka församling är det extra gott vid dessa storhögtider för då har kyrkoherdens mor kommit ned från Umeå och bakat alla bullar, kakor och ”pitepojkar” med socker på. Mums!

Glad men något utpumpad kom jag hem och har nu skrivit min måndagskrönika för morgondagens tidning. Den blir i hoppets tecken efter denna helg med klimatmöte i Uppsala och 1:a adventsfirande.

Nu ska jag vila lite inför en ny intensiv vecka.
Glad advent vill jag önska alla mina kära bloggläsare!

Ikväll signerade världens religiösa ledare det manifest för miljön som ärkebiskop Anders Wejryd har tagit initiativ till. Det skedde i en interreligiösa ceremoni i Uppsala domkyrka.

Religiösa texter om vårt skapelseansvar reciterades på sanskrit, samiska, hebreiska, arabiska, engelska osv. Hymner sjöngs av buddistmunkar, judar och muslimer och joikar framfördes.

Det var oerhört starkt att samlas över religions-, kultur -och nationsgränser för att manifestera viljan att skapa en långsiktig hållbar utveckling och stå för det trotsiga hoppet i misströstans tid.

Jag såg upp i domkyrkans väldiga valv och tänkte på Tomas Tranströmers underbara dikt Romanska bågar:

”Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna
i halvmörkret.
Valv gapande bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande piazzan
tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och
Signora Sabatini
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.”

Uppsala domkyrka var knökfull när det interreligiösa klimatmötet öppnades högtidligen i närvaro av ärkebiskopen och kronprinsessan Victoria.
Det är fascinerande att se och höra alla dessa olika religiösa ledare tala om vikten av skapelseansvar, av förändrad livsstil och framförallt vikten av att ständigt hålla liv i hoppet.

Hoppfullt var också Barack Obamas videoinspelade tal vid öppningsseminariet i Universitetsaulan som jag just lyssnat på. Han sa det som Bush-administrationen vägrat under alla år – nämligen behovet av gemensam miljö- och klimatkamp.

– Det känns oerhört hoppfullt att vi nu äntligen har en vän i Vita Huset, konstaterade EU-kommissionär Margot Wallström.

Margot talade om att kyrkorna och religionerna kan bidra till att öka hoppet i världen. Se också intervju i Kyrkans tidnings nätupplaga.

Här i Uppsala vänds och vrids det nu på miljöfrågorna ur politiska, ekologiska, ekonomiska och existentiella vinklar. Det är verkligen spännande.

I går kväll satt jag i lobbyn på hotell Linné och såg hur den ena religiösa ledaren efter den andra anlände – där var buddistmunken från Kambodja, där var representanten för patriarken i Konstantinopel, där var rabbinen från Amsterdam, där var indianen och ja till och med en häxa satt där i soffan i hotellfoajén.
Häftigt!

Rabbinen Awraham Soetendorp från den reformerade judiska församlingen i Haag konstaterade i sitt anförande i dag att vi behöver  ”being more instead of having more”.

I kväll ska det gemensamma manifestet signeras i en speciella interreligiös högtid i domkyrkan.
Jag återkommer med rapporter.