Just nu känner jag mig lika trött på ordet terror som poeten Bruno K Öijer.

Underbart klipp!

I dag tar riksdagen beslut om den överenskommelse som regeringen Reinfeldt gjort med Socialdemokraterna och Miljöpartiet vad gäller Sveriges militära närvaro i Afghanistan. Den innebär inget definitivt slutdatum för svenska trupperna.

I valrörelsen drev de rödgröna att de svenska soldaterna skulle tas hem med början redan nästa år. Det är bedrövligt att detta vallöfte inte höll efter valet. 

I går deltog jag vid en manifestation på Mynttorget mot kriget i Afghanistan. Där deltog en hel del Socialdemokrater, däribland fd försvarsminister Thage G Peterson och Arbetets förre chefredaktör och en gång Palmes talskrivare, Anders Ferm. Anti-krigsopinionen inom Socialdemokratin är stark, så stark att Mona Sahlin nödgades ta hjälp av Jan Eliasson vid kongressen för att undvika ett tydligt nej till kriget (Eliasson sitter inte i partistyrelsen men blev ändå plötsligt föredragande i denna fråga).

Också inom Miljöpartiet gror missnöjet med partiets omsvängning efter valet. I dag skriver fyra MP-riksdagsledamöter på DN Debatt – MP:s ställningstagande öppnar för krig utan slut. 

Dessa fyra tänker rösta med Vänsterpartiet som fortfarande driver att de svenska trupperna ska tas hem. 

Det borde många Socialdemokratiska riksdagsledamöter också göra.

I kväll ska jag tala vid manifestationen ”Tänd ett ljus för dödsoffren i Afghanistan – ta hem trupperna” på Mynttorget klockan 17.30. Medtalare är alltifrån förre försvarsministern Thage G Peterson till stiftsprosten Bo Larsson.

Sen ska jag bege mig till Katarina kyrka där jag kl.19.00 ska tala över rubriken ”Ett hårdnande Sverige”.

Det blir alltså det talade ordets kväll för min del.

Kul!

Min söndagskolumn i Aftonbladet i dag ägnas åt Socialdemokratins sökande efter sin själ och en politisk framtid. Av de valanalyser som hittills presenterats hör Arenagruppens till de mer intressanta, inte minst inlägget från Anders Nilsson och Örjan Nyström.

Jag föreslår fyra områden – fyra T:n – som Socialdemokratin bör utgå från när den utformar sin politik för 2000-talet: Tilliten, Tiden, Tekniken och det Transnationella.

Och svaret i rädslans kultur måste heta ökad jämlikhet.

Redan i går kväll gick terroristexpert Ranstorp ut och pratade om att mannen som sprängt sig själv till döds måste ingå i ett internationellt nätverk, underförstått ett islamistiskt sådant.

Ingen visste något alls. Polisen kunde inte ens säga om mannen verkligen sprängt sig själv till döds. Allra minst kunde man veta om det handlade om terrorism eller vansinnesdåd.

Det kan man fortfarande inte. Men Ranstorp pladdrar på om terrorhot och självmordbombare. Säpo betecknar det hela just nu som terrordåd. Ännu har det dock inte bekräftats huruvida det rör sig om planerad terrorism eller ett självmord från en desperat o sjuk person.

Det är oerhört viktigt att, som statsminister Reinfeldt klokt påpekade vid dagens presskonferens, ta det lugnt och inte gripas av panik nu. Framförallt bör myndigheter och så kallade experter hålla sig till fakta innan de spär på oron och underblåser de redan otäckt starka islamofoba stämningarna i vårt land.

Eva Franchell skriver bra om ”terroristexpert utan tålamod” i Aftonbladets ledarblogg i dag.

Också intressant att se skillnaden i syn på Malmödåden och Stockholmsbomben. När en person springer omkring och skjuter skarpt mot invandrare i Malmö hörs ingen terroristexpert säga att det är ett hot mot vår demokrati. Nej då handlar allt om en ensam galning.

Men när en person eventuellt har sprängt sig själv i bitar så är det inte längre en ensam galning utan ett terrorattentat iscensatt av en världsomspännande terrororganisation…

Håll huvudet kallt, som sagt. Tills vi verkligen vet något. Ett tips till både medier och terroristexperter.

På kort tid har det kommit två intressanta forskningsrapporter. Den ena är Stefan Svallfors utredning som visar att de svenska medborgarnas stöd för välfärdsstaten ökat på senare år. Viljan att betala hög skatt är stor, bara man kan se att pengarna används till skola, vård och omsorg. 

Det handlar alltså om att reformera och utveckla välfärdsstaten, inte montera ned den.

Den andra är PISA-rapporten som Skolverket presenterade i går. Den visar att de svenska eleverna presterar allt sämre i skolan. Förklaringen är den ökade segregationen. De fria skolvalet, som i sig kan vara positivt, har lett till en mycket sned resursfördelning. De som har sämst förutsättningar får det ännu sämre.

Dessa två samhällsbetraktelser borde vara en fantastisk utgångspunkt för Socialdemokratin som nu söker sin framtidsväg. Idén om ett solidariskt och jämlikt samhälle är djupt grundad hos svenska folket men verkligheten går nu i annan riktning – klyftorna ökar, samhället dras isär, grupp ställs mot grupp.

Ett parti som tror på jämlikheten som grund för ett välfärdssamhälle har mycket att göra. Och absolut framtiden för sig.

Sätt igång och gör politik för ökad jämlikhet!

För övrigt har Arenagruppen lämnat ett intressant bidrag till valanalysen i dag: Tio råd till dagens Socialdemokrati.

För er som missade SVT Agenda i går kväll där jag, Christer Isaksson och Ardalan Shekerabi diskuterade Socialdemokratins kris och Sahlins tal så finns det här.

Jag påtalade att Sahlin inte nämnde EU eller finanskrisen eller globaliseringen osv. Hade jag fått mer tid på mig hade jag lyft fram även miljö- och klimatfrågorna och den internationella politiken som viktiga områden när socialdemokratin försöker hitta en framtidsväg.

Aftonbladets ledarsida skriver bra på detta tema i dag: Utan känsla för samtiden. 

Risken är att allt fokus nu kommer att handla om valet av ny partiledare och att detta inte kopplas samman med politiken. Det är hög tid för en öppnare och mer politisk valprocess!

Hela tiden har regeringen hävdat att de inte vetat om något angående amerikanskt spioneri på svensk mark. Både statsminister Fredrik Reinfeldt och justitieminister Beatrice Ask har förnekat att det skulle ha funnits något samarbete med USA när det gällde att lämna ut uppgifter om svenska medborgare.

I Dokument inifrån i kväll på SVT visar det sig att det har pågått ett ”informellt samarbete” mellan USA och Sverige när det gäller övervakning av svenska medborgare och att de svenska regeringsföreträdarna just velat hålla det på informell nivå så att riksdagen undanhålls information.

Om de läckta ambassadörsskrivelserna (via Wikileaks) stämmer är det hög tid att regeringen Reinfeldt läggar alla kort på bordet.

Just hemkommen från Agenda. Det var trevligt att träffa Ardalan Shekerabi från den socialdemokratiska kriskommissionen. Det är en klok kille.

Samtalet i studion med Christer Isaksson blev väl ganska småmysigt men tyvärr fanns inget utrymme att prata om vad det är Socialdemokratin egentligen bör fokusera på för framtidsfrågor. Alla – medier, partiföreträdare, debattörer – tycks nu fastna i frågan om ny partiledare.

Det är stor risk att valet blir precis som förra gången  – man väljer en ledare utan att ge honom eller henne ett politiskt mandat. Den slutna valprocessen befrämjar just den personfixering som valberedningens ordförande Berit Andnor lite föraktfullt kallar Idoltävling då hon polemiserar mot dem som kräver en öppnare process. 

Om inte kandidater kan få kliva fram och ge sina politiska analyser och programförklaringar kommer valet av partiledare just att handla om yttre ting såsom förmåga till medialt genomslag, kön, ålder, bakgrund osv. istället för om politisk inriktning.

Tycker att Ulf Bjereld och Björn Fries skriver bra om detta på Aftonbladet Debatt i dag.

Sen finns det något märkligt i samtalet om svensk politik just nu – utgångspunkten är visst alltid att om opinioner inte går med en så ska man byta politik. Moderaternas omsvängning liksom nu Socialdemokraternas krisdebatt påminner mer om hur företag förändrar sitt produktsortiment och paketerar sina varor på annat sätt för att få fler kunder.

Är det verkligen så politik ska bedrivas? Finns det inga djupgående värderingar eller nån ideologi kvar?

Om några timmar ska jag bege mig till TV-studion och delta i SVT:s Agenda. Debattämnet för kvällen gäller förstås Socialdemokratins kris och Mona Sahlins linjetal vid förtroenderådet i går.

Christer Isaksson blir min meddebattör.

Mer om detta senare.

Sahlin nämnde nätverket av progressiva bloggare – Netroots – i sitt tal. Kul för där pågår verkligen en livaktig och spännande debatt om Socialdemokratins framtid.

Jag är själv alldeles nybliven medlem av nätverket. Ska bli intressant att följa S-bloggarna lite mer aktivt när jag nu är min egen.