I dag skriver vi om AMF som ryggraden i det som är kvar av samförståndsandan mellan Svenskt Näringsliv och LO.
Rimligen måste bolaget skötas på andra premisser och nuvarande styrelse ställa sina platser till förfogande.

I dag tillträder Benjamin Netanyahu som premiärminister i Israel. Hans regeringskoalition och ministär ger den mest högerextrema regering som Israel någonsin haft. Det är oerhört bekymmersamt för alla oss som tror på en tvåstatslösning.

EU kan inte blunda för den israeliska extremismen, skriver jag i en krönika i dagens tidning

I övrigt kommer nya otäcka glaslarm från kycklingätandets horisont.

I natt tog AMF-skandalen en delvis ny vändning. Revisionsrapporten visade att styrelsen inte fått tillräcklig information och att det utbetalats alltför höga pensionsbelopp till förre VD:n Christer Elmehagen.
Hur det har gått till ska fortsatt utredas. Styrelsen kräver nu pengarna tillbaka av VD:n.

LO-ordförande Wanja Lundby-Wedin har hela tiden hävdat att hon känt sig vilseledd. Revisionsrapporten ger henne rätt på denna punkt.

Nu krävs att LO gör upp med det som är det verkliga problemet – systemet med att LO-ordföranden ska sitta i alla dessa styrelser, bristen på genomtänkt ägarpolicy och idé med vad man vill med sitt ägande av pensionskapital.

Om detta skriver vi på ledarplats i dag.

Läs också Åsa Petersens krönika om Sverigedemokraternas dubbelspel.

Turerna kring AMF Pension fortsätter. Revisorernas rapport visar att alltför stora belopp har utbetalats till VD:n Christer Elmehagen och att styrelsen inte varit tillräckligt informerad.
I lördags kunde Aftonbladet avslöja att styrelsen inte hade beslutat om det guldkantade pensionsavtalet utan att det gjordes upp mellan styrelsens ordförande och VD:n och ersättningskommittén.

Så långt har alltså LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin haft rätt när hon upprört hävdat att hon inte känt igen beslutet eller varit delaktig i det.

Nu kräver LO och AMF:s styrelse pengarna åter av Elmehagen.

Fortsättning lär följa i detta drama.

Aftonbladet kan i dag avslöja att det omdiskuterade pensionsavtalet för AMF Pensions förre VD, Elmehagen, aldrig beslutades av styrelsen. Det gjordes upp i ersättningskommittén och mellan styrelseordförande Göran Tunhammar och VD:n.

Det framkommer vid en genomläsning av protokollen.

”Styrelseprotokollet ger LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedins version av vad som hände visst stöd. Det förefaller som om varken hon eller någon annan utanför ersättningskommittén faktiskt fick veta vad uppgörelsen med Elmehagen innebar”, skriver Lena Mellin i dagens tidning.

Självklart fråntar det inte styrelsens ansvar. Wanja Lundby-Wedin liksom de andra styrelseledamöterna kunde ha ställt mer kritiska frågor. Något hon sagt att hon ångrar att hon inte gjorde.
Men från att ha framställts som en person som varit med och drivit fram ett sanslöst pensionsavtal tycks det mer och mer framstå som att hon faktiskt inte fått alla fakta på bordet. Det förklarar hennes ilska och upprördhet när det guldkantade pensionsavtalet avslöjades.
Wanja Lundby-Wedin känner sig uppenbart grundlurad.

Större skuld faller på LO:s förre avtalssekreterare Erland Olausson som faktiskt satt med i den ersättningskommitté som beslutade om pensionen.

Viktigare än enskilda personers eventuella brister är att diskutera det systemfel som de senaste veckorna tydligt uppvisat.
Det är hög tid för LO att diskutera vad man vill med sitt ägarinflytande, och det är ingen bra ordning att LO-ordföranden blir styrelseproffs.

OM detta skriver Arenagruppens Håkan A Bengtsson klokt i Dagens Arena.