Jag har alltid älskat Chaplin-gestalten. När jag var liten ville jag vara Chaplin och gick runt och trillade på olika sätt till mina kompisars glada skratt.
Det där med att trilla har hållit i sig. Nu gör jag det dock mera ofrivilligt.

En gång trillade jag ned för predikstolen när jag gästpredikade i Bålsta.
En gång trillade jag nerför en scen när jag medverkade i en musikal med Kyrkans Ungdom.

I fredags morse talade jag på ett frukostmöte med Rotary i Gustavsberg. Det var smockfullt och jag stod på en liten upphöjning och vacklade förstås bakåt… som tur var höll arrangören, en trevlig herre vid namn Cristoffer Nathanson, ett vakande öga på mig och var snabbt framme med en arm som hindrade mig att trilla ned.

Jag har just varit ute och blivit plåtad av fotograf Tobias för tidningen Dagens räkning. Han fick mig nästan att trilla i plurret…

Chaplinutställningen på Kulturhuset gör mig varm om hjärtat.
Helle Clown kallades jag i småskolan.