I dag skriver Kerstin Eksell fint i Svenska Dagbladet om den palestinske poeten Mahomoud Darwish.
Eksell är professor i semitisk filologi vid Köpenhamns universitet och har översatt bland annat Mahmoud Darwish poesi.

Jag läser i Anna Westers blogg att den palestinske författaren och poeten Mahmoud Darwish dog i helgen.
Han blev 67 år.

Jag minns hur jag för några år sedan upptäckte honom på bokmässan i Göteborg och köpte hans diktsamlingar som översatts till svenska. ”Tillstånd av belägring” heter en av dem.
Här är några dikter ur den diktsamlingen som skrevs i samband med israelernas belägring av Ramallah 2002:

”Ni som står på våra trösklar, stig in,
drick arabiskt kaffe med oss
(så känner ni kanske att ni är människor som vi).
Ni som står på trösklarna till våra hus
gå ut ur våra morgnar,
så vi blir säkra på
att vi är människor som ni.”

”Till en mördare: Om du verkligen betraktade
offrets ansikte skulle du erinra dig din mor
i gaskammaren. Befria dig från gevärets rätt
och ändra uppfattning: På detta sätt återvinns identiteten
inte!”

”Vi lagrar vår sorg i krukor, så att inte
soldaterna ser den och firar belägringen,
vi lagrar den till andra årstider,
till åminnelse,
till någon händelse som plötsligt dyker upp på vägen.
När livet blir normalt
skall även vi sörja de personliga angelägenheter
som skymdes av stora rubriker:
vi märkte inte blödande småsår inom oss.
I morgon när platsen tillfrisknar
ska vi också förnimma det mindre viktiga.”

Läs också Ali Esbatis kommentar om Darwishs död och Rawia Morras.