Lars Leijonborg verkade mer speedad än vanligt i SVT:s utfrågning i kväll. Han skrek i samma tonläge hela tiden och svetten pärlade.
Men visst, det är ändå imponerande att mannen orkar efter allt som hänt och fortfarande kanske händer.
Två saker blev tydliga: Lars Leijonborg fortsätter att skylla spionskandalen på ett ungdomligt infall – hans partikamrat Per Jodenius, kallar han bara för ”24-åringen” – ett medialt sätt att sätta en förbrytarstämpel.
Först i slutet avbröt Marianne Rundström och påpekade att det ju faktiskt handlar om att flera i högsta partitoppen varit inblandade. Tyvärr påstod hon att Jan Björklund själv skulle ha laddat ned en skolrapport, vilket är felaktigt. Däremot har hans stab gjort det.
Leijonborg försvarar sin partisekreterares handlande, vilket är obegripligt.
Hela storyn om att Johan Jakobsson skulle agerat i mars genom att säga åt LUF:s Per Jodenius att sluta med datorintrånget och göra offentlig avbön är så konstlad att få torde gå på den.
OM det skulle vara så borde rimligen Leijonborg varit informerad av sin partisekreterare om att världens avslöjande om hans parti skulle komma i tidningen – vilket SVT:s utfrågare också konfronterade Leijonborg med i kväll.
 Han hade inget bra svar.
Att gå till pressen innebar tydligen i Jakobssons/Jodenius värld att gå till Expressen.
Det var nog knappast för att göra avbön som de gick till Expressen utan för att söka anonymitet – genom Expressen fick de ju källskydd och skulle kunna klara sig. Så kunde journalisten fixa jobbet åt dem.
Ja, ja jag spekulerar, men det är för att visa att Jakobssons påstådda agerande för att stävja datorintrånget inte har någon trovärdighet. Här ligger minst en hund begraven.
På frågan om varför folkpartiet inte direkt gick till polisen hade Leijonborg inte heller något bra svar – genom att ge offentlighet skulle sedan socialdemokraterna kunna polisanmäla var hans hållning.
Vilken syn på moral och lag och ordning!

Det andra som blev tydligt i kvällens utfrågning är att det inte finns en gnutta socialliberalism kvar i dagens folkparti – jo kanske på en punkt, Leijonborg slogs för folkbiblioteken och rätten till gratis lån.
Alltid något.
Mer om utfrågningen på morgondagens ledarsida.

Dagens Industri skriver på ledarplats att ”Folkpartiets kris blir också Lars Leijonborgs”.
Även om Alliansen skulle lyckas vinna valet är det kört för Leijonborg – det kan bli svårt för honom att bli minister i en ny regering, konstaterar DI.
Sen resonerar tidningen om att skandalen kan bli ett problem för Alliansen i stort.
”Vem vill sitta bredvid Lars Leijonborg i partiledardebatten? Går det att göra några fler gemensamma framträdanden?”, undrar affärstidningen Dagens Industri.

Dagens Nyheters kulturchef, Maria Schottenius skriver en mycket bra kolumn i dag.
”Folkpartiet gick i sin egen moralistfälla”, skriver hon och efterlyser precis som vi på Aftonbladet det socialliberala partiet.
”Det folkparti som Bengt Westerberg för några år sedan ledde var ett annat parti. Det var ett socialliberalt parti, som talade om jämställdhet och sociala reformer på ett tänkande och kännande sätt. Detta parti intresserade sig för integration som ett socialt problem, inte ett disciplinärt. Bengt Westerberg vände bokstavligt talat ryggen till Ny demokrati.
I dag vill folkpartiet vinna deras väljare”, skriver Schottenius.

I dag skriver företagaren och tidigare ägare av Sifo, Bo Ekman, en intressant debattartikel i Svenska Dagbladet.
Rubriken är: Jag, en hemlös liberal.
”Under Leijonborg och Jakobsson har fp bytt kurs från socialliberalism och frihet till disciplin och angiveri. I frontlinjen står inte längre kampen för ett humanistiskt och ekologiskt samhälle”, menar Ekman.

”Partisekreteraren Johan Jakobsson har stått för denna förändring av folkpartiets tradition och liberala, frisinnade varumärke.
Med Jakobssons lögner och fall faller också partiledningen.
Kvar står, än så länge, en svag Leijonborg som åtog sig att gå i spetsen för politikförändringen, pådriven av Jan Björklund och Mauricio Rojas”, skriver han.

Ekman känner sig hemlös.
Hela socialliberalismen är hemlös.

Lars Leijonborg förbereder sig för utfrågningen i Sveriges television i kväll, meddelar han i sitt nyhetsmejl.
Han har fått mycket stöd, säger han men ”ser gärna att fler hör av sig med goda råd”.
Det lär han behöva.

Sen polemiserar folkpartiledaren mot oss som ser ett samband mellan skandalen och hela partiets förändring på senare år – från socialliberalism till batongliberalism.

”De allra flesta som säger sig vilja längta tillbaka till det gamla socialliberala folkpartiet har aldrig stött oss”, skriver Leijonborg.
Därmed underkänner han sina egna partivänner som nu är djupt upprörda och förtvivlade över partiets utveckling. Han underkänner också stora delar av den liberala pressen som ifrågasatt både fp:s högersvängning och nu den stora skandalen.

Leijonborg tar dock inte upp de liberala tidningarna utan väljer mig och Aftonbladet som sin debattmotståndare.

”Aftonbladet och Helle Klein stödde inte folkpartiet på Bengt Westerbergs tid”, skriver fp-ledaren.
Vilket avslöjande! Nej, det är riktigt att Aftonbladet, till skillnad från 80 procent av den övriga dagspressen inte förordar en borgerlig regering på ledarplats. Jag och mina kollegor bildar opinion med hjärtat till vänster.
Däremot borde Leijonborg läsa på bättre. Är det någon som förordat ett samarbete mellan folkpartiet och socialdemokraterna – på den tiden folkpartiet faktiskt var värt epitetet socialliberalt – är det jag. Redan på min tid som chefredaktör för Örebro-Kuriren diskuterade jag behovet av en välfärdsallians mellan s och fp.

Bengt Westerberg gav ut en bok med dåvarande SKTF-ordförande, numera TCO-ordförande, Sture Nordh till försvar för de socialförsäkringar som nu Leijonborg tillsammans med moderaterna vill försämra. En bok som jag ofta hyllat.
Aftonbladet var positivt till Ingvar Carlssons och Bengt Westerbergs tal om eventuellt samarbete. Vi har även senare diskuterat behovet av att bryta blockpolitiken.
Men sen kom epoken Leijonborg/Jakobsson och då försvann intresset för detta, milt sagt.
Lars Leijonborg borde ta det socialliberala missnöjet på allvar inom sitt eget parti.

Magnus Linton skriver bra på Expressens kultursida i dag om skillnaden mellan folkpartiet och andra liberala partier i Europa.

Den interna kritiken mot fokpartiets ledning är hård. Radions lunch-ekot refererade flera tunga fp-politiker som anser att det behövs förändringar i toppen.
Det är de socialliberala som nu äntligen höjer rösten.

Mikael Trolin, riksdagskandidat och tidigare nationell integrationssamordnare i partiet har inget förtroende för Lars Leijonborg o CO. Han hoppas nu att partisekreteraren Johan Jakobssons avgång kan leda till en förändring av partiets politik.
 
”Johan Jakobsson har drivits folkpartiets nya linje med hårdare tag, vad jag tycker har varit både höger- och främlingspopulistiskt. Att man ska ställa krav på nya svenskar som kommer hit, och mest krav på dem som är svagast i samhället. Nu när Johan Jakobsson är borta så hoppas jag att den mjukare och socialliberalare delen av partiet kan få komma fram bättre”, säger Trolin till Ekot.

En annan som kräver Leijonborgs avgång på grund av hanteringen av dataintrångsaffären är Anders Folkesson, folkpartiets länsordförande i Östergötland som till tidningen Östgötakorrespondenten säger att Leijonborg borde avgå för att rädda partiets valslutspurt.
Barbro Westerholm, ordförande för liberala seniorer säger till Svenska Dagbladet det nu måste städas i toppen av partiet.

Förhoppningsvis växer det socialliberala upproret så att punkt kan sättas för den olyckliga epoken Jakobsson/Leijonborg. Sverige behöver ett socialliberalt mittenparti. Nuvarande folkpartiet är inte ett sådant.

I går i radio och tv gjordes reportage bland förtvivlade folkpartistiska valarbetare. Flera av dem vad klassiska socialliberaler som Barbro Westerholm och Staffan Werme exempelvis.
Jag hoppas dessa nu ser till att återta sitt parti som under några års tid kidnappats av batongliberaler som Johan Jakobsson, Jan Björklund med flera. Förändringen av folkpartiet från Bengt Westerbergs socialliberalism till dagens hårdare tag, flirtande med främlingsfientlighet och moraliserande är en sorglig historia.
Måtte socialliberalerna göra uppror och se till att den olyckliga epoken Jakobsson/Leijonborg avslutas.
Läs dagens ledare – Folkpartiet paralyserat.
Sifomätningen i dag visar just hur illa ställt det är med det liberala partiet.

Lång dag av sammanträden.
Har nyss deltagit i radions Studio 1 tillsammans med den utmärkta Heidi Avellan från liberala Sydsvenskan. Hon och jag var helt eniga om att Lars Leijonborg inte har någon trovärdighet kvar.
Intressant är att Dagens Nyheters ledarskribent Barbro Hedvall resonerade likadant i radion i morse. Men DN:s ledarsida i dag har en helt annan uppfattning – en sanslös ledare där det mesta skylls på socialdemokratin och liknas vid Ryssland.
Kan inte annat än ses som utslag av panik hos fp-tidningen.

Nu i kväll ska jag möta just DN:s politiska redaktör, Niklas Ekdal – i Aktuellt.
Ska bli intressant att höra om han kör rena försvarstalet eller om han tagit intryck av sin kollega Barbro Hedvall.

I dag är som vanligt en stor sammanträdesdag för min del.
Folkpartiskandalen lär väl fortsätta.
Vi anser att Lars Leijonborg bör avgå – för den politiska demokratins skull.
Jag kan konstatera att Svenska Dagbladet och framförallt Dagens Nyheter på ledarplats fortsätter med sina pinsamma försvarstal och krumbuktanden.
Expressen är den enda borgerliga rikstidning som talar klarspråk: Icke trovärdig, säger de om folkpartiledaren Leijonborg.
Därom är vi helt överens med vår konkurrent.

Hörde ni folkpartiledaren i Aktuellt?
Jarl Alfredius frågar honom om han redan i går när han besökte Aktuellt visste om att skandalen hade nått partitoppen.
Jo, Leijonborg tillstår att han visste att partisekreteraren Johan Jakobsson känt till affären sedan i mars – det hade nämligen Jakobsson berättat för honom redan i söndags kväll.
Det innebär två saker:
Johan Jakobsson har ljugit medierna och medborgarna rakt upp i ansiktet när han sedan i söndags kväll påstått att han inte visste något.
Han har ju dessutom spelat teater när han i måndags skickade mejl till socialdemokraternas partisekreterare och bett henne om hjälp i utredningen av skandalen. Han visste ju allt redan.
Lars Leijonborg ljög när han i TV (både Svt och TV4)i måndags hävdade att han inte trodde att någon i partitoppen skulle ha varit berörd av spionskandalen. Han har ju sen i söndags kväll vetat att hans partisekreterare kände till allt sen sex månader tillbaka.
Vem kan någonsin lita på en folkpartist mer?

Herregud vilken skandal. Det finns knappt ord.
Folkpartiets datorspionage har utvecklats från att först ha framställts som en ungdomssynd till något som partitoppen har känt till och ogenerat utnyttjat.
Statsvetaren Olof Petersson liknade det vid en svensk Watergate-skandal i Aktuellt i kväll.
Värst är Lars Leijonborgs hyckleri. Han försöker lägga skulden – återigen – på den unga medarbetaren i Liberala Ungdomsförbundet, Per Jodenius. Det är fegt och tyder på bristande ledarskap.
Hans presschef är brottsmisstänkt. Hans partisekreterare har känt till hela historien i ett halvår och har avgått. Hans vice ordförande (Jan Björklund) har medarbetarre inblandade. Listan kan komma att bli längre. Och så har Leijonborg mage att skylla på en LUF:are.
Den ena folkpartistiska toppolitikern efter den andra visar sig ha känt till spionaget. Snart finns bara partiledaren kvar som ingenting sett och ingenting hört.
Hyckleri är vad det är.
Mer om detta på morgondagens ledarsida.