Höst
avHar i helgen stängt sommarstugan inför vintern. Det är alltid vemodigt. Avskedet till sommaren så definitivt.
Men det var vackra höstdagar i skärgården – alla färger, stormigt hav, hög men ändå ganska mild luft.
Influensan ger sig inte. Försökte blåsa bort den genom att dra upp båten i planing över fjärden. Kanske inte den bästa medicinen.
Men själen mådde bra.
I morgon börjar ännu en vecka.
Det är religionsdialog och mångfaldsfrågor som är temat på PIUS.
Spännande.
Läser i kväll i min farfars fars, Gottlieb Kleins, teologiska böcker. Han var rabbin i Stockholms mosaiska församling omkring sekelskiftet 1900.
Hans största intresse var urkristendomen och förhållandet mellan judendom-kristendom. Hans vision var en samhörighet mellan de tre världsreligionerna: Judendom, Kristendom och Islam.
För honom stod Kärlekens religion i centrum.
”Månne Jesus i denna allra heligaste stund, då han tog afsked af sina lärjungar, fordrade af dem ett fixerande af innehållet i deras tro?
Månne han icke fastmera sade: Därpå skall man förstå, att I ären mina lärjungar, att I utöven kärlek mot hvarandra. (Joh. 13:35)”, skrev han i ett religionshistoriskt föredrag 1898.
”… detta är det band som ska förena människorna till EN mänsklighet”, fortsatte han.
Ack om denna dialogiska och öppna hållning gentemot ”Den Andre” kunde prägla företrädarna för religionerna i dag.