Aftonbladet började i går en stark artikelserie om mäns våld mot kvinnor. Alla kvinnor som dödats av sin man under 2000-talet i Sverige – 153 offer – har kartlagts.
Reportrarna Kerstin Weigl och Kristina Edblom kommer att under flera dagar berätta om människorna bakom statistiken – vilka var kvinnorna, vilka var männen som slog, hur dödades dem och varför?

En sak är tydlig – mäns våld mot kvinnor går över alla sociala, etniska och klassmässiga gränser.
”Aftonbladets undersökning visar att de 153 mördade kvinnorna var mellan 15 och 86 år. De jobbade som kallskänka, advokat, lokalvårdare, lärare – listan kan göras lång. De bodde i villor och lägenheter, i stan och på landet”, skriver vi på ledarplats i dagens tidning.

När kvinnor mördas av närstående män är det ingen privat angelägenhet. Nej det är ett samhällsproblem. Det angår oss alla.

”Mäns våld mot kvinnor, i värsta fall dödligt, är vår grövsta könsorättvisa. Toppen på isberget av könsförtrycket som säger att män har rätt till mer makt än kvinnor. Som säger att män har rätt till makt över kvinnor”, fortsätter ledaren.

Följ denna angelägna reportageserie i Aftonbladet denna vecka.

I dag har september börjat. Det blir en månad av firande för kyrkan.
Det är nu 50 år sedan beslutet fattades om att tillåta kvinnor inneha prästämbetet.
Min måndagskrönika handlar om detta.

Jag hoppas firandet kommer att innehålla både syndabekännelse och tacksägelse – beslutet var fantastiskt bra men dess utformning gjorde att diskrimineringen och kvinnoförtrycket kunde fortgå under alltför lång tid.

Kampen den går vidare!

Har precis kommit hem från en härlig förmiddag på Kornet – den diakonala mötesplatsen vid Söderledskyrkan i Hökarängen. Det var kvinnofrukost och jag var inbjuden talare. Jag hann dock aldrig få upp mitt manus ur väskan förrän kvinnorna som kommit började ställa intressanta frågor och det blev ett spännande samtal som böljade fram och tillbaka i nästan 3 timmar!

Vi delade frukost och liv med varandra. Kan det bli bättre?
Just så vill jag se kyrkan som mötesplats – öppenhetens kyrka där alla får plats och där vi gemensamt kan möta det som är större än oss själva…
Fantastiska medarbetarna Lena Ljungström (diakon) och Marita Erlandsson (församlingspedagog) höll i frukostmötet tillsammans med alla frivilligkrafter.

I stället för blommor fick jag ”pulsvärmare” – sköna stickade bitar som man trär på handleden som ett slags förlängning av tröjan. Perfekt nu i vintertider. Jag fick ett par svarta fina med pärlor som passar perfekt till prästskjortan sen…
Den bästa present jag har fått som föredragshållare!

Kändes som att komma hem när jag besökte Kornet och kyrkan i Farsta. Jag gjorde ju en praktikmånad där vid den här tiden förra året och den gav mig oerhört mycket.
Är faktiskt inbjuden till en församlingskväll som Marita och kyrkoherde Anders Ekhem ska hålla onsdag 27 februari nästa år.
Ska bli kul.
Jag saknar ofta Farsta församling.