Just nu håller högskoleminister Lars Leijonborg (fp) presskonferens där han meddelar att han avgår och lämnar regeringen.

Han säger sig vara nöjd med sin långa politiska karriär, inte minst de senaste åren då han fått vara forskningsminister. Att Lunds universitet får ESS – Europas största forskningsanläggning – ser han förstås som en stor seger. (Han kunde ju någon gång tacka universitets ordförande Allan Larsson som nog varit den som gjort mest för att EU-länderna satsar på Lund.)

Lars Leijonborg tänker börja med en lång semester men har inte bestämt vad han ska hitta på sen. Han tycker det ska gå ett tag – en karenstid – för politiker som lämnar den här typen av topposition.

– Jag känner stor lust att ta mig an nya utmaningar, säger Leijonborg

men lägger till att han inte alls har lust att bli landshövding.

På frågan när han meddelade partiet sina avgångsplaner svarar han att partiet väl knappt än har blivit informerad men han har under maj månad fört samtal med folkpartiledaren Jan Björklund.

– Jag borde skriva memoarer men jag vet inte om jag orkar, säger Leijonborg på presskonferensen och betonar att han upplevt mycket roligt under sin tid i politiken.

Det är svårt att tolka Leijonborgs avgång – han verkar både ledsen och glad. Det är förstås ett stort beslut för en som levt större delen av sitt liv i politiken och offentligheten.

Ska bli intressant att se vem som blir forskningsminister efter Leijonborg.

Agenda i SVT sände just en intervju med den unge liberalen Per Jodenius som ledde folkpartiets dataspionage mot socialdemokraterna.
Det han berättar om hur partisekreteraren Johan Jakobsson gjorde allt för att Jodenius skulle ta på sig allt själv – han erbjöds nytt jobb och en resa bland annat – är förfärligt pinsamt. Det visar vilken gangsterkultur den där Jakobsson skapat runt sig.
Tyvärr ställde SVT aldrig frågan till Lars Leijonborg om han fortfarande har fullt förtroende för sin före detta partisekreterare.
Vi väntar också på att få reda på hur mycket folkpartiledaren egentligen visste långt innan skandalen uppdagades.
Fortsättning följer.
Nu till ett betydligt roligare gangstergäng – Sopranos!

Birgitta Rydberg, partistyrelseledamot i folkpartiet, skriver kritiskt om sitt eget parti och dataspionskandalen i Dagens Nyheter.

”Valet blev en katastrof för folkpartiet – förvisso bättre resultat än 1998, men det är en klen tröst. Sveriges liberala parti ska inte jämföra sig med ett av sina sämsta resultat i modern tid. Folkpartiet är i en djup kris. Vi vet att vi kan mycket bättre”, skriver Rydberg.

Hon diskuterar den förändring som partiet genomgått sedan valet 2002 och konstaterar att ”hela vårt socialliberala, varma och omtänksamma idéarv kom bort”. Hon efterlyser nu en restaurering av partiet.
Dessutom anser hon att de skyldiga till dataskandalen måste bort.
 
Hennes partikamrat, Kenneth Carlsson, folkpartiets gruppledare i Färgelanda kommun i Dalsland, kräver Lars Leijonborgs avgång. Som skäl anges hanteringen av dataintrånget och att Leijonborg inte fungerade i valrörelsen.
Droppen var dock valnattens yttranden från partiledaren.

– Han sade att han är gladare i dag än för fyra år sedan. Det kanske man kan säga om man sitter i position och kan bli minister men tänk på alla de hundratalet valarbetare som mister sina platser runt om i landet. Det tycker jag var ett hån mot dem, säger Kenneth Carlsson till Sveriges Radio Väst.

Lars Leijonborg gjorde ett katastrofalt val i sin valkrets, där partiet halverades.
Är det inte dags att dra någora slutsatser?

De nya turerna i folkpartiskandalen där det mesta tyder på att Johan Jakobsson inte har rent mjöl i påsen borde få partiledaren Lars Leijonborg att tänka igenom sitt stöd för partisekreteraren.

Dagens Nyheter har ställt frågor till Leijonborg under hans valturné i dag.
Leijonborg hänvisar till att partiets interna undersökning inte är klar ännu.

”Men mycket talar för att Johan Jakobssons version har mycket trovärdighet i sig”, säger Leijonborg till DN.
Och vad betyder det?
 ”…. har mycket trovärdighet i sig” – antingen är väl något trovärdigt eller inte?

Har Leijonborg fortsatt förtroende för Johan Jakobsson som han tidigare sagt att han har? Betyder det i så fall att vi kan se denne Jakobsson dyka upp i en ny position efter valet – exempelvis som minister om den borgerliga alliansen skulle vinna?
Detta måste folkpartiledaren klargöra för väljarna och folkpartimedlemmarna.

God morgon!
Här kan du läsa vår ledare om de nya turerna i folkparti-skandalen – det finns mer att förklara för herr Leijonborg.
Morgon-ekot toppade med denna skandal.

Dagens Industri skriver på ledarplats att ”Folkpartiets kris blir också Lars Leijonborgs”.
Även om Alliansen skulle lyckas vinna valet är det kört för Leijonborg – det kan bli svårt för honom att bli minister i en ny regering, konstaterar DI.
Sen resonerar tidningen om att skandalen kan bli ett problem för Alliansen i stort.
”Vem vill sitta bredvid Lars Leijonborg i partiledardebatten? Går det att göra några fler gemensamma framträdanden?”, undrar affärstidningen Dagens Industri.

Dagens Nyheters kulturchef, Maria Schottenius skriver en mycket bra kolumn i dag.
”Folkpartiet gick i sin egen moralistfälla”, skriver hon och efterlyser precis som vi på Aftonbladet det socialliberala partiet.
”Det folkparti som Bengt Westerberg för några år sedan ledde var ett annat parti. Det var ett socialliberalt parti, som talade om jämställdhet och sociala reformer på ett tänkande och kännande sätt. Detta parti intresserade sig för integration som ett socialt problem, inte ett disciplinärt. Bengt Westerberg vände bokstavligt talat ryggen till Ny demokrati.
I dag vill folkpartiet vinna deras väljare”, skriver Schottenius.

I dag skriver företagaren och tidigare ägare av Sifo, Bo Ekman, en intressant debattartikel i Svenska Dagbladet.
Rubriken är: Jag, en hemlös liberal.
”Under Leijonborg och Jakobsson har fp bytt kurs från socialliberalism och frihet till disciplin och angiveri. I frontlinjen står inte längre kampen för ett humanistiskt och ekologiskt samhälle”, menar Ekman.

”Partisekreteraren Johan Jakobsson har stått för denna förändring av folkpartiets tradition och liberala, frisinnade varumärke.
Med Jakobssons lögner och fall faller också partiledningen.
Kvar står, än så länge, en svag Leijonborg som åtog sig att gå i spetsen för politikförändringen, pådriven av Jan Björklund och Mauricio Rojas”, skriver han.

Ekman känner sig hemlös.
Hela socialliberalismen är hemlös.

Lars Leijonborg förbereder sig för utfrågningen i Sveriges television i kväll, meddelar han i sitt nyhetsmejl.
Han har fått mycket stöd, säger han men ”ser gärna att fler hör av sig med goda råd”.
Det lär han behöva.

Sen polemiserar folkpartiledaren mot oss som ser ett samband mellan skandalen och hela partiets förändring på senare år – från socialliberalism till batongliberalism.

”De allra flesta som säger sig vilja längta tillbaka till det gamla socialliberala folkpartiet har aldrig stött oss”, skriver Leijonborg.
Därmed underkänner han sina egna partivänner som nu är djupt upprörda och förtvivlade över partiets utveckling. Han underkänner också stora delar av den liberala pressen som ifrågasatt både fp:s högersvängning och nu den stora skandalen.

Leijonborg tar dock inte upp de liberala tidningarna utan väljer mig och Aftonbladet som sin debattmotståndare.

”Aftonbladet och Helle Klein stödde inte folkpartiet på Bengt Westerbergs tid”, skriver fp-ledaren.
Vilket avslöjande! Nej, det är riktigt att Aftonbladet, till skillnad från 80 procent av den övriga dagspressen inte förordar en borgerlig regering på ledarplats. Jag och mina kollegor bildar opinion med hjärtat till vänster.
Däremot borde Leijonborg läsa på bättre. Är det någon som förordat ett samarbete mellan folkpartiet och socialdemokraterna – på den tiden folkpartiet faktiskt var värt epitetet socialliberalt – är det jag. Redan på min tid som chefredaktör för Örebro-Kuriren diskuterade jag behovet av en välfärdsallians mellan s och fp.

Bengt Westerberg gav ut en bok med dåvarande SKTF-ordförande, numera TCO-ordförande, Sture Nordh till försvar för de socialförsäkringar som nu Leijonborg tillsammans med moderaterna vill försämra. En bok som jag ofta hyllat.
Aftonbladet var positivt till Ingvar Carlssons och Bengt Westerbergs tal om eventuellt samarbete. Vi har även senare diskuterat behovet av att bryta blockpolitiken.
Men sen kom epoken Leijonborg/Jakobsson och då försvann intresset för detta, milt sagt.
Lars Leijonborg borde ta det socialliberala missnöjet på allvar inom sitt eget parti.

Magnus Linton skriver bra på Expressens kultursida i dag om skillnaden mellan folkpartiet och andra liberala partier i Europa.

Den interna kritiken mot fokpartiets ledning är hård. Radions lunch-ekot refererade flera tunga fp-politiker som anser att det behövs förändringar i toppen.
Det är de socialliberala som nu äntligen höjer rösten.

Mikael Trolin, riksdagskandidat och tidigare nationell integrationssamordnare i partiet har inget förtroende för Lars Leijonborg o CO. Han hoppas nu att partisekreteraren Johan Jakobssons avgång kan leda till en förändring av partiets politik.
 
”Johan Jakobsson har drivits folkpartiets nya linje med hårdare tag, vad jag tycker har varit både höger- och främlingspopulistiskt. Att man ska ställa krav på nya svenskar som kommer hit, och mest krav på dem som är svagast i samhället. Nu när Johan Jakobsson är borta så hoppas jag att den mjukare och socialliberalare delen av partiet kan få komma fram bättre”, säger Trolin till Ekot.

En annan som kräver Leijonborgs avgång på grund av hanteringen av dataintrångsaffären är Anders Folkesson, folkpartiets länsordförande i Östergötland som till tidningen Östgötakorrespondenten säger att Leijonborg borde avgå för att rädda partiets valslutspurt.
Barbro Westerholm, ordförande för liberala seniorer säger till Svenska Dagbladet det nu måste städas i toppen av partiet.

Förhoppningsvis växer det socialliberala upproret så att punkt kan sättas för den olyckliga epoken Jakobsson/Leijonborg. Sverige behöver ett socialliberalt mittenparti. Nuvarande folkpartiet är inte ett sådant.

I går i radio och tv gjordes reportage bland förtvivlade folkpartistiska valarbetare. Flera av dem vad klassiska socialliberaler som Barbro Westerholm och Staffan Werme exempelvis.
Jag hoppas dessa nu ser till att återta sitt parti som under några års tid kidnappats av batongliberaler som Johan Jakobsson, Jan Björklund med flera. Förändringen av folkpartiet från Bengt Westerbergs socialliberalism till dagens hårdare tag, flirtande med främlingsfientlighet och moraliserande är en sorglig historia.
Måtte socialliberalerna göra uppror och se till att den olyckliga epoken Jakobsson/Leijonborg avslutas.
Läs dagens ledare – Folkpartiet paralyserat.
Sifomätningen i dag visar just hur illa ställt det är med det liberala partiet.