Gårdagens stora givarkonferens för den akuta återuppbyggnaden av Libanon gav ett bättre resultat än förväntat. Länderna lovar bistånd för ungefär 6,5 miljarder – nästan dubbelt så mycket som utlovats i förväg.
Det bådar gott. Nu gäller det också att pengarna verkligen betalas ut och att återuppbyggnaden ges möjlighet. Israel måste omedelbart häva blockaden av Libanon.
Det har nu FN-chefen krävt liksom Givarkonferensens deltagare.
Läs mer på Aftonbladets ledarsida i dag.

I dag hålls en givarkonferens i mindre skala för de palestinska områdena, främst Gaza.
Här är behovet av humanitära insatser skriande stort, enligt FN:s sändebud.
De länder som sitter på givarkonferensen har  en väldig skuld i detta – isoleringspolitiken från USA:s och EU:s sida har förvärrat en redan förfärlig situation.
Israel håller inne de palestinska tull- och skatteinkomsterna och har dessutom kidnappat mängder med palestinska politiker – ministrar, parlamentsledamöter, vice premiärministern och självaste talmannen.
Hur någon kan tro att den palestinska demokratin kan byggas genom utsvältning och fängslande av politiker är en gåta.
Måtte givarkonferensen bli starten på en omprövning av västvärldens kontraproduktiva mellanösternpolitik.

I dag hålls Givarkonferensen i Stockholm. Sverige står värd för FN:s konferens om hur den akuta återuppbyggnaden av det sönderbombade Libanon ska gå till.
Det är i högsta grad angeläget att vardaglig infrastruktur som vattenledningar, elnät, broar med mera kan byggas upp så fort som möjligt när nu alla hundratusentals libanesiska flyktingar återvänder.
Sen måste den politiska processen komma igång – så att den libanesiska demokratin åter kan börja fungera.

I dag kräver svenska folkrörelser, från kyrkliga till människorättsorganisationer, att regeringarna som deltar på givarkonferensen:

* Säkerställer att brott mot folkrätten får konsekvenser. Det är viktigt att konferensen behandlar frågan om skadestånd. Alla parter i en konflikt som bryter mot krigets lagar är skyldiga att betala skadestånd.
*  Inför ett stopp för vapenhandel, både export och import, med de parter som bryter mot krigets lagar.
* Arbetar för att de anklagelser som framkommit om krigsförbrytelser i Libanon och Gaza undersöks av en FN-kommission.

 ”Den svenska regeringen och alla andra regeringar som har undertecknat Genève-konventionerna har tagit på sig ett ansvar. Inte bara för att själva följa konventionerna utan också för att se till att andra undertecknare gör det”, säger Diakonias generalsekreterare Bo Forsberg i ett pressmeddelande.

En hållbar fred måste bygga på folkrätten – så enkelt är det.

I går visade nyheterna på SVT (minns inte om det var Aktuellt eller Rapport) ett reportage från det sönderbombade Libanon. Israeliska klusterbomber som inte exploderat ligger kvar på marken och barn som leker på gatorna riskerar att sprängas i bitar.
Brittiska tidningen The Guardian skriver om just detta i dag.
Enligt libanesiska tidningen Daily star misstänker vetenskapsmän att även radioaktivt material har använts i kriget. Onormalt höga halter av radioaktiv strålning har uppmätts där Israel har bombat.

Sverige håller en humanitär konferens för katastrofhjälp till Libanon den 31 augusti.
Värdar för konferensen blir de båda utrikesministrarna Jan Eliasson och Carin Jämtin.
När jag lyssnade på Jan Eliasson i Tensta förra veckan aviserade han att det skulle bli en första konferens nu inom några veckor och sedan planeras en större givarkonferens i höste.
Det låter rimligt.

Libanons och Israels regeringar har kommit överens om vapenvila. Det blåstes eldupphör i morse.
Den ansedda amerikanska journalisten Seymour Hersh (han avslöjade bland annat de vidriga förhållandena i Abu Graib-fängelset) skriver en intressant artikel i the New Yorker.
Enligt Hersh var Bushadministrationen djupt involverad i planerandet av Israels attack mot Libanon och Hizbollah.
Ingenting förvånar längre.

I kväll rapporterar nyheterna att Libanons regering accepterat FN:s resolution.
Beslutet är enigt vilket innebär att även Hizbollah gått med på det.
I morgon sammanträder Israels regering.
Kriget pågår för fullt.

”Vi hjälper till att rensa så att jobbet blir enklare för FN-styrkan” – ungefär så uttryckte sig en talesman för den israeliska regeringen på Aktuellt.

Göran Rosenberg skriver bra i Dagens Nyheter om att säkerhet för Israel aldrig kan uppnås med den här sortens ”krig mot terrorismen”.

”Israel har med förödande tydlighet demonstrerat att kriget mot terrorismen bara kan förloras”, skriver Rosenberg och efterlyser motsvarande ”robusta styrkor” med ”ett starkt mandat” till Västbanken och Gaza i syfte att genomdriva resolution 242 som sedan snart fyrtio år kräver ”tillbakadragande av Israels väpnade styrkor från områden som ockuperats”. 

Storbritanniens Tony Blair har aviserat en resa till Mellanöstern inom kort för att ta sig an roten till konflikten – nämligen Israel/Palestina-frågan.
Det är hög tid.

Klockan 01.55 i natt kom TT-flashen – ett enigt FN:s säkerhetsråd har antagit en resolution som syftar till att få slut på krigandet i Libanon.
Nu rapporterar nyhetsbyråerna att Israel trots detta har inlett en bred markoffensiv in i Libanon. De norra delarna bombas också kraftigt.
På söndag tänker den israeliska regeringen ta ställning till FN:s resolution om eldupphör.
Tills dess tänker de visst bomba på.
Cynismen slår alla rekord.

Just nu diskuteras ännu ett utkast om resolution angående Libanonkrisen i FN:s säkerhetsråd. Enligt nyhetsbyrån AP ska Frankrike och USA samarbetat om en resolutionstext. Den går ut på att 15000 FN-soldater ska placeras i Libanon. Styrkan ska övervaka ett israeliskt tillbakadragande från södra Libanon och stötta den libanesiska armén i att bevaka vapenvilan.
Vid midnatt väntas säkerhetsrådet rösta om FN-resolutionen.

De två svenska FN-soldater som varit med och bevakat södra Libanon har förflyttats till säkrare plats.
– Det finns ingen fred att övervaka längre, förklarar överstelöjtnant Lars Bergecliff som är chef för de sammanlagt sju svenska observatörerna i Mellanöstern enligt TT.

Lunch-ekot berättade om att den israeliska opinionen börjar svänga – ju fler israeler som dödas desto större motstånd mot kriget.
”One, two, three, four – we don´t want this fucking war”, skrek israeliska demonstranter i Jerusalem.
Det är trots allt hoppfullt.

Jag har just kommit hem från en mysig kväll med en nära väninna.
Läser på nyhetssajten att Israel har beslutat intensifiera sin markoffensiv i Libanon.
Det tycks långt till en uppgörelse om eldupphör.
I morgon (eller har det blivit torsdag redan?) sammanträder svenska utrikesnämnden. Kungen håller i ordförandeklubban.
På dagordningen står frågan om en eventuella internationella styrka till Libanon och huruvida Sverige ska delta i en sådan.
Det är ingen lätt fråga. Mandatet måste vara synnerligen tydligt i så fall. Framförallt måste en sådan lösning vara förankrad hos alla parter – Israel, Libanon och Hizbollah.
Mer om detta på torsdagens ledarsida.