Vi var många som skrattade gott åt nobelpristagaren Doris Lessing när hon fräckt ifrågasatte Svenska Akademiens prismotivering om att hon skulle vara ”den kvinnliga erfarenhetens epiker”. Vadå kvinnliga erfarenhet? Det är mänsklig, sade Lessing.

I dag skriver Birgitta Holm bra i Svenska Dagbladet om Lessing och ”det kvinnliga”.

”Om jag fick döma skulle Orhan Pamuks erfarenheter, förra årets pristagare, vara mycket mer specifikt manliga än Lessings är kvinnliga.”, skriver Holm.

I Pamuks fall sägs inte något om ”manlig”, där heter det i prismotiveringen: ”som på spaning efter sin hemstads melankoliska själ har funnit nya sinnebilder för kulturernas strid och sammanflätning.”

”Den manliga melankolin är hela stadens, mannens betryck, hela Kulturens. Samma sak kan sägas om alla de närmare hundra manliga författare som har fått priset genom åren. Deras erfarenheter är allmängiltiga, det är mannens berättelse som är den universella”, konstaterar Holm.

Svenska Akademiens prismotivering för årets nobelpristagare visar att vi ännu år 2007 ser kvinnors erfarenheter som ”avvikande”. Det manliga är norm.
Intressant.

Det påminner om det märkliga uttrycket ”kvinnliga präster”….