Jag har just kommit hem från Dramaten där det hölls en minneskväll till Ingmar Bergmans ära. Väldigt fint program. Dramatens fantastiska skådespelare läste texter av Bergman – många kände jag igen från Laterna Magica och från hans filmer och pjäser.

Roland Pöntinen spelade piano och Peter Mattei sjöng underbart. Det gick inte att hålla tillbaka tårarna. Vilken röst!

På slutet tackade alla medverkanden publiken och fick varma applåder och sedan vände de sig om och applåderade Ingmar Bergman som var på bild på en stor filmduk – den där underbara bilden med Bergman i hög hatt och clownnäsa.
Det var rörande med alla skådespelare som tackade den stora regissören.

”Sebastian Bach hade återkommit från en resa, hustrun och två av barnen hade dött under hans frånvaro. Han skrev i dagboken: Gode Gud måtte jag inte förlora min glädje.
I hela mitt medvetna liv har jag levat med detta som Bach kallade sin glädje. Den räddade mig genom kriser och elände och fungerade lika trofast som mitt hjärta. I bland överväldigande och svårhanterlig men aldrig fientlig eller destruktiv.
Bach kallade tillståndet sin glädje, en glädje av Gud.
Gode Gud måtte jag inte förlora min glädje.”
Ingmar Bergman i Laterna Magica