Sverige håller en humanitär konferens för katastrofhjälp till Libanon den 31 augusti.
Värdar för konferensen blir de båda utrikesministrarna Jan Eliasson och Carin Jämtin.
När jag lyssnade på Jan Eliasson i Tensta förra veckan aviserade han att det skulle bli en första konferens nu inom några veckor och sedan planeras en större givarkonferens i höste.
Det låter rimligt.

Libanons och Israels regeringar har kommit överens om vapenvila. Det blåstes eldupphör i morse.
Den ansedda amerikanska journalisten Seymour Hersh (han avslöjade bland annat de vidriga förhållandena i Abu Graib-fängelset) skriver en intressant artikel i the New Yorker.
Enligt Hersh var Bushadministrationen djupt involverad i planerandet av Israels attack mot Libanon och Hizbollah.
Ingenting förvånar längre.

I kväll rapporterar nyheterna att Libanons regering accepterat FN:s resolution.
Beslutet är enigt vilket innebär att även Hizbollah gått med på det.
I morgon sammanträder Israels regering.
Kriget pågår för fullt.

”Vi hjälper till att rensa så att jobbet blir enklare för FN-styrkan” – ungefär så uttryckte sig en talesman för den israeliska regeringen på Aktuellt.

Göran Rosenberg skriver bra i Dagens Nyheter om att säkerhet för Israel aldrig kan uppnås med den här sortens ”krig mot terrorismen”.

”Israel har med förödande tydlighet demonstrerat att kriget mot terrorismen bara kan förloras”, skriver Rosenberg och efterlyser motsvarande ”robusta styrkor” med ”ett starkt mandat” till Västbanken och Gaza i syfte att genomdriva resolution 242 som sedan snart fyrtio år kräver ”tillbakadragande av Israels väpnade styrkor från områden som ockuperats”. 

Storbritanniens Tony Blair har aviserat en resa till Mellanöstern inom kort för att ta sig an roten till konflikten – nämligen Israel/Palestina-frågan.
Det är hög tid.

Klockan 01.55 i natt kom TT-flashen – ett enigt FN:s säkerhetsråd har antagit en resolution som syftar till att få slut på krigandet i Libanon.
Nu rapporterar nyhetsbyråerna att Israel trots detta har inlett en bred markoffensiv in i Libanon. De norra delarna bombas också kraftigt.
På söndag tänker den israeliska regeringen ta ställning till FN:s resolution om eldupphör.
Tills dess tänker de visst bomba på.
Cynismen slår alla rekord.

Just nu diskuteras ännu ett utkast om resolution angående Libanonkrisen i FN:s säkerhetsråd. Enligt nyhetsbyrån AP ska Frankrike och USA samarbetat om en resolutionstext. Den går ut på att 15000 FN-soldater ska placeras i Libanon. Styrkan ska övervaka ett israeliskt tillbakadragande från södra Libanon och stötta den libanesiska armén i att bevaka vapenvilan.
Vid midnatt väntas säkerhetsrådet rösta om FN-resolutionen.

Jag härsknade till och skrev en kommentar till debattören Rita C angående hennes ständiga beskyllningar om att vi som är kritiska mot staten Israels politik skulle bedriva hets mot judar eller stå för antisemitism. (Se kommentarerna till denna bloggnotis)
Många diskuterar mellanöstern i den här bloggen. Det är kul. Debatten är ofta livlig men kan ibland bli hetsk och osaklig. Jag släpper dock inte fram några som helst rasistiska, antisemitiska, islamofoba eller dylika påhopp.
Däremot vill jag att så många som möjligt ska komma till tals också sådana som inte delar mina och ledarsidans åsikter i frågan.
Men till alla så kallade israelvänner som håller på att stämpla antisemitism på allt och alla säger jag nu: sluta upp med det där tramset.
Israel-kritik är INTE detsamma som antisemitism.
När jag och andra israelkritiker beskylls för att föra  ”anitjudisk propaganda” så är det ett exempel på israellobbyns fullkomligt vettlösa debatteknik. Att kritisera den israeliska ockupationspolitiken, förtrycket mot palestinierna och den nu pågående ödeläggelsen av Libanons städer har inte ett dugg med ”antijudisk propaganda” att göra.
När ni blandar samman staten Israel med det judiska folket gör ni alla judar en otjänst. Det finns tack och lov mängder med judar, både i Israel och utanför landet, som starkt kritiserar den nuvarande politiken. De ropar ”Not in our name” till sådana som ni som sätter likhetstecken mellan staten Israels politik och det judiska folket.
Är de också ”antijudiska”?
Sluta med sånt snömos som bara syftar till att misskreditera debattören istället för att argumentera i sak.
Stämplandet av ordet ”antisemit” på alla som kritiserar den israeliska politiken  relativiserar begreppet så att det snart har förlorat sin mening.
Det är sannerligen farligt eftersom den riktiga antisemitismen finns och måste bekämpas.
Skärpning!

De två svenska FN-soldater som varit med och bevakat södra Libanon har förflyttats till säkrare plats.
– Det finns ingen fred att övervaka längre, förklarar överstelöjtnant Lars Bergecliff som är chef för de sammanlagt sju svenska observatörerna i Mellanöstern enligt TT.

Lunch-ekot berättade om att den israeliska opinionen börjar svänga – ju fler israeler som dödas desto större motstånd mot kriget.
”One, two, three, four – we don´t want this fucking war”, skrek israeliska demonstranter i Jerusalem.
Det är trots allt hoppfullt.

Aftonbladets ledarsida har under lång tid ansett (läs exempelvis här och här) att EU borde leva upp till det avtal unionen ingått med Israel. De generösa handelsreglerna bygger på att Israel agerarn i samklang med unionens värderingar om respekt för mänskliga rättigheter. Det står tydligt i avtalet.
Israels flagranta brott mot folkrätt och humanitär rätt borde leda till att EU bryter handelsavtalet.
Alltfler röster höjs nu för att så sker.
I går demonstrerade S-kvinnor, SSU och Broderskapsrörelsen och ställde krav på att regeringen driver detta i EU.
En namninsamlingen som ska överlämnas till utrikesminister Jan Eliasson på måndag cirkulerar. Här kan du skriva under uppropet ”Häv EU:s handelsavtal med Israel”.

Tidningen Kristdemokraten har låtit undersöka hur partiets toppkandidater till riksdagen resonerar om mellanösternpolitiken. Det finns ett klart stöd bland kristdemokratiska politiker för en internationell trupp till Libanon (95% svarar ja) och lika starkt stöd för att Sverige ska delta med soldater (92%).
På frågan om Sverige ska ändra sin Israel-politik svarar 32 procent att nuvarande linje bör behållas men 40 procent vill ändra till en mer israel-vänlig politik. 0 procent vill ändra till en mer israel-kritisk linje.
Förstanamnen på kd:s riksdagslistor anser också att Hizbollah orsakat den nuvarande konflikten (60% svarar ja) medan 32 procent anser att det är båda parters fel. 0 procent anser att det är Israels fel.

”Sverige ska hålla sig med en balanserad Mellanösternpolitik. För att komma dit krävs i nuläget en mer proisraelisk politik eftersom den nuvarande är i obalans”, säger Alf Svensson, förstanamn på Skånes fyra valsedlar till Kristdemokraten.

Nuvarande partiledaren Göran Hägglund efterlyser ett tydligare demokrati- och MR-perspektiv i Mellanösternpolitiken. Vilket för honom innebär ”ett erkännande av Sveriges närhet till Israel som regionens enda parlamentariska demokrati med grundlagsfästa mänskliga fri- och rättigheter och ett tydligt avståndstagande från terroristorganisationen Hamas”.
För säkerhets skull lägger Hägglund till att Israel förtjänar kritik för överträdelser av folkrätten och oproportionerligt starka reaktioner.

Utrikespolitiken borde debatteras ordentligt i valrörelsen.

Alldeles snart börjar utrikesnämnden sitt möte på Slottet. Kungen sitter ordförande.
Får hoppas att det inte inträffar någon allvarlig situation likt 11 september. Den gången hindrade hovet att information om terrorattackerna i USA nådde statsministern och utrikesministern.

Libanon-krisen står på dagordningen.
”Hör Libanon” är rubriken på dagens huvudledare i Aftonbladet.
Vi driver frågan om att EU borde säga upp sitt handelsavtal med Israel samt införa en kulturbojkott så länge som landet bryter mot folkrätten och den humanitära rätten.
Vi anser också att en eventuellt FN-trupp i området måste ha väldigt klara mandat – det måste handla om att värna Libanons territorium och den ska kunna bekämpa både israeliska intrång och Hizbollahs attacker mot Israel.

Framförallt måste omvärlden lyssna på den Libanesiska regeringens förslag till lösning.
Något som för övrigt den i denna fråga alltid så kloke Carl Bildt förordade i radions P1 morgon i går morse.