Den förfärliga attacken mot civila palestinier på en badstrand i Gaza häromdagen diskuteras livligt internationellt. Även här i bloggen kan jag se att debattens vågor går höga. Somliga påstår att det i själva verket var en palestinsk aktion. Andra misstror detta.
Human Rights Watch har gått ut och krävt en oberoende undersökning av händelsen. De anser att mycket talar för att det var en israelisk attack.

”There has been much speculation about the cause of the beach killings, but the evidence we have gathered strongly suggests Israeli artillery fire was to blame,” säger Sarah Leah Whitson, chef för Middle East and Africa-enheten på Human Rights Watch.

Bäst vore om internationella experter fick reda ut det.

Jag ser i Haaretz att Israels premiärminister ännu en gång bekräftat att han inte alls accepterar ett tillbakadragande till 1967 års gränser.

”We’ll never agree to pull out of all of the territories, because the borders of 1967 are indefensible”, säger Olmert under sitt samtal med brittiska utrikesministern.

Omvärlden ställer krav på den palestinska Hamas-ledda regeringen att erkänna staten Israel. Hamas-ledare har vid flera olika tillfällen sagt att de accepterar 1967 års gränser.
Men gör Israel det?
Uppenbarligen inte.
Omvärlden ställer krav på Hamas att upphöra med våldet. De har ensidigt hållit vapenvila under 1,5 år.
Israel fortsätter dock med sina militära attacker. Nio palestinier, varav två skolbarn, dödades idag vid en israelisk flygbombning av Gaza city, uppger Haaretz vidare.

EU fortsätter att blunda.
Jag skäms av att vara europé.
Mer om Mellanöstern på morgondagens ledarsida, där kollegan Olle Svenning skrivit en skarp ledare.

Vilken underbar sommarkväll. Svårt att gå och lägga sig.
I morgon ska jag dock upp tidigt. Är inbjuden till TV4:s morgonsoffa, redan 06.45, suck.
Ämnet för dagen är förstås Mellanöstern.

Utvecklingen verkar gå mot tragedi. I kväll rapporteras det om nya sammandrabbningar mellan Fatha-grupper och Hamas-grupper. Inbördeskriget rycker närmare.
EU:s och USA:s skuld i detta är oerhörd. Terroriststämplarlogiken och bojkottstrategin leder till allt annat än fred.
Och Israel sätter sina nya gränser, alltmedan omvärlden passivt ser på.
Sommarnatten är ljus i Sverige.
Men i Mellanöstern sänker sig mörkret.
Så tragiskt.

Ännu en representant för Hamas kommer att besöka Norge, uppger norska TV2:s nätupplaga Nettavisen. Det är parlamentsledamoten Yeahya al-Abadsa som inbjudits av två palestinska stödgrupper.
Han ska i morgon få träffa norska utrikesutskottet i Stortinget också.
Norge gör helt rätt som upprätthåller dialogen med palestiniernas folkvalda företrädare.
Sverige borde följa efter sitt broderland.

I dag kan du läsa ett intressant dokument av vår utrikeskorre Wolfgang Hansson om Hamas. Han är i Gaza och träffar politiker.
Jag själv fortsätter rapporten från min resa till Libanon i dagens måndagskrönika på ledarsidan.
EU:s utrikesministrar träffas i dag i Luxemburg. Hoppas de bestämmer sig för att genast sätta igång med biståndet till palestinska myndigheten igen. Bäst vore om den vansinninga bojkott-linjen avbröts.
Israel utvidgar sina bosättningar, uppger TT-reuters.
Och omvärlden gör ingenting. Som vanligt.

Israels premiärminister Ehud Olmert annser inte att ”fångarnas dokument” och palestinska presidenten Abbas folkomröstningsförsök vara värt något.
Läs mer här.
Olmert är på väg till England där han ska träffa Tony Blair på måndag.
Här kan du läsa Jerusalem Posts kortversion av ”fångarnas dokument” – de 18 punkter som några fångar från både Fatah och Hamas kommit överens om och som president Abbas nu vill folkomrösta om.
Hamas säger sig ställa upp på 90 procent men vill fortsätta förhandla om det som rör maktrelationerna inrikespolitiskt – framförallt punkten om vem som ska ha mandat att fredsförhandla.

I dag kan du läsa min intervju m ed Hamas högsta ledare, Khaled Masháal, som jag
träffade i Damaskus. Min rapport från Libanon/Syrien fortsätter på måndag.
Omvärlden bojkottar Hamas för att de påstås inte erkänna staten Israel och inte tar avstånd från våldet. I praktiken har rörelsen vid ett flertal tillfällen accepterat och själv föreslagit lösningar som grundar sig på 1967 års gränser, alltså en tvåstatslösning.
Hamas har också ensidigt under 1,5 år hållit vapenvila och inte gjort några attacker alls mot Israel medan israelerna nästan dagligen attackerat palestinierna.

I går sköt israelisk militär rätt in mot stranden i Gaza, där palestinska familjer hade picknick och låg och solbadade. Många döda och skadade.
Hamas militära gren hotar nu att återuppta sina raketattacker mot Israel.
Det här är förödande. Omvärlden kan inte bara låta Israel sätta sina nya gränser och samtidigt straffa palestinska folket för att de i demokratiska val valt en regering som västvärlden inte gillar.
Sverige och EU måste agera. NU! Innan det är för sent.

Israels premiärminister Ehud Olmert har träffat USA:s president Georg W Bush.
De verkar rörande överens. Hamas är ingen förhandlingspart så länge de inte erkänner Israel, inte upphör med våldet och inte accepterar tidigare förhandlingsbeslut.
Däremot kan visst Israel tänka sig förhandla med palestinska presidenten Abbas.
Märkligt. Vad kan en sådan förhandling ge? Man förhandlar med presidenten men inte med den verkställande makten, regeringen?
Sen deklarerar förstås Olmert att Israel inte kan vänta på en part i all oändlighet utan tänker börja att ensidigt sätta gränserna inom några år.
Världssamfundet borde reagera starkt mot detta. Det bryter mot både folkrätt och FN-resolutioner.

Situationen är paradoxal. Under Arafats tid hördes alltid från israeliskt håll (Sharon) att visserligen säger Arafat och PLO att de erkänner Israel och att de tar avstånd från våldet, men det är bara ord… i handling är det minsann annat som gäller. Därför finns det ingen förhandlingspart, ansåg Sharon och satte Arafat i husarrest i Ramallah.
Nu under Hamas- så är det visst orden som är viktigare än handling för Israels regering.
Hamas har inte erkänt Israel eller tagit avstånd från våldsanvändning i sitt manifest.
Men i praktiken har man ensidigt upprätthållit en vapenvila under mer än ett år och genom att ställa upp i valet till parlamentet har man erkänt den palestinska myndigheten som är ett resultat av Osloavtalet – ett indirekt erkännande av tvåstatslösningen.
Det finns ingen förhandlingspart, säger Olmert.
Gör det någonsin det för Israels regering?

Vi var många som höjde på ögonbrynen när Sveriges television beslutade att utse Lars Adaktusson till korrespondent i Mellanöstern. Med tanke på Adaktussons milt sagt israelvänliga inslag i Agenda under årens lopp kändes valet inte alldeles självklart.
Jag har dock hittills inte tyckt att Adaktusson varit någon större katastrof som Jerusalem-korre.
Men i fredags gjorde han ett märkligt inslag i Rapport om att palestinska presidenten Abbas skulle ha ställt in ett planerat Sverigebesök på grund av att den svenska regeringen givit visum till en Hamas-representant.

Detta dementeras helt av PLO och Fatah:

”The Jerusalem correspondent of the Swedish television channel SVT 2 has reported that the reason Palestinian President Mahmoud Abbas postponed his May visit to Sweden was due to his displeasure about the decision taken by the Swedish government to give an entry visa to a minister in the Palestinian government. Regarding this matter, we would like to emphasize that this news is totally incorrect and aims at distorting the position of the Palestinian President who has been urging the International Community, since the latest Palestinian parliamentary elections, to respect the Palestinian people’s democratic choice, to give the new Palestinian government a chance, and to lift the siege imposed on the Palestinian government and people. President Abbas has expressed the latter, publicly and clearly, on numerous occasions, the latest being last week in front of the European Parliament”, står det i dementin.

  ”We would also like to confirm that President Abbas has received an official invitation to visit Sweden, the date of which will be agreed upon jointly. The Palestinian President and leadership have always valued the Swedish position in support of our people’s rights”, avslutas dementin.

Jag har varit i New York de senaste dagarna och inte sett eller hört någon rättelse av Rapport. Meddela mig om du har hört någon sådan.

Jag började dagen med en intressant politikerutfrågning på Sheraton hotell i Stockholm. Palestinagrupperna hade bjudit in alla partiernas företrädare till diskussion om konflikten i Mellanöstern.
Klart spännande. Tyvärr kom aldrig centern och kristdemokraterna. De andra var där, inklusive en representant för Feministiskt initiativ.
Mer om detta på ledarsidan i morgon.