Vilken härlig dag med strålande sol!
Det är nästan så att man hade glömt bort hur solen såg ut…
men i dag har den varit framme med sina värmande och glädjande strålar hela dagen.

Och det satte likom stämningen redan från början i den välkomstgudstjänst som hölls i Nacka kyrka. Jag välkomnades av församlingen med kyrkoherde Carl Dahlbäck och kyrkorådets ordförande Sven Esplund, prästen Malin Strindberg, kyrkvärdarna Malin och Hillevi samt härliga Nacka kammarkör under ledning av musikdirektör Per Rönnblom.
Kyrkan var fullsatt och stämningen på topp.
Jag känner mig verkligen varmt välkomnad.
Rösten, om än lite skrovlig, bar och församlingens äldre medlemmar konstaterade glatt att de hade hört vartenda ord av min predikan. Härligt!

Nu är jag helt slut.
Men lycklig.

Temat för predikan var att tron är ett sätt att öva sig att se med Guds blick på tillvaron, en blick som älskar sin nästa som sig själv, en blick som inte föraktar den som inte är som ”vi”, en blick som bygger gemenskap och aldrig utestänger, en blick som skänker tröst och hopp istället för rädsla.
Kallelsen att vara ljusbärare (Kyndelsmässodagen är ljusets högtid) handlar om att försöka se med detta Guds ”kärleksöga” för att låna ett uttryck av Lars Ahlin och ställa sig på livets sida.

Det kom krav från församlingsborna att jag skulle publicera min predikan i Nacka Värmdö Posten men jag förklarade att den är så lång så då skulle nog den stackars tidningen inte få plats med sina annonser.
Däremot diskuterade jag med den tekniskt intresserade församlingspedagogen Stefan Elmér om att försöka publicera prästernas predikningar som mp3-filer att ladda ner från nätet. Vi får väl som det kan bli så någon gång i framtiden?

Nacka församling känns som en fantastisk miljö att få verka och växa i som präst.
Framförallt kommer jag att lära mig mycket av alla erfarna medarbetare.
I morgon börjar jag på allvar på min tjänst – äntligen!

Sådär ja, en sista genomläsning av predikan och några förändringar av ordval…
Ska bli roligt att äntligen komma igång i morgon.
Hoppas bara rösten håller.

Nacka kyrka är en fin mellanstor kyrka. Predikstolen lär vara från 1600-talet och härstamma från den träkyrka som låg där innan den tegelstensröda kyrkan byggdes.
Den nuvarande kyrkan invigdes 1891.
Framförallt gillar jag den fina modell av ett skepp som hänger i kyrkan – det är något visst med kyrkor som ligger nära vattnet och har fungerat som sjöfararnas plats.

Jag uttalade mig ju i Nacka Värmdö Posten och drömde om att få bli båtpräst någon gång. Jag älskar havet.

Välkommen till högmässan klockan 11.00 i Nacka kyrka i morgon på Kyndelsmässodagen – ljusets högtid.

I morgon börjar jag på allvar som pastorsadjunkt i Nacka församling.
Har tyvärr ännu inte fått tillbaka rösten.
Prästlöftet att ”rent och klart förkunna Guds ord” går inte så bra.
Hm.

”I Guds tystnad får jag vara ordlös, stilla utan krav”, står det i Psalm 522 som den förre biskopen i Strängnäs, Jonas Jonson skrivit.

Just så.