Både Folkhälsoinstitutet och Bris (Barnens rätt i samhället) visar i rapporter att den psykiska ohälsan bland de unga ökar. Framförallt tjejerna mår dåligt.
Det är inga nya uppgifter men likväl alarmerande.

Prestationsångest, ensamhet, förtryckande skönhetsideal, stress osv är baksidan av vår tids starka individualisering. Precis som i dokussåporna på TV blir du en vinnare eller en förlorare – och du har hela tiden enbart dig själv att skylla.
Mobbingen på skolorna breder ut sig.

I Bris-rapporten finns utdrag från de samtal och mejl som kommer från desperata tonåringar. Skrämmande läsning.

Hur barnen och de unga mår är ett tecken på hur hela samhället mår.
Vi är friska men är inte särskilt lyckliga. Vad beror detta på?
Välfärdsfrågorna måste rymma också de mer psykiska och själsliga dimensionerna.

Om detta har jag just i dagarna blivit inbjuden att tala för Föreningen Sveriges Socialchefer på ett symposium i Uppsala i höst.
Det känns som ett angeläget tema.